Åkte ut på Åstön med Frasse idag för en promenad i det härliga vädret och lite varm choklad och bullar ute på klipporna.
Det var mycket riktigt superhärligt när vi väl kom dit och havet var vackrare än vanligt kändes det som, men ett tag trodde jag vi skulle få vända med ogjort ärende eftersom vägen spärrades av en illasinnad liten traktormarodör...
En mycket, mycket liten röd Volvo BM-traktor med ett enormt släp som såg ut att vara dimensionerat för en amerikansk jättelastbil stod mitt på vägen (en mycket smal liten väg dessutom) och den äldre herren i förarhytten försökte backa in släpet på en infart där det stod en annan liten farbror och tittade storögt (efter ett tag kom även farbroderns lilla fru ut och stirrade ännu mera storögt med armarna stående rakt ut från sidan).
Först stannade jag bara och väntade glad och tålmodig medan gubben backade, tog om, backade, tog om, backade, tog om............... and so on.... Bakhjulen spann lös på asfalten och släpet stod där det stod. Gubben började se en aning uppjagad ut och tog om igen och så tog han redigt bra med fart, kom en bit längre, lyckades vika ihop hela ekipaget totalt och traktorn gav ifrån sig en kolsvart rökpust mot den klarblå himlen.
Gubben rusar ut, den andre gubben rusar oxå. Båda stirrar och pekar och jag slår av bilmotorn och höjer ljudet på stereon. Började känna mig en aning irriterad men fortfarande ganska tillfreds med det fina vädret och tanken på att havet väntade på mig alldeles bakom kröken.
Så började cirkusen om. Gubben tog om, tog fart och spinn, spinn sa bakhjulen. När ett par cyklister som jag körde om i Söråkers centrum passerade mig och mer eller mindre elegant tog sig förbi traktorn via en brant grässlänt började irritationen tillta markant.
Till slut var släpet en bit in på vägen dit det uppenbarligen skulle och gubbarna tittade och drog och grejade och till slut fick dom upp baklämmen och började hälla ut det enorma matjordslasset. Det var bara det att dom börjat lite väl nära vägen så i takt med att jorden rann ut så insåg dom att Hoppsan, Hejsan, det kommer att rinna ut på vägen.... varpå gubben i traktorn försökte stöta in jorden igen genom att upprepade gånger backa, köra fram, backa, köra fram....
SUCK! behöver jag säga, att jorden rann ut en bra bit på vägen???
Vid det här laget hade det gått 27 minuter och min irritation hade nu passerat ilska och övergått till rent och skärt hat.
Jag frågade en gång en präst hur hon gjorde för att alltid kunna hålla sig så lugn och inte reagera som oss vanliga dödliga ;0), med ilska och svordommar och hon svarade då att hon tänkte som så, hur skulle Jesus ha gjort/tänkt/sagt i den här situationen....
Jag är ganska säker på att Jesus INTE med Ace of spades som relativt högljudd bakgrund skulle ha skrikit Förbannade jävla bönder!!! och stirrat vilt omkring sig..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar