Dagarna går.... Och våren kryper närmare och närmare. Vårdagjämningen har kommit och gått och nu blir det bara ljusare. Fåglarna kvittrar och det droppar från taken och solen skiner för fullt. Man kan inte undgå att bli lite uppåt vare sig man vill eller inte ;0).
Själv sitter jag numera alltid med öppen altandörr på dagarna när jag sitter vid datorn. Ibland blir det lite kallt om fötterna men då tar man bara fram sina fina raggsockor så löser det sig.
Och i takt med att takten på takdroppet ökar så tinar folk fram. Överallt strosar folk omkring eller oxå sitter de uppklistrade mot nån solig vägg och suger desperat i sig de livgivande strålarna. Som jamande marskatter vaknar mänskligheten till liv igen efter ännu en vinter bakom snödrivor och fodrade sammetsgardiner.
Och det är väl nu man ska drabbas av den stora romantiken! Fyllas av kärlek och muntra känslor och köpa blommor och skriva söta sms....
Men inte jag!!
Jag är totalt oromantisk!!!
När jag säger det så brukar folk skratta ett litet överseende skratt och säga "det är du säkert inte alls" och så skrockar dom precis som om dom visste nått jag själv inte vet. Eller oxå tittar dom på mig som om jag står där och ljuger dom rakt upp i ansiktet som om att vara oromantisk vore något att stoltsera med, nånting man försöker vara för att vara... ja vara vad?? Inte vet jag! Jag har svårt att se vad det skulle vara för possitivt med att vara oromantisk.
Eller oxå brukar folk säga att jo men det är ju annat när man är nykär. Klart man inte är lika romantisk sen, bla bla bla.
När jag och min blivande man sov tillsammans första gången hade vi varit tillsammans i en månad (och det borde falla inom ramen för nykärhetens tid annars är den förbaskat kort). Vi hade åkt till min familjs stuga och det var väl lite så där töntigt leka vuxen att helt plöstligt ha ett helt hus för sig själva istället för pojk/flickrummet.
I alla fall så vaknade min pojkvän tidigt på lördag morgon och jag antar att han var glad och nykär på "rätt" sätt så han väckte mig med muntra tillrop. I detta läge vände jag mig om och frågade vad klockan var. När han svarade halv fem ska jag tydligen ha tittat surt på honom och sagt "men, gå och dö" och lagt mig ner och somnat om.
Så så romantisk är jag!! Ett riktigt under av kärleksfullhet. Och det har inte blivit bättre med åren....
Och blommor och choklad. Visst, blommor är fina och choklad är förbannat gott, men nån riktig hallelujamomentstämning kan jag inte få till. Fast oväntade presenter kan vara kul. Min svägerska tex är en hejare på att komma med bra och oväntade presenter och då blir jag jätteglad! Men det är inte romantik, det är vänskap :0).
Det mest kräkframkallande jag vet är när vuxna människor kallar sin partner "söto", "gullis", "tussesnutten" osv, offentligt. Vill dom däremot kalla varandra för slickepotten och snussesemlan hemma så står det dom fritt, men varför?? varför?? göra det gentemot andra. Människan dom lever med har väl för PIIIIIP ett namn och är väl en vuxen fullt normal person!! Vill man ha en tussesnutten så skaffa en katt!!!!!
Så om det är romantik att kalla varandra gosseskrutten på ICA då är jag verkligen inte med!!
Även i en kärleksrelation vill jag vara jag!! Inte nån rosafärgad fantasikanin som tuggar choklad och luktar på blommorna. Älska mig för den jag är eller skit i det!! För så är det inte, eller åtminstone sällan. "Jag älskar dig mest av allt, men skulle du inte kunna vara lite mer så här". "Jag älskar dig förevigt om du bara ändrar på dig".
Dom blir kär i en äventyrare just för att han är spännande och äventyrlig. Tre år senare står dom och gråter och bräker "du får inte bestiga Mount Everest, om du gör det så älskar du mig inte". Dom blir kära i festens medelpunkt, personen med humor och stor social förmåga. Tre månader senare, "jag vill inte att du går dit", "jag vill inte att du pratar med honom/henne", "vem var det där", "vad skrattade ni åt".
Jag börjar tro att vi redan vet exakt vad vi vill ha, sen plockar vi upp första bästa som tilltalar oss utseendemässigt och som vill ha oss och sen börjar vi modellera och starkast vinner. Jämnstarka par separerar för dom är inte kära längre, den andre var inte den dom trodde (läs, vägrade göra om sig till den dom "borde" vara)....
Och är det kärlek vi söker?? I början är det mest utseende och vild passion. Och utseende är ju som vi alla vet dels förgängligt, dels mattas vår förtjusning över nått vackert av ganska snart när vi utsätts för det dagligen.
Och passion är ju ganska värdelöst. Det skulle fungera fint om vi bara var ute efter att para oss för att föröka släktet eftersom det är ett effektivt sätt att få folk att göka som kaniner, men som en byggsten för ett längre förhållande fungerar det så där.....
Passionens motsats är nämligen svartsjuka. Det vi vill ha passionerat vill vi ha med varje fiber i vår kropp, varje tanke i vårt sinne och bortom vett och sans. Och vi är livrädd att förlora det vi så passionerat vill ha och därför blir alla andra eventuella "vilja-ha-are" (i det här fallet hälften av jordens befolkning...) farliga konkurrenter och vi vaktar svartsjukt föremålet för vår passion.
Det är som med åtrå vars motsats är avsky. Varför kan kärlekspar nästan aldrig tona ut från sin relation och stanna i ett neutralt läge utan det måste gå dit hän att dom avskyr varandra och inte tål se varandra på bild en gång.
Och mitt i denna karusell sjunger vi kärlekssånger och skriver kärleksdikter och spelar in kärleksfilmer för åtminstone där kan allt få vara så där som det borde vara (?). I en tre minuter lång melodifestvalslåt hinner inte åtrå stagnera och bli avsky. I en en och en halv timme lång biofilm lämnar vi paret medan dom fortfarande är nykära och fyllda av passion. Hur lyckliga är dom 10 år senare??
Ja, det var dagens inlägg om kärlek :0). Nästa gång ska jag skriva om det värdelösa med kompromisser och varför alla borde vara särbo ;0).
/Annelie
"Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå
Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann
Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där
Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv
Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik
Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig.."
måndag 22 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Orsaken till att det är tur för min karma att jag inte är snygg
Jag satt och blippade runt på youtube härom dan. För det mesta söker jag på nån speciell artist som jag gillar men igår satt jag och flumsurfade och råkade hamna på ett klipp med en massa fjortisar som stod och bölade av glädje över nån kändiskille som uppträdde.
Varför bölar man när man ser en kändis man gillar?? Är det nån gång man ska vara glad så är det väl då!! Att man kan känna sig lite fumlig och kanske få lite svårt att säga nått vettigt om man får en chans att prata med personen ifråga, okej! Men tokböla!!! I can't understand the feeling!!
Jag får en del hånfulla kommentarer ibland av folk angående min fascination för Joacim Cans, men det beror nog mest på att folk inte kan förstå ironi utan tror att vartenda ord är den exakta sanningen. Jag skulle göra mig bättre om jag fick prata än skriva eftersom man då kan använda sig av tonfall. När jag skriver har jag alltid olika tonfall i huvudet beroende på vad jag skriver, men det kan ju läsaren inte höra :0).
Bara för att jag skrivit att jag skulle släppa allt och följa med om Joacim sladdade förbi så innebär det inte att jag verkligen skulle göra det i skarpt läge. Fast kanske... ;0).
Frågan är, skulle jag vilja vara ihop med Joacim Cans?
Svaret är, absolut INTE!! Det vet väl alla att tittar vi för mycket på något vackert upphör det att vara vackert för vi vänjer oss. Alltså ska man inte köpa den fina tavlan utan istället besöka galleriet då och då.
Sedan vill jag verkligen inte förstöra min glamourösa idol med att utsättas för hans dåliga sidor. Jag menar, hur mycket världens snyggaste man är han när man måste plocka upp hans skitiga äckliga strumpor, se honom sitta i soffan och rapa gammal öl eller höra honom snarka nätterna igenom??? Det står inte på förrän han är både vidrig och värdelös....
Skulle jag då vilja ha sex med Joacim Cans?
Svaret på denna fråga är kanske något oväntat, NEJ, verkligen inte!!! Finns det något löjligare än en naken man??? Dom kan vara hur sexiga som helst tills dom börjar klä av sig, sen är det kört! För ett extremt litet fåtal kan bar överkropp funka men för de flesta går gränsen mycket tidigare.
Så sorry alla killar som trott att vi tjejer vill ha lampan släckt för att vi är blyga..........
I bästa fall kan en naken karl vara ömklig och vem vill ha en ömklig idol?? Han ska vara stark, oövervinnerlig och perfekt! Alltså, behålla kläderna på.
Skulle jag vilja vara vän med Joacim?
Svaret på den frågan blir nog att jo, kanske. Då skulle jag se honom lagomt ofta, ha större chans att ta del av hans musik och även kunna få svar på alla frågor jag har om låtarna. Vilken är tex den ultimata synden?? Som jag har undrat!!
Den sista frågan blir då, skulle jag vilja gosa och gnossat helt hämningslöst med hans hår?
Svaret på den frågan blir JA och ingenting annat än JA!! Givetvis skulle jag det. Och detta, har jag insett efter mycket vånda och till min stora skam, gör mig lika värdelös som alla killar som bara vill ha en tjej för att hon har stora tuttar tex. Och det är här min karmas räddning kommer in i bilden.
För tänk om jag hade varit en sån där supersnygging som kunde få vilken kille som helst. Så efter en timmes hysteriskt hårgnuss skulle jag resa mig och gå. ”Men du kan inte gå nu, jag har ju lämnat fru och barn för din skull”.
”Jag är så lessen. Men du vet det är inte du, det är jag (sorry grabben, det är inga fler av dina kroppsdelar som tilltalar mig) ”Du är värd något mycket bättre än mig (låt mig gå nu, jag står inte ut med all ångest i det här rummet).
Men nu eftersom jag inte är nån supersnygging kan jag aldrig hamna i den här situationen som garanterat skulle sänka min karma till sällan skådade lågvattenmärken. Och detta i sin tur bevisar än en gång att det går att hitta något positivt med precis allt!!!
Ha en underbar fredag kväll hörrni!! Själv ska jag spana in Lets dance. Istället för att klaga på att Willy Viking blir kvar tror jag att jag ska rösta på honom. På det sättet kan jag skapa känslan av att jag fått precis som jag vill om han nu mot alla odds blir kvar även ikväll. Det kan kallas självbedrägeri men tänk om det funkar??!!
Aloha!!!
/Annelie
Varför bölar man när man ser en kändis man gillar?? Är det nån gång man ska vara glad så är det väl då!! Att man kan känna sig lite fumlig och kanske få lite svårt att säga nått vettigt om man får en chans att prata med personen ifråga, okej! Men tokböla!!! I can't understand the feeling!!
Jag får en del hånfulla kommentarer ibland av folk angående min fascination för Joacim Cans, men det beror nog mest på att folk inte kan förstå ironi utan tror att vartenda ord är den exakta sanningen. Jag skulle göra mig bättre om jag fick prata än skriva eftersom man då kan använda sig av tonfall. När jag skriver har jag alltid olika tonfall i huvudet beroende på vad jag skriver, men det kan ju läsaren inte höra :0).
Bara för att jag skrivit att jag skulle släppa allt och följa med om Joacim sladdade förbi så innebär det inte att jag verkligen skulle göra det i skarpt läge. Fast kanske... ;0).
Frågan är, skulle jag vilja vara ihop med Joacim Cans?
Svaret är, absolut INTE!! Det vet väl alla att tittar vi för mycket på något vackert upphör det att vara vackert för vi vänjer oss. Alltså ska man inte köpa den fina tavlan utan istället besöka galleriet då och då.
Sedan vill jag verkligen inte förstöra min glamourösa idol med att utsättas för hans dåliga sidor. Jag menar, hur mycket världens snyggaste man är han när man måste plocka upp hans skitiga äckliga strumpor, se honom sitta i soffan och rapa gammal öl eller höra honom snarka nätterna igenom??? Det står inte på förrän han är både vidrig och värdelös....
Skulle jag då vilja ha sex med Joacim Cans?
Svaret på denna fråga är kanske något oväntat, NEJ, verkligen inte!!! Finns det något löjligare än en naken man??? Dom kan vara hur sexiga som helst tills dom börjar klä av sig, sen är det kört! För ett extremt litet fåtal kan bar överkropp funka men för de flesta går gränsen mycket tidigare.
Så sorry alla killar som trott att vi tjejer vill ha lampan släckt för att vi är blyga..........
