Nu har det varit hektiska dagar. Hade tänkt hinna blogga om lite intressanta ämnen, som typ friskolor och sånt men jag hinner inte med.
I tisdags var andra gången på yogan och det kändes minst lika bra som sist. Jag tror jag har hittat min träningsform!! På kvällen var det årsmöte med s-föreningen. Trevligt folk och kul med alla nomineringar och sånt. Jag hade bakat Lyxkaka och bullar till fika. Det gick åt som smör i solsken vilket alltid är en kick för självförtroendet!! Skulle kännas jobbigt om folk började hulka och bli gröna i ansiktet.....
Sedan var det onsdag och dagen D, första dan på jobbet! Började morgonen med ett besök hos kuratorn. Kul att få visa henne att det händer en massa positivt nu för vi ska ju snart avsluta vår "relation". Sedan var jag till sjukgymnasten och fick massage. Första gången på jättelänge som det var skönt att få massage och inte gjorde mer ont än skönt. Jag bara njöt och höll på att somna.
Efter det var jag laddad för första arbetspasset på kyrkans cafe, In Between. Det var sjukt kul!! Lagomt mycket att göra, omväxlande och rörligt och mycket kontakt med folk. Kan knappast bli bättre!! Jag började redan första dan och fixade mackor och tog betalt och allting. Att använda en kassa-apparat är ju en barndomsdröm, alla har väl lekt affär ;0).
Jag tycker det är lika bra att köra igång från början och sen får man ju fråga varefter. Jag hatar att vara sysslolös så jag blir så glad om det finns nått att göra. Som avslutning på arbetsdagen gick jag på veckomässan och tog nattvarden. Skön avrundning på en dag!
Igår kväll tog jag ett långt hett bad och sen nattade jag redan 21:20.
Imorse klev vi upp före sex och tittade på hockyn. Synd att vi förlorade, men vi har ju fått otroligt många medaljer ändå under det här OS:et. Sedan tog jag det lugnt ett tag efter att ha skjussat barna till skolan innan det var dags att åka till jobbet för ännu en kul dag.
Jag tror det här kommer att bli jättebra!!! Fast idag var jag så trött när jag kom hem att jag gick och la mig en timme. Ett misstag visade det sig för jag frös som en hund när jag klev upp ur varma sängen för att åka och hämta barnen :0). Men det positiva är att tröttheten är större än smärtstegringen.
Fastan går bara bra! Fick veta idag att på söndagar får man äta och dricka som vanligt. Får se hur jag gör med det... En sak som jag ägnar mycket tankar åt nu är den stora orätttvisan i att jag när som helst kan ge efter för hunger/sug och äta precis vad jag vill när som helst. Överallt i världen finns miljontals människor som inte har det valet och det är så grymt!!
Kan inte påstå att jag saknar kött. Jag är ingen älskare av rött kött. Visst finns det några goda rätter, men jag skulle kunna leva utan det. Kyckling och fisk däremot vore jättesvårt. Dessutom skulle jag nog ha svårt att vara utan ost och ägg oxå så det får nog bli lakto-ovo-vegterarian i så fall för min del. Finns ett speciellt namn för om man äter fisk och kyckling oxå men det minns jag inte.
Anledningen för mig att eventuellt sluta äta kött är helt och hållet för djurens skull. Jag har väldigt svårt för att äta upp andra och att djuren ska leva bara för att jag ska ha mat. Dessutom är djurhållningen under all kritik, även i sverige. Allt är bara pengar, pengar, pengar.....
Och äter man vegetariskt utan att fasta så får man ju äta allt möjligt gott. Allt bröd och en massa god ost och pommes och godis och fikabröd. Och får man dessutom äta ägg och fisk och eventuellt kyckling så är möjligheterna oändliga. För det jag saknar mest just nu är inte kött utan sötsaker, godis och fikabröd sätter verkligen min karaktär på prov.
Men visst är det konstigt att nu när jag fastar så klarar jag att avhålla mig från allt detta, medan jag inte alls klarat det under de sista åren när jag försökt gå ner nått kilo i vikt. Då har jag fallit för frestelsen redan samma dag som jag bestämt mig för att börja "banta". Nu finns det jobbiga stunder, men på det stora hela går det jättebra och jag kan baka och fixa åt andra och se barna äta godis utan att det är alltför hemskt.
