Alla präktiga människor och alla dessa tvivelaktiga relationsexperter tjatar sig alltid blåa över kompromisser. I ett förhållande ska man kompromissa för då är man så jäkla duktig och mogen.
Förmodligen är jag en rent ut sagt usel människa, men jag hatar verkligen kompromisser! Vad ger kompromisser annat än två missnöjda människor??! Alltså, i konflikten mellan israel och palestina måste man kompromissa eftersom det inte går att göra på nått annat sätt, men i vardagen tycker jag att det finns bättre lösningar.
För tänk så många saker som det inte går att kompromissa kring! Om en älskar dansband och en hårdrock, vad är då kompromissen av det?? Att lyssna på country och pop???
Om en vill åka till Thailand och den andre fjällvandra stavas då kompromissen husvagnssemester i mellansverige eller en resa till Legoland i Danmark?
Är det att kompromissa att göra något som ingen vill??
För ibland får jag den känslan att vi kan leva med att inte få det vi vill bara ingen annan heller får det dom vill... Hellre än att bita ihop och sitta två veckor i Thailand och en i förhållandet är riktigt lycklig så lider vi oss igenom två regniga veckor i en hyrd husvagn.
Varför inte semestra på skilda håll?? Det gör säkerligen en mängd människor men för många är det som ett rött skynke att ens säga det för man ska ju Gud bevars göra saker TILLSAMMANS, även om man hatar varenda sekund av det. En kan väl åka till tahiland och den andre fjällvandrar och sen kommer man hem och berättar för varandra.
Väljer man alternativet att ställa upp på vad den andre vill så är det jätteviktigt att verkligen ha bestämt sig för att göra det bästa av det man gör och inte sitta där vi poolen och ägna 14 dagar åt att gnälla över solen, maten, thailändarna osv. Vandrar man i fjällena kan man inte börja klaga över skavsår och ställa sig och skrikande förbanna all världens renar. Finns väl inget värre än sånt resesällskap!!!
Ett område till där kompromisser verkligen suger är när det gäller inredning. Vill den ena ha raggarstil med krom och läder så funkar det inte om den andra kommer tassande med ens ett litet mormorsbord med spetsduk och pelargonplanta. Vill den ena inreda i vitt och minimalistiskt så räcker en spraymålad bioaffisch för att förstöra helheten.
Så vad är alternativet, inreda hälften av huset var och inse att man lever i en mardrömslik parningsakt mellan Picasso och Bergman............
Det finns hur många saker som helst som genom kompromiss bara leder till att två människor aldrig får känna sig riktigt nöjd. Därför tycker jag att särboskap är helt optimalt och att man inte ska vara rädd för att göra saker på egen hand utan att tro att det per automatik måste betyda att man inte älskar varandra. Sen kräver ett varaktigt förhållande så klart att man har några gemensamma intressen oxå som man kan dela, men man måste inte vara små kloner av varandra för att det ska funka!!
Mer flexibilitet och mindre kompromiss.
Mer kärlek och mindre krav.
Mer ärlighet och mindre gnäll.
måndag 12 april 2010
torsdag 1 april 2010
Kjol ute, kjol inne, kjol i hjärta, kjol i sinne
Kan inte skylla på tidsbrist bara nu för som anledning till att jag inte skrivit på länge. Har liksom inte haft lust. Saker att skriva finns det en uppsjö av och ofta på dagarna går jag och författar ihop långa inlägg inuti mitt huvud men sedan kommer de aldrig på pränt.
Har haft ganska fullt upp på jobbet och det funkar fortfarande bra. Visst blir jag trött som tusan men det är fortfarande på ett positivt sätt och yogan hjälper mig att hålla smärtorna hanterbara. Har planerat nu att börja lägga till några timmar arbetstid för att se vart det tar stopp den här gången. Med tanke på det förflutna så är jag grymt nöjd med att ha upnått mitt sedan länge satta mål med 25%, men jag vill ju helst klara mer. 50% vore mumma!!!
Idag har jag varit till sjukgymnasten. Var så trött och har tack vare yogan lärt mig slappna av och kan nu njuta av massagen istället för att bara lida. Medan jag låg med värmedynan på ryggen så tror jag nästan jag tog en liten powernap. Vaknade av att någon höll på och dra av mig byxorna. En aning förvirrad ett tag innan jag insåg att jag var på vårdcentralen och att det var sjukgymnasten som höll på att sätta dit TENS:en på min högra höft som krånglat ett längre tag nu.
Eftersom vi nu gått in i påsktid brassade jag på lite extra med styrkan på TENS:en. Lidande hör ju påskens första halva till ;0). Och så är det ju lite roligt att få underliga ryckningar i benet oxå.