I bästa fall kan en naken karl vara ömklig och vem vill ha en ömklig idol?? Han ska vara stark, oövervinnerlig och perfekt! Alltså, behålla kläderna på.
Skulle jag vilja vara vän med Joacim?
Svaret på den frågan blir nog att jo, kanske. Då skulle jag se honom lagomt ofta, ha större chans att ta del av hans musik och även kunna få svar på alla frågor jag har om låtarna. Vilken är tex den ultimata synden?? Som jag har undrat!!
Den sista frågan blir då, skulle jag vilja gosa och gnossat helt hämningslöst med hans hår?
Svaret på den frågan blir JA och ingenting annat än JA!! Givetvis skulle jag det. Och detta, har jag insett efter mycket vånda och till min stora skam, gör mig lika värdelös som alla killar som bara vill ha en tjej för att hon har stora tuttar tex. Och det är här min karmas räddning kommer in i bilden.
För tänk om jag hade varit en sån där supersnygging som kunde få vilken kille som helst. Så efter en timmes hysteriskt hårgnuss skulle jag resa mig och gå. ”Men du kan inte gå nu, jag har ju lämnat fru och barn för din skull”.
”Jag är så lessen. Men du vet det är inte du, det är jag (sorry grabben, det är inga fler av dina kroppsdelar som tilltalar mig) ”Du är värd något mycket bättre än mig (låt mig gå nu, jag står inte ut med all ångest i det här rummet).
Men nu eftersom jag inte är nån supersnygging kan jag aldrig hamna i den här situationen som garanterat skulle sänka min karma till sällan skådade lågvattenmärken. Och detta i sin tur bevisar än en gång att det går att hitta något positivt med precis allt!!!
Ha en underbar fredag kväll hörrni!! Själv ska jag spana in Lets dance. Istället för att klaga på att Willy Viking blir kvar tror jag att jag ska rösta på honom. På det sättet kan jag skapa känslan av att jag fått precis som jag vill om han nu mot alla odds blir kvar även ikväll. Det kan kallas självbedrägeri men tänk om det funkar??!!
Aloha!!!
/Annelie
onsdag 17 mars 2010
Bra start på en hektisk vecka :0)
Oj vad tiden har gått igen.... Blev så struligt när Flisan blev sjuk en hel vecka och vi var inne på sjukhuset ett dygn oxå och sen blev det sportlov, vilket av tradition (pga frånvaro av bredbansuppkoppling) är en datafri vecka.
Den här veckan har varit hektisk så här långt. Jobbade i måndags och sen på kvällen hade vi genrep med gospelkören inför konserten igår. Vi övade i tre timmar!! Jag höll ut drygt halva tiden, resten av kvällen tillbringade jag på åskådarplats och bara njöt av att lyssna på mina kompisars skönsång.
Tisdagen inleddes på vårdcentralen för Flisan skulle ta prover. Hon var så himla duktig. Inte ett ljud sa hon fast dom blev tvugna att sticka henne två gånger. Mammas tuffing!!
Var på yogan sedan på förmiddagen. Det gick så himla bra!! Det är så nära nu att jag kan släppa tankarna och slappna av helt. Men det är svårt. Det är så otroligt lätt att tankarna far iväg, oftast mot väldigt oviktiga saker. Det är ju inte direkt lösningen på de stora världsproblemen som poppar upp. Men det är väl en träningssak det som så mycket annat.
När jag ändå var inne i stan passade jag på att hämta ut biljetten till Claes Malmberg. Han kommer till Tonhallen i april och det vill jag inte missa. Var även in på fotoaffären och tog ett nytt kort till körkortet. Gubben skulle prompt ha mig att le. Varför ska man nödvändigtvis le på alla kort?? På ett körkort spelar det väl verkligen ingen roll, jag tänker inte använda det för att söka modelljobb eller ut och ragga karlar med det direkt...... Så jag vägrade! Våga vägra leende tänkte jag och råstirrade in i kameran. Jag tror gubben tyckte jag var dum :0).
Så nu ser jag ut som en tjurig tonråing på skolfoto, ni vet som nån som blivit tvingad av mamma att ta på sig den töntiga hat-tröjan och så står det en klämkäck fotograf med en uppstoppad fågel och ropar le mot pippin, le mot den söta lilla pippifågeln nu!! Men som sagt, får jag bara ett giltigt körkort är jag mer än nöjd!!
