Sonisphere

Var på Söråkers folkets hus igår kväll och tittade på storbildssändningen från Sonispherefestivalen. Över 4 timmar riktigt bra musik!! Blev lite stel och fick ont av att sitta så länge men det var det värt. Riktigt bra med folk var det oxå.

Tänkte ge mig på en högst egen och privat recension av banden helt efter mina egna kriterier :0).

Anthrax: Det band som jag hört minst av innan och inte hade några större förväntningar på, men dom överraskade mycket positivt med bra låtar och en härlig energi på scen.

Sång: Mycket bra. Sen att Joey Belladonna såg helt crazy ut är ju bara en bonus :0). Han såg ut som en variant av Ozzy....

Låtar: Mycket bra!!

Psykosfaktor: Mycket hög tack vare störtsköna gitarrister med obegränsat med energi och en sångare som fattat att han hade en hel scen att fara runt på.

Långhårsfaktor: Så där. Visserligen hade sångaren långt hår men han var för gammal för att ge nån kick ;0).

Gitarrer: Mycket bra ös och inte en massa yberlånga trista solon. Scott Ian var hur skön som helst och for runt som en påtänd kanin *gilla*.

Trummor: Jättehärlig trummis med energi och spelglädje! Jag blev glad bara av att se honom.

Scenkläder: Okej, men ganska trista.


Megadeth: Kvällens besvikelse!!

Sång: Oengagerat och trist. Dave Mustaine ser ut som Kristina Lugn och har ungefär samma utstrålning. Jag tycker att publikkontakt är jätteviktigt när band spelar live och den här snubben han stod bakom sin lugg och stirrade i golvet och såg ut som om han tänkte börja gråta vilken sekund som helst. Sen kan musiken vara hur bra som helst, men det kan aldrig bli samma drag i publiken som med en aktiv sångare som flirtar lite med åskådarna.

Sen gillar jag personligen bäst sångare som INTE spelar samtidigt. Jag tycker det blir mer energiskt om dom inte har en gitarr att släpa runt på...

Låtar: Bra!!

Psykosfaktor: Låg! Mycket pga den flegmatiske Dave och även i övrigt väldigt stillastående bandmedlemmar.

Långhårsfaktor: Hög. Mest tack vare snygge Chris Broderick.

Gitarrer: Alldeles för mycket trista solon.

Trummor: Skittrist!! Visst, låtarna kanske går i seklets tristaste tempo, vad vet jag, men lite action måste man väl kunna lägga in i sina rörelser ändå? Såg mest ut som om han bara bonk, bonk, bonkade. Totalt oengagerat och utan passion.

Scenkläder: Boooooring!!


Slayer: Mmmmm, kvällens höjdpunkt!!

Sång: Jättebra!! Jag gillar Arayas röst och stil.

Låtar: Mycket bra!!!

Psykosfaktor: Mycket hög! Kan inte bli annat med ett sånt tempo och sån energi.

Långhårsfaktor: Dålig, men vad gör det när man har Kerrys skägg att beskåda?!!

Gitarrer: HUR fort kan man spela gitarr??? Det ser helt sjukt ut bitvis, som om dom spolar filmen framåt. Grym energi, helst på Kerry King, även kallad Gimli av mig för sin likhet med dvärgen från Sagan om ringen. Kings headbanging är inte heller av denna värld. Hur fort kan karln röra på huvudet och smatidigt spela gitarr?? Imponerande!!!

Trummor: Helt okej, men det är inte lätt att synas bakom Gimli när han far runt iklädd 25 kilo kätting och ett halvt piggsvin i metall ;0).

Scenkläder: Inte så vidare bortsett från att King släpade runt på massor med grov kätting. Lite undrade man ju vad han hade i byxfickorna på andra sidan för att behålla jämnvikten...


Metallica: Och här ska jag egentligen inte uttala mig för jag vet hur stora dom är. Men jag kan inte, hur mycket jag än försöker bli så där jätteentusiastisk. Det säger inte klick mellan mig och Metallica helt enkelt... Jag vet inte varför.

Sång: Jättebra! Även om inte Metallica är några favoriter så gillar jag verkligen James Hetfields röst och han har en skön energi. Och här har vi en kille som kan spela gitarr OCH ha en fantastisk publikkontakt.

Låtar: Blandat. När dom är bra är dom riktigt bra och sen kommer det några som jag inte alls förstår mig på. Men med både Nothing else matters och Enter sandman på reportoaren så blir det ju ändå klart godkänt!!

Psykosfaktor: Medel. Mycket bra fart och energi men inget riktigt hysteriskt förrutom Robert Trujillo som nästan var lite läskig....

Långhårsfaktor: Mycket dålig!!!

Gitarrer: Mycket bra, men alldeles för mycket gitarrsolon för min smak. Jag är en sucker för gitarr, men gillar inte alls gitarrsolon inom hårdrocken. Trist helt enkelt!!
Däremot tillhör jag den minoritet som gillar trumsolon. Trumsolon som enligt många recensenter är hårdrockens svar på vinterkräksjukan.... :S När jag varit och tittat på Hammerfall senast så skrev jag i min blogg "Anders trumsolo var bara såååååå grymt. Jag älskade det, ville aldrig han skulle sluta!! Kan inte fatta att tidningsrecencenten skrev att det var konsertens sämsta stund och att trumsolon borde förbjudas. Anders är ju så jävla bra!!"

Trummor: Grymt, grymt, grymmast!!!! Vad Lars Ulrich än lider av hoppas jag dom aldrig hittar något botemedel. Vilken energi och passion!!!

Scenkläder: Med risk för att upprepa mig, men Booooooooring!! Jag vill ha betydligt mer extrema kläder än byxor och svart t-shirt.

Hela konserten avslutades sedan med att alla fyra banden spelade I am evil tillsammans. Det var sjukt bra. Jag fick gåshud. Fyra trummisar med Lars Ulrich som den självklara medelpunkten, ett gäng gitarrister och basister och fyra sångare. Mmmmmmmmmmmmm <3!!!!!!