Var till huset idag för att hämta försäkringspapprena till min bil (det är dags att lämna in den och åtgärda de rådjursrelaterade skadorna....). Usch, va det är obehagligt att komma dit!! Tack Gode Gud att jag tog mig fri från alltihop!! Vaknar lycklig varje morgon nu!!!!!!

Hela huset liksom luktar illa, som en blandning av rysk pub, tysk bordell och svinstall.... Näää, nu var jag kanske elak i överkant?! Men det luktar helt klart otrevligt och ogästvänligt. Som ett sånt där dåligt motell där man backande lämnar rummet innan man ens inträtt i det. Om man inte är stupfull och klockan är närmare sex på morgonen och man tänker att "jo men bara sova nån timme så ska jag äcklad backa ut härifrån sen"...........

Och lilla HH (och här snackar vi inte Helly Hansen, kvalite och värme, utan exets nya lilla "flickvän") har lämnat små spår efter sig i form av hemvävda blommiga dukar och puttenuttiga gardiner. Och på väggarna hänger inramade planscher med pastelliga blommotiv *kräkas*. Fatta att jag inte vill hämta några fler saker ur det huset!! Dom är ju besudlade av pasteller och blomsterfjant!!

Och jag fattar inte varför du håller på att inreda mitt hus din lilla slyna. Det ska säljas och hur mycket du än drömmer om det så kommer du aldrig få bo där och leka Happy family. Och den dag det säljs så är det jag som går därifrån med hälften av pengarna, inte du, så du kan ta din feta röv och dina dukar och tassa tillbaka under stenen du kröp fram under.

Men visst, för min del kan dom gärna få pynta och feja. Bara synd att på visningarna kommer folk att tro att det är ett 80-årigt par som bor där ;0).

Det som gör mig mer förbannad är att jag överallt ser tecknen på hur hon försöker köpa mina barn med saker. Mina barn behöver inga mutor!! Antingen gillar dom nån eller så gillar dom inte! Dra inte ner dom till din nivå....

Hittade några böcker där det mycket tydligt stod skrivet på insidan pärmen "Tillhör HH". Förstår att dom är rädda att jag ska försöka lägga beslag på "Wendy den fete ponnyn" och "Nalle Brum och de sju tegelstenarna" vid bodelningen :P. Och visst, lite svårt blir det ju att hålla sig ;0).

Det lustiga är att dom två personer i min umgängeskrets som barna tycker allra mest om inte har behövt köpa sig nåns kärlek. Dom har bara gett barnen av sin tid och av sig själva och ungarna avgudar dom!! Att göra saker tillsammans är betydligt mera värt än materiella saker. Att titta på film, leka, gå på grodjakt, spela trummor och lära sig nya korttrick.

Jag är så glad över alla mina fina vänner som finns där för mig OCH för mina barn!! Vi behöver er verkligen <3!!!

Fast jag måste ju ändå beundra HH på ett sätt. Jag skulle fan inte stå ut med att tillbringa så mycket tid i nån annans hus bland nån annans saker (jag har ju det mesta av mina grejer kvar) och ha som helgnöje att diskutera sin partners fd frus kärleksliv (ja, i deras värld har jag ett ;0). Det är starkt gjort :0). Jag skulle varit borta på en kvart, men kraften i desperation är nog svår att förstå..... ;0).

Har varit till tvättstugan och startat upp två maskiner och så snabba som dom där Turbomonstrena är så är det snart dags att gå och börja plocka över sakerna till tumlaren. Håller på med lite budget och inköpslistor och annat tråk samtidigt som jag bloggar, facebookar och messar... Jisses, jag kan verkligen ha många bollar i luften :0). Jag kanske är kvinna ändå :P

När tvätten är klar ska jag hem till mamma och pappa en stund och sen ska hundarna få sig en rejäl prommis. Måste lägga ner så mycket tid som möjligt på Sigge nu. Han behöver det verkligen. Tänk om han kunde bli som Frasse, men det är nog inte riktigt hans personlighet.. Men han är ju bra på sitt sätt så klart!!!

Nää, dags att raska vidare i livet!! På återseende!!! <3

Pride in Norrfällsviken...