Var även in i Birsta city och handlade två vita tröjor till kören. Jag hade lovat mig själv att köpa en enkel enfärgad vit tröja, men mina steg styrdes av en högre makt till Jack & Jones och där fick jag tag i en jättefin vit t-shirt med ett gitarrspelande skelett på. Med svarta glitterstenar och nitar och grejer. Hur fin som helst!! Och så fick det bli en vit hoodjacka oxå eftersom jag är så extremt frusen.
Fast den behövde jag inte igår på konserten på In Between. Det var huuuur varmt som helst!!! Det blev en jättehäftig kväll!!! Vi sjöng 13 olika sånger och emellanåt pratade prästen lite om gospelns ursprung och sånt. Det var 120 pers som kom och tittade!! Helt otroligt!! Jättebra stämning. Sen blev det lite småmissar och vi behöver öva mer på komma ihåg att le och på att gunga i samma takt åt samma håll så publiken slipper drabbas av sjösjuka :0). Men det är ju bara detaljer i det stora havet av glädje som gospel sprider!!
Var hur speedad som helst efteråt men även toktrött och helt utan röst. Min förkylning gillade inte så många timmars körsång två dagar i rad.... Under dan hade jag efter tips provat att tugga ingefära. Shit!!! Inte konstigt att det hjälper mot halsont!! Man blir ju helt förlamad. Jag hade ingen känsel i kinderna på flera timmar. Det var som tandläkarbedövning............ Ni vet, allting bara domnar och pirrar och passar man sig inte inser man att man sitter med dregglet rinnande längs hakan som en annan sankt bernhardshund. Sedan visade det sig att tanken var att man skulle riva ingefäran, inte käka en stor bit....
Imorse var jag helt röstlös. Jag spelade upp en mycket avancerad (men tydligen totalt obegriplig) pantomimteater för barnen för att få dom att förstå vad dom skulle göra. Sedan försökte jag kurera mig med vitpeppar för det pratade vi om på kören igår. Det var bara det att vi bara hade svartpeppar hemma så jag tryckte i mig en näve sånna istället. Precis när jag svalt kom jag på att det nog var mot magsjuka dom skulle hjälpa. Men det är ju alltid skönt att slippa magsjuka!!
Till slut kylde jag ner lite cola till nästan iskonsistens och drack det. Det rev gott ska jag tala om. På det några glas med varm dryck och sen kunde jag faktiskt hanka mig fram på jobbet och rösten blev tom lite bättre när jag pratat ett tag. Att inte prata existerar inte i min värld, men för att skona halsen har jag bara pratat på utandning idag.....
Som alltid var det trevligt på jobbet och dan gick alldeles för fort. Bakade en morotskaka som alltid brukar bli så himla bra, men så icke idag. Kan någon förklara för mig hur det kan komma sig att en så gott som helt jämntjock kaka kan vara genomgräddad på 90% av sin yta och sedan helt rinnig på övriga 10%????? Jag fattar det inte. Men jag ropar bara "hurra, jag gjorde fel" och bakar en ny kaka nån annan dag!
Efter jobbet gick jag på veckomässan. Som blivande kyrkvärd fick jag den stora (men för dagen något oväntade) äran att läsa evangelietexten. Det gick jättebra och jag fick beröm av prästen. Tur att jag är van att läsa högt för barna!! Det vanligaste felet folk gör när dom läser högt, helst om dom är en smula nervös, är att dom läser för fort. Så jag tänker alltid lite extra på att sakta ner tempot och så på att läsa med inlevelse. Finns inget värre än folk som låter exakt likadant om dom läser ett stycke ur en spännade roman som när dom läser innehållsdeklarationen på en falukorv *ryser*.
Resten av dagen har jag bara slöat framför datorn. Borde verkligen städa. Den här piiip solen gör att mitt tidigare nästan acceptabla hem blivit väldigt dammigt och på gränsen till oacceptabelt. Tacka vet jag mörker och skumrask :0). Nää, så klart inte!!! Helt underbart med sol!!!
Nu ska jag forstätta tänka på att jag borde städa. Hoppas ni får en underbar städfri kväll!!!!
