Ont ska med ont fördrivas...

Alltså, hela meningen med huskurer måste ju vara att dom ska vara värre än själva krämpan dom är tänkta att kurera så att man helt enkelt tappar fokus på det ursprungliga lidandet!!!

Nu har jag knapprat fänkålsfrön och druckit kokande vatten direkt ur kastrullen (ja, ja, det skulle vara te men va fan, jag är väl ingen engelsman heller som genetiskt vet hur man kokar vilket te som helst och på plats i magen måste det ju bli exakt samma sak).

Jag har knapprat ingefärsbitar stora som drivvedsstycken.

Jag har gurglat mig med litervis med saltvatten och piskat mig blodig med stora oxpiskor (näää, det har jag inte så alla ni med sånna böjelser kan sluta flåsa nu......).

Jag har druckit olivolja och smort in mig med kakaokräm.

Jag har tänkt tanken att dricka honungsvatten (men låtit bli, det är ju bara såååå vidrigt).

Jag har täckt ena handens fingrar med flytande stearin (ofrivilligt visserligen, men ändå...)

Jag har slagit en halv saltomortal inne på badrumsgolvet (synnerligen ofrivilligt......)

Och jag har bitit mig själv i tungan (ofrivilligt, fan att det kan vara så svårt att tugga en rollo....)

Dagens sista tips nu kom nyligen och bestod av rådet, "lobotomi". På min försynta fråga, hjälper det verkligen mot förkylning så kommer svaret:
"Näää, inte ett dugg, men mot alla dina andra diagnoser". Tack, min vän!!! Jag tycker om dig oxå. Alla dagar mellan 10:30 och halv elva.

Over and out för ikväll!!!

Var till huset idag för att hämta försäkringspapprena till min bil (det är dags att lämna in den och åtgärda de rådjursrelaterade skadorna....). Usch, va det är obehagligt att komma dit!! Tack Gode Gud att jag tog mig fri från alltihop!! Vaknar lycklig varje morgon nu!!!!!!

Hela huset liksom luktar illa, som en blandning av rysk pub, tysk bordell och svinstall.... Näää, nu var jag kanske elak i överkant?! Men det luktar helt klart otrevligt och ogästvänligt. Som ett sånt där dåligt motell där man backande lämnar rummet innan man ens inträtt i det. Om man inte är stupfull och klockan är närmare sex på morgonen och man tänker att "jo men bara sova nån timme så ska jag äcklad backa ut härifrån sen"...........

Och lilla HH (och här snackar vi inte Helly Hansen, kvalite och värme, utan exets nya lilla "flickvän") har lämnat små spår efter sig i form av hemvävda blommiga dukar och puttenuttiga gardiner. Och på väggarna hänger inramade planscher med pastelliga blommotiv *kräkas*. Fatta att jag inte vill hämta några fler saker ur det huset!! Dom är ju besudlade av pasteller och blomsterfjant!!

Och jag fattar inte varför du håller på att inreda mitt hus din lilla slyna. Det ska säljas och hur mycket du än drömmer om det så kommer du aldrig få bo där och leka Happy family. Och den dag det säljs så är det jag som går därifrån med hälften av pengarna, inte du, så du kan ta din feta röv och dina dukar och tassa tillbaka under stenen du kröp fram under.

Men visst, för min del kan dom gärna få pynta och feja. Bara synd att på visningarna kommer folk att tro att det är ett 80-årigt par som bor där ;0).

Det som gör mig mer förbannad är att jag överallt ser tecknen på hur hon försöker köpa mina barn med saker. Mina barn behöver inga mutor!! Antingen gillar dom nån eller så gillar dom inte! Dra inte ner dom till din nivå....

Hittade några böcker där det mycket tydligt stod skrivet på insidan pärmen "Tillhör HH". Förstår att dom är rädda att jag ska försöka lägga beslag på "Wendy den fete ponnyn" och "Nalle Brum och de sju tegelstenarna" vid bodelningen :P. Och visst, lite svårt blir det ju att hålla sig ;0).

Det lustiga är att dom två personer i min umgängeskrets som barna tycker allra mest om inte har behövt köpa sig nåns kärlek. Dom har bara gett barnen av sin tid och av sig själva och ungarna avgudar dom!! Att göra saker tillsammans är betydligt mera värt än materiella saker. Att titta på film, leka, gå på grodjakt, spela trummor och lära sig nya korttrick.

Jag är så glad över alla mina fina vänner som finns där för mig OCH för mina barn!! Vi behöver er verkligen <3!!!

Fast jag måste ju ändå beundra HH på ett sätt. Jag skulle fan inte stå ut med att tillbringa så mycket tid i nån annans hus bland nån annans saker (jag har ju det mesta av mina grejer kvar) och ha som helgnöje att diskutera sin partners fd frus kärleksliv (ja, i deras värld har jag ett ;0). Det är starkt gjort :0). Jag skulle varit borta på en kvart, men kraften i desperation är nog svår att förstå..... ;0).

Har varit till tvättstugan och startat upp två maskiner och så snabba som dom där Turbomonstrena är så är det snart dags att gå och börja plocka över sakerna till tumlaren. Håller på med lite budget och inköpslistor och annat tråk samtidigt som jag bloggar, facebookar och messar... Jisses, jag kan verkligen ha många bollar i luften :0). Jag kanske är kvinna ändå :P

När tvätten är klar ska jag hem till mamma och pappa en stund och sen ska hundarna få sig en rejäl prommis. Måste lägga ner så mycket tid som möjligt på Sigge nu. Han behöver det verkligen. Tänk om han kunde bli som Frasse, men det är nog inte riktigt hans personlighet.. Men han är ju bra på sitt sätt så klart!!!

Nää, dags att raska vidare i livet!! På återseende!!! <3

Pride in Norrfällsviken...

Igår var det prideparad inne i stan. Jag och en kompis hade ägnat fredag natt åt att titta på alla tre Sagan om Ringenfilmerna på raken så vi nattade inte förrän 05:30 vilket gjorde att vi sov till klockan var halv ett och även då var man ganska däven. Men efter en del vånda och funderande så tog jag Frasse med mig in till stan och hamnparken där pridedeltagarna skulle samlas.

En liten bevikelse var det att det inte var några utklädda personer med, förrutom kondomen snuffo eller vad fan han hette. Inge drag, inga transor, ingen glamour alls. Jag gillar ju drag och glamour så jag tyckte det var trist, men det var åtminstone mycket folk som gick med i tåget (Frasse och jag hängde på i slutet). Och desto mer folk som kantade gatorna där paraden gick fram. Man kunde riktigt se på folk hur dom gått man ur huse för att äntligen få veta, vilka i sundsvall är gay??? Ååååååh, tänk om det är nån jag känner....

Många sträckte nyfiket på halsarna och vevade runt med kameran i sin jakt på kända ansikten medan andra (mestadels fnissande damer i 50-årsåldern) anslöt till paraden under lama protester mot varandra, att nä men inte ska väl vi gå med, vi är ju inte....

Problemet med fotogaferandet var bara att i brist på dragklädda transor så knäppte många kort på mig!! Inte vet jag, men i den ganska homogena massan av sommarklädda homo och heteropersoner så stack kanske jag och Frasse ut en smula med nitar, slayertröja och svart smink i kombo med liten söt vitröd hund. Ja, förevigade blev vi i alla fall och det är ju bara att hoppas att vi blev snygga om vi nu ska läggas ut på landets alla gaysajter :0).

Fick oxå en aning om hur totalt puckade folk kan vara *suck*. Kom fram en ganska dekig mc-snubbe, lätt berusad, och sa "öööh, du som är så snygg kan ju inte vara flata! Följ med mig ska jag visa dig vad en riktig man kan..." Jag säger bara, krääääääääkas!!!!
Mitt svar på denna inbjudan blev "tack, men nej tack. Och jag var 100% hetero tills nu då jag blev ganska sugen att byta läggning totalt..."

Jävla idioter det finns!!!

Sedan åkte Frasse och jag hem, packade en rygga med ombyte och kamera och sen kom en kompis och hämtade oss och så for vi på road trip norrut. Total impulsgrej bara för att få träffa vår andra kompis som åkt på semester med familjen. Det blev en härlig bilresa med många skratt och mycket Iron Maiden. Vi stannade i Ullånger och åt middag, som faktiskt smakade riktigt bra. Gick en liten prommis genom samhället, men det var så litet att det var tur att jag inte hade större fötter för då hade jag inte hunnit ta några steg alls....