Sedan låg jag och kikade ner genom ansiktshålet i britsen och försökte i vanlig ordning se bilder i golvmönstret... En liten defekt jag lider av, jag bara måste göra det så fort jag ligger så där nånstans. Jag har sett de mest fantastiska saker genom årens lopp hos alla sjukgymnaster och massörer mm som jag har besökt.
Idag var dock det bästa jag fick ihop en deprimerad kanin. Depressionen kom sig av hans hängande öron.
När jag väl kommit upp igen och såg mig i spegeln insåg jag att jag hade massagebritsen kvar i ansiktet. Ett långt rött streck i pannan!! To sexy for my self *suck*.
Väl på jobbet satte jag full av energi igång med att baka en silviakaka ända tills jag insåg att bakpulvret lyste med sin frånvaro. Bara att ränna iväg på Domus, igen...:0). Jag börjar vara rädd för att handla av samma kassör/kassörska eftersom jag snart kommer att få stalkervarning som jag ränner runt där hela tiden.
Dagen till ära (skärtorsdag ni vet, alla häxors högtidsdag) hade jag kjol och strumpbyxor. Det händer typ var tredje år så jag var i chock hela dan. Hade väldigt snärjigt med att hålla koll på att den inte hakade fast där bak nånstans eller gjorde några andra underliga moves åt något håll. Att gå på muggen var en hel vetenskap. Vart skulel jag göra av den?? Dra upp den (otrevlig knölig känsla av typen jag har alltid simring på muggen). Dra ner den (och låta den ligga och flyta på golvet bland gammalt vatten och skoavskrap). ta av den (och stoppa den vart??)
Jag blev helt matt!!! Detta vore väl något för vetenskapen att ta tag i?! Och för någon att skriva en instruktionsbok om...
Hann även ut på torget och fota Timrås kommunalråd Ewa Lindstrand och Timrås eldsjäl alla kategorier Pernilla Eurenius när dom var påskkärringar. Kul att träffa lite gamla sossekompisar oxå!!
Svepte sedan in på Domus (stalker, ja jag vet!!!) och hämtade ut påsktårtan, en williamstårta. Jag brukar baka påsktårtan själv men i år har jag prioriterat bort det och williamstårta är sjukt gott!!!!!
Sedan inträdde dagens sista kjolövning nere på dotterns fritids. hennes byxor låg på golvet och hennes manliga fröken stod i korridoren och pratade med oss. Hur skulle jag nu attackera problemet att få upp byxorna utan att antingen vara vulgär eller framstå som en dåre??
Provade att knixa benen lite åt ena sidan och böja mig ner åt sidan. Dålig ide, ramlade rakt in i klädhängaren och fick ett blåmärke på axeln. Men det är bara att prata på och låssas att allt är fulkomligt normalt och att det hela var planerat. Jag kastar mig alltid hämningslöst in i klädhängare just på påsk. Lidandet ni vet!!
Böja sig framåt. No no, no good idea at all........ Alternativet vore så klart att runda byxorna och vända framsidan åt "fröken" och slita upp byxorna och hoppas att det under tiden inte kommer in någon genom ytterdörren.
Det hela slutade med en elegant hovnigning där jag svepte upp byxorna i ett enda tjusigt drag och sedan, ja sedan, önskar jag kunde säga att jag svepte upp lika enkelt, men tyvärr har min kropp en gräns för när den tycker att jag böjt ihop den för mycket.
Så där satt jag på huk i min korta, ganska tajta (dock stretchiga, TACK GUD) kjol och gungade på hälarna med ett par blöta täckbyxor krampaktigt i näven och önskar att man kommit ett par terminen längre på yogan.
Så vad gör man?? Jo man pratar på och ser ut som att man alltid brukar sitta och gunga på huk just vid påsk.....
Nu blir det Blåkullafärd! Kvast har jag och katt har jag fått låna. Kaffepannan är sotad och hucklet på plats. Nu jädrar är det party!! Hoppas vi ses!!
/Annelie
"
Har haft ganska fullt upp på jobbet och det funkar fortfarande bra. Visst blir jag trött som tusan men det är fortfarande på ett positivt sätt och yogan hjälper mig att hålla smärtorna hanterbara. Har planerat nu att börja lägga till några timmar arbetstid för att se vart det tar stopp den här gången. Med tanke på det förflutna så är jag grymt nöjd med att ha upnått mitt sedan länge satta mål med 25%, men jag vill ju helst klara mer. 50% vore mumma!!!