/Annelie
"If you like to gamble, I tell you I'm your man
You win some, lose some, it's all the same to me
The pleasure is to play, makes no difference what you say
I don't share your greed, the only card I need is
The Ace Of Spades
The Ace Of Spades"
Den här veckan har varit hektisk så här långt. Jobbade i måndags och sen på kvällen hade vi genrep med gospelkören inför konserten igår. Vi övade i tre timmar!! Jag höll ut drygt halva tiden, resten av kvällen tillbringade jag på åskådarplats och bara njöt av att lyssna på mina kompisars skönsång.
Tisdagen inleddes på vårdcentralen för Flisan skulle ta prover. Hon var så himla duktig. Inte ett ljud sa hon fast dom blev tvugna att sticka henne två gånger. Mammas tuffing!!
Var på yogan sedan på förmiddagen. Det gick så himla bra!! Det är så nära nu att jag kan släppa tankarna och slappna av helt. Men det är svårt. Det är så otroligt lätt att tankarna far iväg, oftast mot väldigt oviktiga saker. Det är ju inte direkt lösningen på de stora världsproblemen som poppar upp. Men det är väl en träningssak det som så mycket annat.
När jag ändå var inne i stan passade jag på att hämta ut biljetten till Claes Malmberg. Han kommer till Tonhallen i april och det vill jag inte missa. Var även in på fotoaffären och tog ett nytt kort till körkortet. Gubben skulle prompt ha mig att le. Varför ska man nödvändigtvis le på alla kort?? På ett körkort spelar det väl verkligen ingen roll, jag tänker inte använda det för att söka modelljobb eller ut och ragga karlar med det direkt...... Så jag vägrade! Våga vägra leende tänkte jag och råstirrade in i kameran. Jag tror gubben tyckte jag var dum :0).
Så nu ser jag ut som en tjurig tonråing på skolfoto, ni vet som nån som blivit tvingad av mamma att ta på sig den töntiga hat-tröjan och så står det en klämkäck fotograf med en uppstoppad fågel och ropar le mot pippin, le mot den söta lilla pippifågeln nu!! Men som sagt, får jag bara ett giltigt körkort är jag mer än nöjd!!
Var även in i Birsta city och handlade två vita tröjor till kören. Jag hade lovat mig själv att köpa en enkel enfärgad vit tröja, men mina steg styrdes av en högre makt till Jack & Jones och där fick jag tag i en jättefin vit t-shirt med ett gitarrspelande skelett på. Med svarta glitterstenar och nitar och grejer. Hur fin som helst!! Och så fick det bli en vit hoodjacka oxå eftersom jag är så extremt frusen.
Fast den behövde jag inte igår på konserten på In Between. Det var huuuur varmt som helst!!! Det blev en jättehäftig kväll!!! Vi sjöng 13 olika sånger och emellanåt pratade prästen lite om gospelns ursprung och sånt. Det var 120 pers som kom och tittade!! Helt otroligt!! Jättebra stämning. Sen blev det lite småmissar och vi behöver öva mer på komma ihåg att le och på att gunga i samma takt åt samma håll så publiken slipper drabbas av sjösjuka :0). Men det är ju bara detaljer i det stora havet av glädje som gospel sprider!!
Var hur speedad som helst efteråt men även toktrött och helt utan röst. Min förkylning gillade inte så många timmars körsång två dagar i rad.... Under dan hade jag efter tips provat att tugga ingefära. Shit!!! Inte konstigt att det hjälper mot halsont!! Man blir ju helt förlamad. Jag hade ingen känsel i kinderna på flera timmar. Det var som tandläkarbedövning............ Ni vet, allting bara domnar och pirrar och passar man sig inte inser man att man sitter med dregglet rinnande längs hakan som en annan sankt bernhardshund. Sedan visade det sig att tanken var att man skulle riva ingefäran, inte käka en stor bit....
Imorse var jag helt röstlös. Jag spelade upp en mycket avancerad (men tydligen totalt obegriplig) pantomimteater för barnen för att få dom att förstå vad dom skulle göra. Sedan försökte jag kurera mig med vitpeppar för det pratade vi om på kören igår. Det var bara det att vi bara hade svartpeppar hemma så jag tryckte i mig en näve sånna istället. Precis när jag svalt kom jag på att det nog var mot magsjuka dom skulle hjälpa. Men det är ju alltid skönt att slippa magsjuka!!