Framme på campingen där vår kompis parkerat sig, familjen och sin husbil hade vi sedan en trevlig kväll tillsammans med dom och deras vänner. När regnet kom vid halv tio bröt vi upp och styrde kosan hemåt, glatt sjungande!! Ja, vi sjöng faktiskt hela vägen hem. Låtar som finns, låtar vi hittade på just där och då och låtar som alla glömt. Plus 47 varianter av Halleluja. Utan att gråta ska tilläggas...

Lämnade sedan bilen och gick hem till en annan kompis där det blev öl och prat och skratt innan vi avslutade kvällen med varma mackor hemma hos mig vid tresnåret. Där diskuterade vi i vanlig ordning människor och relationer och jag tvingades inse att vissa saker som jag trott varit typiskt manliga mer verkar handla om personer som är omogna att ha en relation, oavsett kön. Människor som velar och tvekar, startar upp och puschar på för att sedan åter igen vela och tveka, vilket tar den andra personen med i en både obehaglig och oönskade känslomässig berg- och dalbana.

Varför gör man så mot en annan människa när man fått tydliga signaler att den personen är intresserad av en?? Är man så ond att man skiter i att man sårar?? Har man så dåligt självförtroende och låg självkänsla att man faktiskt inte kan ta in att någon gillar en och att den personen blir sårad av hur man beter sig?? Är man blind, psykopat, känslokall, naiv, omogen, rädd, eller vad???

Jag kan inte förstå!!!

Så i avsaknad av förståelse för detta så åt vi varma mackor och sjöng Halleluja fjorton gånger och sen gick jag och la mig.

Vaknade vid tio imorse till en strålande vacker söndag som jag inte alls hade lust att ta vara på på något som helst konstruktivt sätt. Följdaktligen har jag slappat mig igenom denna vilodag med små avbrott för att hämta saker här och där och för en mycket trevlig grillkväll hos goda vänner.

Vid halv åtta hämtade jag minsta vovven hos familjen och passade på att krama på barna innan doggsen och jag tog en lång promenad. Och resten av kvällen slöades i vanlig ordning bort framför datorn. Ibland kan det störa mig att msn ersätter normalt socialt umgänge i verkligheten, men det är ändå ganska trevligt att prata lite skit, om än i det skrivna ordets form. Fast jag är ganska trött på alla mail och koder......

Nattade så ordentligt vid elva, men fick inte alls somna. Därav detta långa meningslösa inlägg :0).

GOD NATT!!!

Den rotlösa känslan....??

Igår var det exakt tre veckor sen jag flyttade från huset hit till lägenheten. Det konstiga är att jag inte en enda sekund känt nån saknad efter huset trots att jag bott där i ganska exakt 9 år.

Jag känner absolut ingenting när jag åker förbi eller de gånger jag går in där. Och känner jag något är det snarare en längtan att snabbt ta mig därifrån. Borde man inte ha nån sorts hemkänsla efter 9 år!!!

Kommer inte att beröra mig ett smack att vi säljer huset. Och det känns lite skumt...

Jag börjar tro att jag är ganska rotlös. Jag känner mig hemma överallt och ingenstans.

När jag var hos Alex i Stockholm så kände jag mig hemma där och kunde ha stannat ett bra tag. Samma sak hos min kusin i östersund. Ge mig en säng och en plats att ställa min väska så trivs jag. Framför allt om det finns människor och ett socialt sammanhang. Det är grundstenen för mitt liv.

Och jag lider inte av det. Min rotlöshet är ingen negativ känsla för mig själv utan snarare ett tillstånd. Jag är helt nöjd med att vara precis där jag är just nu, men skulle någon säga att jag måste flytta ikväll skulle jag bara rycka på axlarna och packa ihop mina saker.

Försöker hitta fina minnen från huset och vårt förhållande, men det är som ett 15-årigt vakum. Som att vakna ur koma och förstå när folk berättar att det och det har man sagt, gjort och tyckt, men det finns ingen känsla och upplevelse i det.

Finns dagar när jag glömmer att Han finns och jag blir alltid lika förtvivlad när jag vaknar upp och inser att vi måste ha en viss kontakt kring barna och husförsäljningen. För mig vore det himmelriket att aldrig mer behöva ha någonting med honom att göra. Aldrig mer se honom, aldrig mer höra hans röst, aldrig mer se hans namn på mobildisplayen. Jag mår så jävla bra när jag slipper det!!!

Då är det som att allt det hemska aldrig funnits. Som att livet började för tre veckor sedan och att allt är bra.

Fick ett mycket obahgligt anonymt samtal förra veckan. Jag har ingen aning om vem som ringde och jag kan inte fatta hur ond man kan vara som gör en sån sak och säger sånt som den personen gjorde. Hur man kan vara så utstuderat elak bara för att såra och skada...

Skulle på ett vis vilja skriva av mig vad som sas, men det berör indirekt andra människor i min närhet som jag inte vill blanda in här på bloggen så det får vara, men det var inga trevliga saker :(.

Får fortfarande hjärtklappning och blir illamående när jag ser "dolt nummer" på mobilen... Men ringer den/dom/det igen så tänker jag bara säga att jag kommer kontakta polisen och se lägga på!! Det får finnas gränser.

Var på Yran i helgen. Skulle kunna skriva i timmar om vad som hände där, men på nått sätt tror jag att det får stanna i Östersund och i mitt hjärta. Det var en underbar helg i alla fall. Kanske en av de bästa.... Hade så roligt att det nästan inte rymdes i mig.

Idag är det tvättstuga och sedan middag hos mamma och pappa innan det är dags att lämna barna hos deras pappa igen.

Tänk så det kan bli

Var in på Gatufesten igår kväll. Det var längesen sist och ganska snart kom jag på varför det var så länge sen ;0).

Kvällen började bra med trevlig middag tillsammans med goda vänner. Drack några öl och sedan kom vår chaufför och hämtade oss. Jag skulle köra bil idag så jag drack inget mer efter att vi kommit in till stan vilket gjorde att jag alldeles för snabbt blev alldeles för nykter för miljön.

Sedan följde en timme av bankomatköer, spyende vänner, Black Jack (krääääkas) och hysteriska relationsproblem.

Ganska snabbt insåg jag att om jag inte lämnade skutan skulle jag bli sinnessjuk alternativt börja begå våldshandlingar så jag vandrade iväg och hamnade på Allstar och såg sista biten av matchen mellan Spanien och Tyskland.

Hittade inte igen mina vänner så då övervägde jag starkt att åka hem, men så fick jag mess från en kompis som tipsade om att My own grave skulle spela nere i Railwaytältet. Sagt och gjort så begav jag mig dit men det var en ganska lång stund innan det var deras tur så först tittade jag på ett anant band och det tror jag var det värsta jag nånsin sett, Musikpolisen inräknat........

Det skulle vara nån sorts metal, men det var ren hädelse!! Sångaren var stor och flintskallig och stod hela tiden framåtböjd och headbangade. Såg mest ut som om han med våldsam frenesi försökte få in sitt huvud i sin egen röv.... de andra headbangade oxå i stort sett konstant men det var så plastigt för alla började hela tiden på givna ackord eller trumslag och det såg bara så jävla dumt och stelt ut. Dessutom var det ingens ång alls utan den sk sångaren bara lät. Och han lät fördjävligt!!!

Jag bara stod och stirrade som i trans för att försöka ta in hur dåligt nånting kan vara. Förmodligen såg jag ut som om jag var totalt uppslukad av musiken för när dom spelat klart böjde sig killen vid bordet bredvid fram och sa "visst är dom för jävla braaaa?". Jag bara stirrade och sen svarade jag "näääää, dom borde skjutas" och så gick jag. Killen bara satt och fånstirrade efter mig och förstod nog inte hur det gick till när ha återigen blev gruppens enda fans....

Beställde lite mat och sedan sprang jag på en arbetskompis som var där med sitt band för att spela. Så då fick jag äntligen lite sällskap. Dom var väldigt trevliga allihopa och vi satt och pratade och skrattade och jag petade i mig lite av maten. Lyssnade på My own grave som var riktigt, riktigt bra!!!

Och sedan stod jag längst fram och dansade och sjöng när Mariannes band spelade. Bra drag och dom sjöng ju bara hårdrockscovers (och en U2 *blä* ;0) så det var ju verkligen min typ av musik och jag kunde sjunga med i alla låtarna.

Fick vara med om ett riktigt uselt uppraggningsförsök oxå :s. Kommer fram en kille efter att en lång stund ha stått och stirrat på mig och så säger han "du gillar rock va?". Näää, hur kunde du gissa det när jag i min klädsel står och dansar och sjunger till hårdrockscovers!! Kom du på det själv eller? "Nä, jag lyssnar bara på dansband" svara jag. Sen stod han och tittade ett tag till och mumlade fram några helt meningslösa fraser emellanåt innan han helt plötsligt la armen om mig och försökte krama mig. Jag drog mig undan och vände mig mot scenen igen och då dyker den här killens polare upp som en liten gubbe i lådan och försöker sälja in sin kompis. "Ööööh, Robban här, han är musiker, han är grym, ööööh".

Jag blev bara så trött, men fick nästan lust att börja fjortisfansskrika och springa runt "näääää, äre sant!! WAOW, faaaan va cooooolt, men Gööö, får jag ta på dig, får jag ta på dig". Men jag orkade inte. Dom skulle nog ändå inte fattat ironin :s.

Sen lyckades jag tigga till mig bartenderns supersnygga tröja oxå. Jag ska få den på lördag natt när festen är slut :0).

Sedan avslutades kvällen med att hela bandet inklusive jag (som efter att trummisen avvikit fick ta hans plats och resten av kvällen presenterades som bandets trummis...;0) gick på efterfest hos två småländska husbyggare som blivit helt frälsta i bandet under spelningen.

De andra drack colagrogg ur bruna plastmuggar och vi pratade och skrattade och hade hur trevligt som helst innan vi lämnade lägenheten vid tresnåret och åkte hem.

Det är konstigt hur en riktig katastrofkväll kan vända som i ett trollslag och bli en riktig höjdarkväll!!!

Men jag fick ännu en gång bekräftat hur illa jag tycker om fulla människor(överfulla som inte kan hantera vare sig alkohol eller sig själva)och dåliga coverband. Men jag ser ändå fram emot lördag för då blir det grymt bra musik!!!

Sonisphere

Var på Söråkers folkets hus igår kväll och tittade på storbildssändningen från Sonispherefestivalen. Över 4 timmar riktigt bra musik!! Blev lite stel och fick ont av att sitta så länge men det var det värt. Riktigt bra med folk var det oxå.

Tänkte ge mig på en högst egen och privat recension av banden helt efter mina egna kriterier :0).

Anthrax: Det band som jag hört minst av innan och inte hade några större förväntningar på, men dom överraskade mycket positivt med bra låtar och en härlig energi på scen.

Sång: Mycket bra. Sen att Joey Belladonna såg helt crazy ut är ju bara en bonus :0). Han såg ut som en variant av Ozzy....

Låtar: Mycket bra!!

Psykosfaktor: Mycket hög tack vare störtsköna gitarrister med obegränsat med energi och en sångare som fattat att han hade en hel scen att fara runt på.

Långhårsfaktor: Så där. Visserligen hade sångaren långt hår men han var för gammal för att ge nån kick ;0).

Gitarrer: Mycket bra ös och inte en massa yberlånga trista solon. Scott Ian var hur skön som helst och for runt som en påtänd kanin *gilla*.

Trummor: Jättehärlig trummis med energi och spelglädje! Jag blev glad bara av att se honom.

Scenkläder: Okej, men ganska trista.


Megadeth: Kvällens besvikelse!!

Sång: Oengagerat och trist. Dave Mustaine ser ut som Kristina Lugn och har ungefär samma utstrålning. Jag tycker att publikkontakt är jätteviktigt när band spelar live och den här snubben han stod bakom sin lugg och stirrade i golvet och såg ut som om han tänkte börja gråta vilken sekund som helst. Sen kan musiken vara hur bra som helst, men det kan aldrig bli samma drag i publiken som med en aktiv sångare som flirtar lite med åskådarna.

Sen gillar jag personligen bäst sångare som INTE spelar samtidigt. Jag tycker det blir mer energiskt om dom inte har en gitarr att släpa runt på...

Låtar: Bra!!

Psykosfaktor: Låg! Mycket pga den flegmatiske Dave och även i övrigt väldigt stillastående bandmedlemmar.

Långhårsfaktor: Hög. Mest tack vare snygge Chris Broderick.

Gitarrer: Alldeles för mycket trista solon.