/Annelie
"You are the light, no matters what's gonna be. You're the same. You're eternety. There's no reason for me to carry the load. I'm giving it all to you lord."
torsdag 25 februari 2010
måndag 22 februari 2010
Bokcirkelträff och iskyla
Nu har kylan bitit tag igen. Igår trotsade barnen och jag både kyla och snålblåst och for ner till isen på skolan och åkte skridskor i nästan en timme (jag åkte bara på skorna iofs, men ändå). Vi var alldeles ensamma där (??!!). Frös som en galning men det var skönt när vi kom in igen.
Skulle egentligen på kick-off med mentalgänget från brukshundsklubben, men det strulade ihop sig med barnvakt eftersom M var tvungen att jobba över. Sen hade jag rejält ont oxå och vädret var inte så lockande för att ge sig ut med bil så det fick vara.
Imorse hade M fått för sig att det skulle vara trevligt om vi klev upp klockan sex och tittade på ishockyn och åt frukost ihop. När klockan ringde tyckte jag ärligt talat att det var en usel ide men jag masade mig upp och kröp ner i soffan och låg där och myste under duntäcket. Barna kom oxå ner och tittade tillsammans med oss och det blev riktigt trevligt. Ffa när vi vann så snyggt med 3-0!
Idag blev det en sväng till Birsta och fylla förråden med schampo, balsam, tvål mm och hundmat. Gäller att passa på när M är ledig och kan bära.
Ikväll har jag varit på första träffen med bokcirkeln. Det är min svägerska som dragit igång den och vi är sex tjejer i blandade åldrar som ska försöka läsa intressanta böcker och träffas och fika och diskutera dom.
På vägen dit lyssnade jag på Lars Winnerbäck, Singel. Ibland är det bara rätt med LW.
Hårdrock är för det mesta rätt musik för mig.
Hårdrock gör mig glad när jag känner mig deppig, gör mig ännu gladare när jag är glad, tröstar mig när jag är lessen, peppar mig när jag känner mig nere, ger mig energi när jag känner mig trött och tom, hjälper mig att släppa ut frustration och ilska när jag är frustrerad och arg och får mig att känna livslust.
Hårdrock är nästan alltid perfekt.
Men ibland vill jag bara vila i en känsla, bara finnas här och nu och vara och då är det bara LW som gäller. Han sätter ord på allt och han gör det bra!!!!
Bokcirkelträffen var jättetrevlig!! Kanonbra folk och intressanta diskussioner. Ser fram emot nästa bok och nästa träff.
Nu tog Sverige precis silver i damernas sprintstafett. Jag är absolut ingen sportfåne, tvärtemot, men en del intressant finns det under vinter-OS. Fast mest läser jag resultaten i tidningen. Nu råkade jag bara sitta i soffan och TV:n var på. Men svenska medaljer är alltid roligt!!!
Nu ska jag sova!! Yoga imorgon!! Längtar!!
/Annelie
Skulle egentligen på kick-off med mentalgänget från brukshundsklubben, men det strulade ihop sig med barnvakt eftersom M var tvungen att jobba över. Sen hade jag rejält ont oxå och vädret var inte så lockande för att ge sig ut med bil så det fick vara.
Imorse hade M fått för sig att det skulle vara trevligt om vi klev upp klockan sex och tittade på ishockyn och åt frukost ihop. När klockan ringde tyckte jag ärligt talat att det var en usel ide men jag masade mig upp och kröp ner i soffan och låg där och myste under duntäcket. Barna kom oxå ner och tittade tillsammans med oss och det blev riktigt trevligt. Ffa när vi vann så snyggt med 3-0!
Idag blev det en sväng till Birsta och fylla förråden med schampo, balsam, tvål mm och hundmat. Gäller att passa på när M är ledig och kan bära.
Ikväll har jag varit på första träffen med bokcirkeln. Det är min svägerska som dragit igång den och vi är sex tjejer i blandade åldrar som ska försöka läsa intressanta böcker och träffas och fika och diskutera dom.
På vägen dit lyssnade jag på Lars Winnerbäck, Singel. Ibland är det bara rätt med LW.
Hårdrock är för det mesta rätt musik för mig.