Till slut kylde jag ner lite cola till nästan iskonsistens och drack det. Det rev gott ska jag tala om. På det några glas med varm dryck och sen kunde jag faktiskt hanka mig fram på jobbet och rösten blev tom lite bättre när jag pratat ett tag. Att inte prata existerar inte i min värld, men för att skona halsen har jag bara pratat på utandning idag.....
Som alltid var det trevligt på jobbet och dan gick alldeles för fort. Bakade en morotskaka som alltid brukar bli så himla bra, men så icke idag. Kan någon förklara för mig hur det kan komma sig att en så gott som helt jämntjock kaka kan vara genomgräddad på 90% av sin yta och sedan helt rinnig på övriga 10%????? Jag fattar det inte. Men jag ropar bara "hurra, jag gjorde fel" och bakar en ny kaka nån annan dag!
Efter jobbet gick jag på veckomässan. Som blivande kyrkvärd fick jag den stora (men för dagen något oväntade) äran att läsa evangelietexten. Det gick jättebra och jag fick beröm av prästen. Tur att jag är van att läsa högt för barna!! Det vanligaste felet folk gör när dom läser högt, helst om dom är en smula nervös, är att dom läser för fort. Så jag tänker alltid lite extra på att sakta ner tempot och så på att läsa med inlevelse. Finns inget värre än folk som låter exakt likadant om dom läser ett stycke ur en spännade roman som när dom läser innehållsdeklarationen på en falukorv *ryser*.
Resten av dagen har jag bara slöat framför datorn. Borde verkligen städa. Den här piiip solen gör att mitt tidigare nästan acceptabla hem blivit väldigt dammigt och på gränsen till oacceptabelt. Tacka vet jag mörker och skumrask :0). Nää, så klart inte!!! Helt underbart med sol!!!
Nu ska jag forstätta tänka på att jag borde städa. Hoppas ni får en underbar städfri kväll!!!!
/Annelie
"If you like to gamble, I tell you I'm your man
You win some, lose some, it's all the same to me
The pleasure is to play, makes no difference what you say
I don't share your greed, the only card I need is
The Ace Of Spades
The Ace Of Spades"
måndag 1 mars 2010
Trist sjukdag
Så har tiden runnit iväg igen. Men det känns som om jag har hunnit med rätt mycket i alla fall.
Vaknade i fredags morse och trodde att jag hamnat i helvetet. Det kändes som att hela huvudet och en bit av halsen/nacken låg i skärselden så in i glödheta ont gjorde det. Framför allt käkarna värkte. Jag har aldrig känt en sån smärta i ansiktet som jag gjorde då. Det var snudd på outhärdligt.
Det är det som är så olustigt med mitt handikapp. Kroppen sviker när man som minst anar det och på de mest oväntade sätt. Jag tyckte att det gick så bra allting och att jag hade koll och sen kommer en sån där kalldusch. Men jag hade bestämt mig redan när jag började den här arbetsprövningen att så långt det bara går ta mig iväg oavsett hur jag mår. Gränsen går om jag inte anser mig kunna köra bil på ett säkert sätt, men annars ska jag dit i alla fall. Så får jag åka hem igen om det absolut inte fungerar.
De senaste fyra åren har jag byggt upp mitt liv genom att hela tiden lära av mig själv. Jag gör en sak, känner efter hur det känns, provar om jag kan göra den en gång till, tio gånger till, vad händer om jag gör så här eller så här, hur mår jag direkt, hur mår jag om ett tag. Det har varit en mycket tidskrävande och tungrodd uppgift men den har lett till att jag inte längre har lika många svängningar i måendet per år som tidigare och att jag helt sluppit de allra djupaste dykningarna och att dykningarna blir kortvarigare.
Jag önskar att det vore en enkel teknik så att jag kunde förmedla och lära ut den till andra för den är effektiv (men omständig).
Men tillbaka till fredagens skärseld. Efter tio minuters yoga-andande så kunde jag ta mig upp ur sängen och få i mig medicinen. Och jag kom iväg på jobbet oxå. Tack och lov att jag har så bra arbetstider, det passar min kropp perfekt att börja vid tio eftersom jag hinner komma igång ordentligt innan det är dags att åka. Hade en mycket trevlig arbetsdag, bakade en Silviakaka och gjorde sallader. Ville inte att dan skulle ta slut.......