Trummor: Skittrist!! Visst, låtarna kanske går i seklets tristaste tempo, vad vet jag, men lite action måste man väl kunna lägga in i sina rörelser ändå? Såg mest ut som om han bara bonk, bonk, bonkade. Totalt oengagerat och utan passion.

Scenkläder: Boooooring!!


Slayer: Mmmmm, kvällens höjdpunkt!!

Sång: Jättebra!! Jag gillar Arayas röst och stil.

Låtar: Mycket bra!!!

Psykosfaktor: Mycket hög! Kan inte bli annat med ett sånt tempo och sån energi.

Långhårsfaktor: Dålig, men vad gör det när man har Kerrys skägg att beskåda?!!

Gitarrer: HUR fort kan man spela gitarr??? Det ser helt sjukt ut bitvis, som om dom spolar filmen framåt. Grym energi, helst på Kerry King, även kallad Gimli av mig för sin likhet med dvärgen från Sagan om ringen. Kings headbanging är inte heller av denna värld. Hur fort kan karln röra på huvudet och smatidigt spela gitarr?? Imponerande!!!

Trummor: Helt okej, men det är inte lätt att synas bakom Gimli när han far runt iklädd 25 kilo kätting och ett halvt piggsvin i metall ;0).

Scenkläder: Inte så vidare bortsett från att King släpade runt på massor med grov kätting. Lite undrade man ju vad han hade i byxfickorna på andra sidan för att behålla jämnvikten...


Metallica: Och här ska jag egentligen inte uttala mig för jag vet hur stora dom är. Men jag kan inte, hur mycket jag än försöker bli så där jätteentusiastisk. Det säger inte klick mellan mig och Metallica helt enkelt... Jag vet inte varför.

Sång: Jättebra! Även om inte Metallica är några favoriter så gillar jag verkligen James Hetfields röst och han har en skön energi. Och här har vi en kille som kan spela gitarr OCH ha en fantastisk publikkontakt.

Låtar: Blandat. När dom är bra är dom riktigt bra och sen kommer det några som jag inte alls förstår mig på. Men med både Nothing else matters och Enter sandman på reportoaren så blir det ju ändå klart godkänt!!

Psykosfaktor: Medel. Mycket bra fart och energi men inget riktigt hysteriskt förrutom Robert Trujillo som nästan var lite läskig....

Långhårsfaktor: Mycket dålig!!!

Gitarrer: Mycket bra, men alldeles för mycket gitarrsolon för min smak. Jag är en sucker för gitarr, men gillar inte alls gitarrsolon inom hårdrocken. Trist helt enkelt!!
Däremot tillhör jag den minoritet som gillar trumsolon. Trumsolon som enligt många recensenter är hårdrockens svar på vinterkräksjukan.... :S När jag varit och tittat på Hammerfall senast så skrev jag i min blogg "Anders trumsolo var bara såååååå grymt. Jag älskade det, ville aldrig han skulle sluta!! Kan inte fatta att tidningsrecencenten skrev att det var konsertens sämsta stund och att trumsolon borde förbjudas. Anders är ju så jävla bra!!"

Trummor: Grymt, grymt, grymmast!!!! Vad Lars Ulrich än lider av hoppas jag dom aldrig hittar något botemedel. Vilken energi och passion!!!

Scenkläder: Med risk för att upprepa mig, men Booooooooring!! Jag vill ha betydligt mer extrema kläder än byxor och svart t-shirt.

Hela konserten avslutades sedan med att alla fyra banden spelade I am evil tillsammans. Det var sjukt bra. Jag fick gåshud. Fyra trummisar med Lars Ulrich som den självklara medelpunkten, ett gäng gitarrister och basister och fyra sångare. Mmmmmmmmmmmmm <3!!!!!!

Jag har inga fördomar, båtfolk ÄR knäppa.....

Driven av rastlöshet och hunger for jag i söndags in till stan och käkade lite MAX-mat. For ner och satte mig i hamnen och åt och tittade på folk och fåglar och alla fina båtar i småbåtshamnen.

Efter en stund kom en kille i skinnjacka och trendiga jeans (jag antar dom var trendiga för dom såg för jävliga ut...). Han gick så utstuderat och tittade sig omkring som att han ville att alla skulle se att han faktiskt skulle in bland båtarna. Jag hör till!! Jag HAR båt, nanananana. Jag får gå genom grindarna för jag har faktiskt bååååååååååt.