Hårdrock gör mig glad när jag känner mig deppig, gör mig ännu gladare när jag är glad, tröstar mig när jag är lessen, peppar mig när jag känner mig nere, ger mig energi när jag känner mig trött och tom, hjälper mig att släppa ut frustration och ilska när jag är frustrerad och arg och får mig att känna livslust.
Hårdrock är nästan alltid perfekt.
Men ibland vill jag bara vila i en känsla, bara finnas här och nu och vara och då är det bara LW som gäller. Han sätter ord på allt och han gör det bra!!!!
Bokcirkelträffen var jättetrevlig!! Kanonbra folk och intressanta diskussioner. Ser fram emot nästa bok och nästa träff.
Nu tog Sverige precis silver i damernas sprintstafett. Jag är absolut ingen sportfåne, tvärtemot, men en del intressant finns det under vinter-OS. Fast mest läser jag resultaten i tidningen. Nu råkade jag bara sitta i soffan och TV:n var på. Men svenska medaljer är alltid roligt!!!
Nu ska jag sova!! Yoga imorgon!! Längtar!!
/Annelie
lördag 20 februari 2010
Har haft en ganska tråkig lördag. Har fortfarande rejält ont och dessutom har det varit kanonfint väder...... så länge man bara tittar på det genom fönstret, när man kommit ut har man hållit på att kvävas av isvindarna.
Lämnade sonapågen hos en kompis och eftersom kompisen bor granne med pulkabacken så passade dotra och jag på att åka en halvtimme tills vi var stela av köld och gick hem och spelade spel. Sen försvann hon oxå iväg till en kompis och då blev det riktigt pisstråkigt. Gick bara omkring och kände mig uttråkad och rastlös. Hatar att må så dåligt att jag inte orkar göra nånting. Jag är en sån som vill ha nått för mig hela tiden, helst mer än en sak samtidigt.
Fastandet går fortsatt bra. Det är lite ovant bara att känna hunger. Vet inte hur det är med er andra, ni kanske aldrig äter förrän ni är hungriga men jag har insett att 99 gånger av hundra äter jag för att jag är sugen eller för att klockan är en viss tid, inte för att jag är hungrig. Jag tror det kan vara nyttigt att lära sig känna igen kroppens riktiga signaler. Hur känns hunger, hur känns törst??
Jag tror att det är lätt hänt att man äter för att man brukar äta, dricker för att det är gott och går och lägger sig antingen för tidigt för att man borde sova då eller alldeles för sent när kroppen för länge sedan ropat "dags att sova". Skulle vara intressant att under en vecka eller två vistas utan några krav någonstans och ha mat som bara var att ta fram precis när man blev hungrig och se när, var, hur man skulle äta, dricka, sova om man till 100% lyssnade till sin kropp.
Jag måste även erkänna att jag ser inte alls fram emot Melodifestivalen lika mycket nu när jag inte vill äta nått godis. Att äta något gott (ofta=sött) är en stor del av glädjen med att sitta och mysa vid TV:n.
Har i alla fall ätit världens godaste vegetariska pizza ikväll. Jag lassade på en massa paprika och röd chili och så en riktgt stark ost ovanpå det och det blev såååååå gott!!!! Tänkte inte ens på att jag inte hade någon skinka för jag märkte det inte medan jag åt.
Nu ska jag skriva undan lite annat småjox innan det är dags att landa i TV-fåtöljen.
Ha en underbar lördag!!
/Annelie
"Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Om du var på väg hit, eller härifrån
Det tysta ekot är av ett slag för sig
Det kommer ensamt, om det är nåt att ha
Vad du än gör ta inga råd från mig
Jag vet, de fungerar inge bra
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns"
Lämnade sonapågen hos en kompis och eftersom kompisen bor granne med pulkabacken så passade dotra och jag på att åka en halvtimme tills vi var stela av köld och gick hem och spelade spel. Sen försvann hon oxå iväg till en kompis och då blev det riktigt pisstråkigt. Gick bara omkring och kände mig uttråkad och rastlös. Hatar att må så dåligt att jag inte orkar göra nånting. Jag är en sån som vill ha nått för mig hela tiden, helst mer än en sak samtidigt.
Fastandet går fortsatt bra. Det är lite ovant bara att känna hunger. Vet inte hur det är med er andra, ni kanske aldrig äter förrän ni är hungriga men jag har insett att 99 gånger av hundra äter jag för att jag är sugen eller för att klockan är en viss tid, inte för att jag är hungrig. Jag tror det kan vara nyttigt att lära sig känna igen kroppens riktiga signaler. Hur känns hunger, hur känns törst??