Igår var det prideparad inne i stan. Jag och en kompis hade ägnat fredag natt åt att titta på alla tre Sagan om Ringenfilmerna på raken så vi nattade inte förrän 05:30 vilket gjorde att vi sov till klockan var halv ett och även då var man ganska däven. Men efter en del vånda och funderande så tog jag Frasse med mig in till stan och hamnparken där pridedeltagarna skulle samlas.

En liten bevikelse var det att det inte var några utklädda personer med, förrutom kondomen snuffo eller vad fan han hette. Inge drag, inga transor, ingen glamour alls. Jag gillar ju drag och glamour så jag tyckte det var trist, men det var åtminstone mycket folk som gick med i tåget (Frasse och jag hängde på i slutet). Och desto mer folk som kantade gatorna där paraden gick fram. Man kunde riktigt se på folk hur dom gått man ur huse för att äntligen få veta, vilka i sundsvall är gay??? Ååååååh, tänk om det är nån jag känner....

Många sträckte nyfiket på halsarna och vevade runt med kameran i sin jakt på kända ansikten medan andra (mestadels fnissande damer i 50-årsåldern) anslöt till paraden under lama protester mot varandra, att nä men inte ska väl vi gå med, vi är ju inte....

Problemet med fotogaferandet var bara att i brist på dragklädda transor så knäppte många kort på mig!! Inte vet jag, men i den ganska homogena massan av sommarklädda homo och heteropersoner så stack kanske jag och Frasse ut en smula med nitar, slayertröja och svart smink i kombo med liten söt vitröd hund. Ja, förevigade blev vi i alla fall och det är ju bara att hoppas att vi blev snygga om vi nu ska läggas ut på landets alla gaysajter :0).

Fick oxå en aning om hur totalt puckade folk kan vara *suck*. Kom fram en ganska dekig mc-snubbe, lätt berusad, och sa "öööh, du som är så snygg kan ju inte vara flata! Följ med mig ska jag visa dig vad en riktig man kan..." Jag säger bara, krääääääääkas!!!!
Mitt svar på denna inbjudan blev "tack, men nej tack. Och jag var 100% hetero tills nu då jag blev ganska sugen att byta läggning totalt..."

Jävla idioter det finns!!!

Sedan åkte Frasse och jag hem, packade en rygga med ombyte och kamera och sen kom en kompis och hämtade oss och så for vi på road trip norrut. Total impulsgrej bara för att få träffa vår andra kompis som åkt på semester med familjen. Det blev en härlig bilresa med många skratt och mycket Iron Maiden. Vi stannade i Ullånger och åt middag, som faktiskt smakade riktigt bra. Gick en liten prommis genom samhället, men det var så litet att det var tur att jag inte hade större fötter för då hade jag inte hunnit ta några steg alls....

Framme på campingen där vår kompis parkerat sig, familjen och sin husbil hade vi sedan en trevlig kväll tillsammans med dom och deras vänner. När regnet kom vid halv tio bröt vi upp och styrde kosan hemåt, glatt sjungande!! Ja, vi sjöng faktiskt hela vägen hem. Låtar som finns, låtar vi hittade på just där och då och låtar som alla glömt. Plus 47 varianter av Halleluja. Utan att gråta ska tilläggas...

Lämnade sedan bilen och gick hem till en annan kompis där det blev öl och prat och skratt innan vi avslutade kvällen med varma mackor hemma hos mig vid tresnåret. Där diskuterade vi i vanlig ordning människor och relationer och jag tvingades inse att vissa saker som jag trott varit typiskt manliga mer verkar handla om personer som är omogna att ha en relation, oavsett kön. Människor som velar och tvekar, startar upp och puschar på för att sedan åter igen vela och tveka, vilket tar den andra personen med i en både obehaglig och oönskade känslomässig berg- och dalbana.

Varför gör man så mot en annan människa när man fått tydliga signaler att den personen är intresserad av en?? Är man så ond att man skiter i att man sårar?? Har man så dåligt självförtroende och låg självkänsla att man faktiskt inte kan ta in att någon gillar en och att den personen blir sårad av hur man beter sig?? Är man blind, psykopat, känslokall, naiv, omogen, rädd, eller vad???

Jag kan inte förstå!!!

Så i avsaknad av förståelse för detta så åt vi varma mackor och sjöng Halleluja fjorton gånger och sen gick jag och la mig.

Vaknade vid tio imorse till en strålande vacker söndag som jag inte alls hade lust att ta vara på på något som helst konstruktivt sätt. Följdaktligen har jag slappat mig igenom denna vilodag med små avbrott för att hämta saker här och där och för en mycket trevlig grillkväll hos goda vänner.

Vid halv åtta hämtade jag minsta vovven hos familjen och passade på att krama på barna innan doggsen och jag tog en lång promenad. Och resten av kvällen slöades i vanlig ordning bort framför datorn. Ibland kan det störa mig att msn ersätter normalt socialt umgänge i verkligheten, men det är ändå ganska trevligt att prata lite skit, om än i det skrivna ordets form. Fast jag är ganska trött på alla mail och koder......

Nattade så ordentligt vid elva, men fick inte alls somna. Därav detta långa meningslösa inlägg :0).

GOD NATT!!!

Den rotlösa känslan....??

Igår var det exakt tre veckor sen jag flyttade från huset hit till lägenheten. Det konstiga är att jag inte en enda sekund känt nån saknad efter huset trots att jag bott där i ganska exakt 9 år.

Jag känner absolut ingenting när jag åker förbi eller de gånger jag går in där. Och känner jag något är det snarare en längtan att snabbt ta mig därifrån. Borde man inte ha nån sorts hemkänsla efter 9 år!!!

Kommer inte att beröra mig ett smack att vi säljer huset. Och det känns lite skumt...

Jag börjar tro att jag är ganska rotlös. Jag känner mig hemma överallt och ingenstans.

När jag var hos Alex i Stockholm så kände jag mig hemma där och kunde ha stannat ett bra tag. Samma sak hos min kusin i östersund. Ge mig en säng och en plats att ställa min väska så trivs jag. Framför allt om det finns människor och ett socialt sammanhang. Det är grundstenen för mitt liv.

Och jag lider inte av det. Min rotlöshet är ingen negativ känsla för mig själv utan snarare ett tillstånd. Jag är helt nöjd med att vara precis där jag är just nu, men skulle någon säga att jag måste flytta ikväll skulle jag bara rycka på axlarna och packa ihop mina saker.

Försöker hitta fina minnen från huset och vårt förhållande, men det är som ett 15-årigt vakum. Som att vakna ur koma och förstå när folk berättar att det och det har man sagt, gjort och tyckt, men det finns ingen känsla och upplevelse i det.

Finns dagar när jag glömmer att Han finns och jag blir alltid lika förtvivlad när jag vaknar upp och inser att vi måste ha en viss kontakt kring barna och husförsäljningen. För mig vore det himmelriket att aldrig mer behöva ha någonting med honom att göra. Aldrig mer se honom, aldrig mer höra hans röst, aldrig mer se hans namn på mobildisplayen. Jag mår så jävla bra när jag slipper det!!!

Då är det som att allt det hemska aldrig funnits. Som att livet började för tre veckor sedan och att allt är bra.

Fick ett mycket obahgligt anonymt samtal förra veckan. Jag har ingen aning om vem som ringde och jag kan inte fatta hur ond man kan vara som gör en sån sak och säger sånt som den personen gjorde. Hur man kan vara så utstuderat elak bara för att såra och skada...

Skulle på ett vis vilja skriva av mig vad som sas, men det berör indirekt andra människor i min närhet som jag inte vill blanda in här på bloggen så det får vara, men det var inga trevliga saker :(.

Får fortfarande hjärtklappning och blir illamående när jag ser "dolt nummer" på mobilen... Men ringer den/dom/det igen så tänker jag bara säga att jag kommer kontakta polisen och se lägga på!! Det får finnas gränser.

Var på Yran i helgen. Skulle kunna skriva i timmar om vad som hände där, men på nått sätt tror jag att det får stanna i Östersund och i mitt hjärta. Det var en underbar helg i alla fall. Kanske en av de bästa.... Hade så roligt att det nästan inte rymdes i mig.

Idag är det tvättstuga och sedan middag hos mamma och pappa innan det är dags att lämna barna hos deras pappa igen.