Idag har jag varit till sjukgymnasten. Var så trött och har tack vare yogan lärt mig slappna av och kan nu njuta av massagen istället för att bara lida. Medan jag låg med värmedynan på ryggen så tror jag nästan jag tog en liten powernap. Vaknade av att någon höll på och dra av mig byxorna. En aning förvirrad ett tag innan jag insåg att jag var på vårdcentralen och att det var sjukgymnasten som höll på att sätta dit TENS:en på min högra höft som krånglat ett längre tag nu.
Eftersom vi nu gått in i påsktid brassade jag på lite extra med styrkan på TENS:en. Lidande hör ju påskens första halva till ;0). Och så är det ju lite roligt att få underliga ryckningar i benet oxå.
Sedan låg jag och kikade ner genom ansiktshålet i britsen och försökte i vanlig ordning se bilder i golvmönstret... En liten defekt jag lider av, jag bara måste göra det så fort jag ligger så där nånstans. Jag har sett de mest fantastiska saker genom årens lopp hos alla sjukgymnaster och massörer mm som jag har besökt.
Idag var dock det bästa jag fick ihop en deprimerad kanin. Depressionen kom sig av hans hängande öron.
När jag väl kommit upp igen och såg mig i spegeln insåg jag att jag hade massagebritsen kvar i ansiktet. Ett långt rött streck i pannan!! To sexy for my self *suck*.
Väl på jobbet satte jag full av energi igång med att baka en silviakaka ända tills jag insåg att bakpulvret lyste med sin frånvaro. Bara att ränna iväg på Domus, igen...:0). Jag börjar vara rädd för att handla av samma kassör/kassörska eftersom jag snart kommer att få stalkervarning som jag ränner runt där hela tiden.
Dagen till ära (skärtorsdag ni vet, alla häxors högtidsdag) hade jag kjol och strumpbyxor. Det händer typ var tredje år så jag var i chock hela dan. Hade väldigt snärjigt med att hålla koll på att den inte hakade fast där bak nånstans eller gjorde några andra underliga moves åt något håll. Att gå på muggen var en hel vetenskap. Vart skulel jag göra av den?? Dra upp den (otrevlig knölig känsla av typen jag har alltid simring på muggen). Dra ner den (och låta den ligga och flyta på golvet bland gammalt vatten och skoavskrap). ta av den (och stoppa den vart??)
Jag blev helt matt!!! Detta vore väl något för vetenskapen att ta tag i?! Och för någon att skriva en instruktionsbok om...
Hann även ut på torget och fota Timrås kommunalråd Ewa Lindstrand och Timrås eldsjäl alla kategorier Pernilla Eurenius när dom var påskkärringar. Kul att träffa lite gamla sossekompisar oxå!!
Svepte sedan in på Domus (stalker, ja jag vet!!!) och hämtade ut påsktårtan, en williamstårta. Jag brukar baka påsktårtan själv men i år har jag prioriterat bort det och williamstårta är sjukt gott!!!!!
Sedan inträdde dagens sista kjolövning nere på dotterns fritids. hennes byxor låg på golvet och hennes manliga fröken stod i korridoren och pratade med oss. Hur skulle jag nu attackera problemet att få upp byxorna utan att antingen vara vulgär eller framstå som en dåre??
Provade att knixa benen lite åt ena sidan och böja mig ner åt sidan. Dålig ide, ramlade rakt in i klädhängaren och fick ett blåmärke på axeln. Men det är bara att prata på och låssas att allt är fulkomligt normalt och att det hela var planerat. Jag kastar mig alltid hämningslöst in i klädhängare just på påsk. Lidandet ni vet!!
Böja sig framåt. No no, no good idea at all........ Alternativet vore så klart att runda byxorna och vända framsidan åt "fröken" och slita upp byxorna och hoppas att det under tiden inte kommer in någon genom ytterdörren.
Det hela slutade med en elegant hovnigning där jag svepte upp byxorna i ett enda tjusigt drag och sedan, ja sedan, önskar jag kunde säga att jag svepte upp lika enkelt, men tyvärr har min kropp en gräns för när den tycker att jag böjt ihop den för mycket.
Så där satt jag på huk i min korta, ganska tajta (dock stretchiga, TACK GUD) kjol och gungade på hälarna med ett par blöta täckbyxor krampaktigt i näven och önskar att man kommit ett par terminen längre på yogan.
Så vad gör man?? Jo man pratar på och ser ut som att man alltid brukar sitta och gunga på huk just vid påsk.....
Nu blir det Blåkullafärd! Kvast har jag och katt har jag fått låna. Kaffepannan är sotad och hucklet på plats. Nu jädrar är det party!! Hoppas vi ses!!
/Annelie
"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)