Jag tror att det är lätt hänt att man äter för att man brukar äta, dricker för att det är gott och går och lägger sig antingen för tidigt för att man borde sova då eller alldeles för sent när kroppen för länge sedan ropat "dags att sova". Skulle vara intressant att under en vecka eller två vistas utan några krav någonstans och ha mat som bara var att ta fram precis när man blev hungrig och se när, var, hur man skulle äta, dricka, sova om man till 100% lyssnade till sin kropp.
Jag måste även erkänna att jag ser inte alls fram emot Melodifestivalen lika mycket nu när jag inte vill äta nått godis. Att äta något gott (ofta=sött) är en stor del av glädjen med att sitta och mysa vid TV:n.
Har i alla fall ätit världens godaste vegetariska pizza ikväll. Jag lassade på en massa paprika och röd chili och så en riktgt stark ost ovanpå det och det blev såååååå gott!!!! Tänkte inte ens på att jag inte hade någon skinka för jag märkte det inte medan jag åt.
Nu ska jag skriva undan lite annat småjox innan det är dags att landa i TV-fåtöljen.
Ha en underbar lördag!!
/Annelie
"Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Om du var på väg hit, eller härifrån
Det tysta ekot är av ett slag för sig
Det kommer ensamt, om det är nåt att ha
Vad du än gör ta inga råd från mig
Jag vet, de fungerar inge bra
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns"
fredag 19 februari 2010
Dålig FK-karma???
Så var det fredag igen!! Bakdag :0). Idag blev det hönökakor *dreggel*. Lite pillrigt med kavlande och många lyft i och ur ugn innan allt är gräddat, men det är det värt. Har faktiskt skapat en bakblogg, "Baksidan" idag. Är ju så populärt med matbloggar så då kan väl jag ha en bakblogg. Synd att jag inte kom på det i början av året så kunde jag gått tillbaka sen och sett allt jag bakar under ett år......
Det var berusande gott med nybakt hönökaka sen när jag bakat klart. Åt ingenting innan utan väntade tills brödet var klart. Men tror ni inte att i samma sekund som jag skulle ta med mig mina små brödbitar och mitt vattenglas och sätta mig och äta så ringde min handläggare på FK och det samtalet tog en stund. Jag stod där och stirrade vildsint på mina brödbitar och tandvattnet rann medan jag försökte föra ett vettigt samtal. Till slut kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att ta en liten liten tugga och då bet jag givetvis i kanten som var lite hård så det bara dånade "krasch, krasch" i luren.
Och innan dess hade jag försökt plocka ur diskmaskinen medan jag pratade i telefon vilket resulterade att i att jag tappade ner den i facket för bestick, men min handläggare pratade oförtrutet på medan jag låg på knä med örat tryckt mot ett bestickställ för att höra vad hon sa medan jag försökte kila lös telefonen som givetvis landat på snedden i det minsta lilla facket...
Jag tycker ganska synd om min handläggare. Hon är så himla snäll och omtänksam och jag är helt enkelt ingen bra klient (heter det så?, vad är man egentligen till sin handläggare?? kund? fall?? obehag??? ;0)...). Men nu är läget som det är. Hon är min kontkt mot FK och jag måste säga vad jag tycker och stå på mig och vara påläst om regler och sånt. Inte så att jag är otrevlig, inte alls, men jag säger precis vad jag tycker och tänker.
Detta har i sin tur lett till att hon direkt tänkte på mig när hon fick i uppdrag av sin chef att välja ut några personer på väg att utförsäkras för att delta i ett EU-projekt där man ska intervjuas och vara med i nått forum för att tala om vad man tycker om reglerna och om hur det känns. Förstår inte varför hon tänkte på mig :0). När jag sa ja direkt sa hon "ja jag kände på mig att det var så".....
Klart är detta, jag får börja arbetsprövningen den 24/2 som jag själv sagt och den ska hålla på till sista april i första skedet. Jag sa även till att jag inte tänker ta ut nån reseersättning vilket gjorde henne en aning förvirrad tror jag. Alla andra pröjsar sina arbetsresor själva, varför ska jag ha nå bidrag för det?? Har jag inte råd att ta bilen får jag väl gå då. Jag är less på alla små sketna bidrag för skitgrejer som ska finnas samtidigt som man kan kasta ut folk på gatan utan ett öre i ersättning fast dom är sjuka.
