Så har tiden runnit iväg igen. Men det känns som om jag har hunnit med rätt mycket i alla fall.
Vaknade i fredags morse och trodde att jag hamnat i helvetet. Det kändes som att hela huvudet och en bit av halsen/nacken låg i skärselden så in i glödheta ont gjorde det. Framför allt käkarna värkte. Jag har aldrig känt en sån smärta i ansiktet som jag gjorde då. Det var snudd på outhärdligt.
Det är det som är så olustigt med mitt handikapp. Kroppen sviker när man som minst anar det och på de mest oväntade sätt. Jag tyckte att det gick så bra allting och att jag hade koll och sen kommer en sån där kalldusch. Men jag hade bestämt mig redan när jag började den här arbetsprövningen att så långt det bara går ta mig iväg oavsett hur jag mår. Gränsen går om jag inte anser mig kunna köra bil på ett säkert sätt, men annars ska jag dit i alla fall. Så får jag åka hem igen om det absolut inte fungerar.
De senaste fyra åren har jag byggt upp mitt liv genom att hela tiden lära av mig själv. Jag gör en sak, känner efter hur det känns, provar om jag kan göra den en gång till, tio gånger till, vad händer om jag gör så här eller så här, hur mår jag direkt, hur mår jag om ett tag. Det har varit en mycket tidskrävande och tungrodd uppgift men den har lett till att jag inte längre har lika många svängningar i måendet per år som tidigare och att jag helt sluppit de allra djupaste dykningarna och att dykningarna blir kortvarigare.
Jag önskar att det vore en enkel teknik så att jag kunde förmedla och lära ut den till andra för den är effektiv (men omständig).
Men tillbaka till fredagens skärseld. Efter tio minuters yoga-andande så kunde jag ta mig upp ur sängen och få i mig medicinen. Och jag kom iväg på jobbet oxå. Tack och lov att jag har så bra arbetstider, det passar min kropp perfekt att börja vid tio eftersom jag hinner komma igång ordentligt innan det är dags att åka. Hade en mycket trevlig arbetsdag, bakade en Silviakaka och gjorde sallader. Ville inte att dan skulle ta slut.......
Helgen har spenderats med familjen och vi har varit på simhallen och spelat en massa spel och tittat på lets dance och Melodifestivalen. På söndag var dottern och jag på hundutställning med hennes hund och sedan avrundade jag kvällen med att se 10 minuter av herrarnas femmil och sedan somna i fåtöljen framför agenda-debatten mellan Luciano och Måddan.
Idag var jag sjukt laddad för ännu en dag på jobbet, men typiskt nog så hade dottern feber och ont i magen så det var bara till att stanna hemma :(. Såååå himla tråkigt!!! Hoppas hon blir frisk så jag slipper missa yogan och resten av arbetsveckan. Och så att alla är friska på lördag när det bär av på sportlov.
Ha en underbar vecka!!!
/Annelie
"Kärleken fyller allt.
Den kan inte begränsas, den är ett mål i sig.
Den kan inte bedra för den är inte bunden vid något ägande.
Den kan inte hållas fången, för den är som en flod som svämmar över alla hinder.
Den som försöker stänga in kärleken måste skära av dess källa och om det sker kommer vattnet som man har lycka...ts samla att stagnera och ruttna!"
/Paolo Coelho
2 kommentarer:
Haha! Larver? Vafaan!
Ja, men det smakade iallafall inte det. Haha!
Hoppas Flisan mår bättre nu!?
Och att ni kommer iväg på sportlov nästa vecka.
Kramar!
Hej! Tack för din rad i min blogg. Jo, det gick bra på sjukhuset idag. Värdena var fina och Alex var åtminstone inte dödsallergisk mot ägg - även om han var full av utslag på kroppen nu ikväll. Men då hade han ätit ett halvt ägg under dagen. Förhoppningsvis tål han åtminstone små mängder så han så småningom kan få äta bullar penslade med ägg och så där. Sen kan ju allergin växa bort. Men oj vilken jobbig dag det blev för honom! Han sov bara 8 timmar i natt och sen 45 min på sjukhuset så när vi kom hem var han såååå trött. Han sov 1½ timme på seneftermiddagen och vid 18.00 fick jag tvångsväcka honom för att han inte skulle sova tills i morgon vid 04.00 eller så. Han somnade för natten nu vid 20.30 - helt knäckt - stackaren!
Skicka en kommentar