Helgen har spenderats med familjen och vi har varit på simhallen och spelat en massa spel och tittat på lets dance och Melodifestivalen. På söndag var dottern och jag på hundutställning med hennes hund och sedan avrundade jag kvällen med att se 10 minuter av herrarnas femmil och sedan somna i fåtöljen framför agenda-debatten mellan Luciano och Måddan.
Idag var jag sjukt laddad för ännu en dag på jobbet, men typiskt nog så hade dottern feber och ont i magen så det var bara till att stanna hemma :(. Såååå himla tråkigt!!! Hoppas hon blir frisk så jag slipper missa yogan och resten av arbetsveckan. Och så att alla är friska på lördag när det bär av på sportlov.
Ha en underbar vecka!!!
/Annelie
"Kärleken fyller allt.
Den kan inte begränsas, den är ett mål i sig.
Den kan inte bedra för den är inte bunden vid något ägande.
Den kan inte hållas fången, för den är som en flod som svämmar över alla hinder.
Den som försöker stänga in kärleken måste skära av dess källa och om det sker kommer vattnet som man har lycka...ts samla att stagnera och ruttna!"
/Paolo Coelho
Vaknade i fredags morse och trodde att jag hamnat i helvetet. Det kändes som att hela huvudet och en bit av halsen/nacken låg i skärselden så in i glödheta ont gjorde det. Framför allt käkarna värkte. Jag har aldrig känt en sån smärta i ansiktet som jag gjorde då. Det var snudd på outhärdligt.
Det är det som är så olustigt med mitt handikapp. Kroppen sviker när man som minst anar det och på de mest oväntade sätt. Jag tyckte att det gick så bra allting och att jag hade koll och sen kommer en sån där kalldusch. Men jag hade bestämt mig redan när jag började den här arbetsprövningen att så långt det bara går ta mig iväg oavsett hur jag mår. Gränsen går om jag inte anser mig kunna köra bil på ett säkert sätt, men annars ska jag dit i alla fall. Så får jag åka hem igen om det absolut inte fungerar.
De senaste fyra åren har jag byggt upp mitt liv genom att hela tiden lära av mig själv. Jag gör en sak, känner efter hur det känns, provar om jag kan göra den en gång till, tio gånger till, vad händer om jag gör så här eller så här, hur mår jag direkt, hur mår jag om ett tag. Det har varit en mycket tidskrävande och tungrodd uppgift men den har lett till att jag inte längre har lika många svängningar i måendet per år som tidigare och att jag helt sluppit de allra djupaste dykningarna och att dykningarna blir kortvarigare.
Jag önskar att det vore en enkel teknik så att jag kunde förmedla och lära ut den till andra för den är effektiv (men omständig).
Men tillbaka till fredagens skärseld. Efter tio minuters yoga-andande så kunde jag ta mig upp ur sängen och få i mig medicinen. Och jag kom iväg på jobbet oxå. Tack och lov att jag har så bra arbetstider, det passar min kropp perfekt att börja vid tio eftersom jag hinner komma igång ordentligt innan det är dags att åka. Hade en mycket trevlig arbetsdag, bakade en Silviakaka och gjorde sallader. Ville inte att dan skulle ta slut.......
Helgen har spenderats med familjen och vi har varit på simhallen och spelat en massa spel och tittat på lets dance och Melodifestivalen. På söndag var dottern och jag på hundutställning med hennes hund och sedan avrundade jag kvällen med att se 10 minuter av herrarnas femmil och sedan somna i fåtöljen framför agenda-debatten mellan Luciano och Måddan.
Idag var jag sjukt laddad för ännu en dag på jobbet, men typiskt nog så hade dottern feber och ont i magen så det var bara till att stanna hemma :(. Såååå himla tråkigt!!! Hoppas hon blir frisk så jag slipper missa yogan och resten av arbetsveckan. Och så att alla är friska på lördag när det bär av på sportlov.
Ha en underbar vecka!!!
/Annelie
"Kärleken fyller allt.
Den kan inte begränsas, den är ett mål i sig.
Den kan inte bedra för den är inte bunden vid något ägande.
Den kan inte hållas fången, för den är som en flod som svämmar över alla hinder.
Den som försöker stänga in kärleken måste skära av dess källa och om det sker kommer vattnet som man har lycka...ts samla att stagnera och ruttna!"
/Paolo Coelho
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)