Tänk om det inte är bra för min fastekarma att jag är en sån dålig FK-klient/kund/fall/obehag. Jag kanske måste skicka en blomma till henne som tack för att hon trots allt bryr sig och hör av sig. Fast det kanske räknas som muta..... Det vore verkligen värt att prova ;0).
Från ett ämne till ett annat, idag fyller Joacim Cans 40 år. Känns lite konstigt att han är så gammal.... Visserligen är jag ju inte 21 själv heller, men jag har några år kvar till 40 i alla fall. Jag kanske måste skaffa en yngre idol, fast det finns ingen som är snyggare och bättre på att sjunga så jag tror jag behåller honom även då han blir 75 och haltar runt med rollator. Fast, det är klart, tappar han håret kan det bli tungt :0).
Jag har förresten varit ganska otrogen sista tiden. Inte mot min man alltså utan mot Hammerfall. Bortsett från att jag lyssnat på dom lite grann på spotify så har jag den senaste tiden både inomhus och i bilen bara spelat Sabaton. Är helt såld på dom just nu. Har alltid gillat dom men har inte lyssnat tokmycket förräns maken glömde en skiva i min bil (som har fått bli kvar där...) och nu spelar jag bara den.
Men för att fira Joacim idag så har jag gjort en lååång playlist med nästan bara Hammerfallåtar och jisses, va bra dom är!!!! Lyssnar jag igenom alla låtar som finns på spotify finns det kanske två som jag tycker är mindre bra och då är det coverlåtar.... <3 HAMMERFALL <3
Nu ska jag åka på ICA och handla, igen *suck*. Tycker att jag inte gör annat. Hemkörning kanske vore grejen, men jag vill ju gärna titta och klämma och känna. På varorna alltså. Och så är det så trevlig personal där så jag blir glad av att komma dit.
Sedan har jag lovat barna att vi ska spela Monopol när dom kommer hem och så avrundas kvällen med lite vegetarisk Tandoorimat och Lets dance. Sämre kan man ha det!!
/Annelie
"Countdown, descending down to zero
Bursting into flames
Can´t you see the coming of a hero
On this enchanting day
So stand up and be counted
In the solar glance in the desert sand
No longer the hunted
United we are ´till the day we fall
A chain unbreakable
Every link is allied to our mighty vow
We´re Blood Bound - We aim for the sun
The luminous moon will take us high over ground
We´re Blood Bound - Collecting the stars
We hold a power that is greater than all
We´re Blood Bound
Watch out, the heathen´s all around us
Always watch your back
We´ve got a lust for freedom
Whatever they say we know we´ll stay
We are indestructible
And no matter what happens we will rise above
We´re Blood Bound - We aim for the sun
The luminous moon will take us high over ground
We´re Blood Bound - Collecting the stars
We hold a power that is greater than all
We´re Blood Bound
Look into my eyes
Tell me what is hidden deep inside
Chains about to break
It´s the everlasting freedom for us all
We´re Blood Bound - We aim for the sun
The luminous moon will take us high over ground
We´re Blood Bound - Collecting the stars
We hold a power together
We´re Blood Bound - We aim for the sun
The luminous moon will take us high over ground
We´re Blood Bound - Collecting the stars
We hold a power that is greater than all
We´re Blood Bound"
Grattis Joacim på 40-årsdagen. I hope we're always blood bound!!!
A metal heart is hard to tear a part..........
Det var berusande gott med nybakt hönökaka sen när jag bakat klart. Åt ingenting innan utan väntade tills brödet var klart. Men tror ni inte att i samma sekund som jag skulle ta med mig mina små brödbitar och mitt vattenglas och sätta mig och äta så ringde min handläggare på FK och det samtalet tog en stund. Jag stod där och stirrade vildsint på mina brödbitar och tandvattnet rann medan jag försökte föra ett vettigt samtal. Till slut kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att ta en liten liten tugga och då bet jag givetvis i kanten som var lite hård så det bara dånade "krasch, krasch" i luren.