Åt andra hållet, ut genom grindarna efter väl förättad båtutflykt kommer en brundbränd, deffad pappa med mobiltelefonen hårt fastklämd mellan öra och axel och med tre små barn i fallande storlek som ett litet pärlband bakom sig. Alla käckt bärande på metspö, fiskehåv och hink. 15 meter bakom kommer en äldre man (morfar, farfar, den underbetalde betjänten James, who knows?) bärandes på påsar, väskor och ett extremt stort täcke som hela tiden vecklade upp sig så att farfar James höll på att snubbla över det. Jag tror han stannade och vek ihop täcket 12 gånger på 100 meter. Jag skulle slängt täcket i havet och låssas som inget.... Medan han packade bilen, vid det här laget helt insnärjd i monstertäcket from hell, stod pappan och spände sina gymtränade biceps i solen och pratade högt i telefonen.

Sen kom det en kvinna i 35-40-års åldern. Lång, smal och långt blont hår. Ni vet en sån där som egentligen inte är snygg, men som har attityd och blont hår som gör att folk tror att hon är snygg, innan dom får sig en närmare titt. Tajta jeans, jeansjacka, högklackade remsandaler och en caffe latte i ena handen. Svassande tog hon sig fram till en av de större båtarna och klev ombord. Efter att par steg stannade hon och gjorde ett välplanerat kast med huvudet. Jag ger mig fan på att hon mätt ut den exakta vinkeln för var hon skulle stå och hur mycket hon skulle kasta med håret i just den vind som för tillfället rådde. Därefter tog hon med mycket utstuderade röresler på sig en vindjacka (förmodligen en syndigt dyr vindjacka) utanpå jeansjackan (!!) och satte sig vid ett bord och drack sin latte och kikade ut över sitt kungarike.

Efter en stund kom två killar, oxå dom med varsin kaffemugg i handen och solglasögonen på plats med milimeterprecision. Sedan draperade dom sig mot varsin relingsbit runt tjejen och så stod dom där och var myten om sig själva. Dom fick Barbie och Ken att framstå som genuina och äkta...

Därefter kom en tjej i klänning som gick med så svängande höfter att det nästan blev parodiskt. Hon gick så långsamt att det tog en halvtimme för henne att gå 25 meter brygga. Sen tvärstannade hon och med samma distinkta impulsivitet som en ettåring satte hon sig pladask rakt ner på bryggan med benen spikrakt framför sig. Sedan tog hon fram en bok ur sin stora ljusrosa väska och började läsa. Efter ca 20 minuter kom en båt och plockade upp henne. Jag behöver väl inte nämna att det tog henne över 20 minuter att gå de tio metrarna ner till båten och kliva i...

Eftermiddagens stora begivenhet var dock det medelålders par som skulle lägga till med sin ganska stora flådiga motorbåt vid bryggan. Mannen stod vid rodret i sin blåvita flytväst och kvinnan, en kort, satt historia i illgul flytväst och rosa keps gick nån sorts kosackgång fram över båten till fören. Där fick hon tag i en tamp och hoppade iland på bryggan, graciös som en gasell med diskbråck.

Och så långt allt väl, men sedan måste det brunnit lös i skallen på mannen för plötsligt började båten med relativt hög fart åka bakåt. Kvinnan trippade förtvivlat efter längs bryggan medan tampen skrämmande fort krympte i hennes händer. Det var Davids kamp mot Goliat jag bevittnade och jag insåg att om bara nån sekund rycks hon ner i vattnet om hon inte släpper snöret.

Precis när jag redan för min inre syn sett hennes plask (och förbannat det faktum at jag inte hade någon kamera med mig) så fick mannen tillbaka kontrollen och fick båten att röra sig framåt igen vilket gjorde att kvinnan återfick kontrollen över tampen. Sedan höll dom på i evigheters evighet med att få båten i rätt läge och alla förtöjningar på plats. Och dom var så osams!! Dom skrek och viftade. "Är du dum i huvudet" vrålade kvinnan.

När båten till slut var på plats så satte sig båda två ner längst bak och bara tittade stumt framför sig. Dom tog inte ens av sig flytvästarna, dom bara satt där.

Jag kan inte annat än hålla med Strindberg, "det är synd om människorna". men jag hade ju kul :0).