Och innan dess hade jag försökt plocka ur diskmaskinen medan jag pratade i telefon vilket resulterade att i att jag tappade ner den i facket för bestick, men min handläggare pratade oförtrutet på medan jag låg på knä med örat tryckt mot ett bestickställ för att höra vad hon sa medan jag försökte kila lös telefonen som givetvis landat på snedden i det minsta lilla facket...
Jag tycker ganska synd om min handläggare. Hon är så himla snäll och omtänksam och jag är helt enkelt ingen bra klient (heter det så?, vad är man egentligen till sin handläggare?? kund? fall?? obehag??? ;0)...). Men nu är läget som det är. Hon är min kontkt mot FK och jag måste säga vad jag tycker och stå på mig och vara påläst om regler och sånt. Inte så att jag är otrevlig, inte alls, men jag säger precis vad jag tycker och tänker.
Detta har i sin tur lett till att hon direkt tänkte på mig när hon fick i uppdrag av sin chef att välja ut några personer på väg att utförsäkras för att delta i ett EU-projekt där man ska intervjuas och vara med i nått forum för att tala om vad man tycker om reglerna och om hur det känns. Förstår inte varför hon tänkte på mig :0). När jag sa ja direkt sa hon "ja jag kände på mig att det var så".....
Klart är detta, jag får börja arbetsprövningen den 24/2 som jag själv sagt och den ska hålla på till sista april i första skedet. Jag sa även till att jag inte tänker ta ut nån reseersättning vilket gjorde henne en aning förvirrad tror jag. Alla andra pröjsar sina arbetsresor själva, varför ska jag ha nå bidrag för det?? Har jag inte råd att ta bilen får jag väl gå då. Jag är less på alla små sketna bidrag för skitgrejer som ska finnas samtidigt som man kan kasta ut folk på gatan utan ett öre i ersättning fast dom är sjuka.
Tänk om det inte är bra för min fastekarma att jag är en sån dålig FK-klient/kund/fall/obehag. Jag kanske måste skicka en blomma till henne som tack för att hon trots allt bryr sig och hör av sig. Fast det kanske räknas som muta..... Det vore verkligen värt att prova ;0).
Från ett ämne till ett annat, idag fyller Joacim Cans 40 år. Känns lite konstigt att han är så gammal.... Visserligen är jag ju inte 21 själv heller, men jag har några år kvar till 40 i alla fall. Jag kanske måste skaffa en yngre idol, fast det finns ingen som är snyggare och bättre på att sjunga så jag tror jag behåller honom även då han blir 75 och haltar runt med rollator. Fast, det är klart, tappar han håret kan det bli tungt :0).
Jag har förresten varit ganska otrogen sista tiden. Inte mot min man alltså utan mot Hammerfall. Bortsett från att jag lyssnat på dom lite grann på spotify så har jag den senaste tiden både inomhus och i bilen bara spelat Sabaton. Är helt såld på dom just nu. Har alltid gillat dom men har inte lyssnat tokmycket förräns maken glömde en skiva i min bil (som har fått bli kvar där...) och nu spelar jag bara den.
Men för att fira Joacim idag så har jag gjort en lååång playlist med nästan bara Hammerfallåtar och jisses, va bra dom är!!!! Lyssnar jag igenom alla låtar som finns på spotify finns det kanske två som jag tycker är mindre bra och då är det coverlåtar.... <3 HAMMERFALL <3
Nu ska jag åka på ICA och handla, igen *suck*. Tycker att jag inte gör annat. Hemkörning kanske vore grejen, men jag vill ju gärna titta och klämma och känna. På varorna alltså. Och så är det så trevlig personal där så jag blir glad av att komma dit.
Sedan har jag lovat barna att vi ska spela Monopol när dom kommer hem och så avrundas kvällen med lite vegetarisk Tandoorimat och Lets dance. Sämre kan man ha det!!
/Annelie
"Countdown, descending down to zero
Bursting into flames
Can´t you see the coming of a hero
On this enchanting day
So stand up and be counted
In the solar glance in the desert sand
No longer the hunted
United we are ´till the day we fall
A chain unbreakable
Every link is allied to our mighty vow
We´re Blood Bound - We aim for the sun
The luminous moon will take us high over ground
We´re Blood Bound - Collecting the stars
We hold a power that is greater than all
We´re Blood Bound
Watch out, the heathen´s all around us
Always watch your back
We´ve got a lust for freedom
Whatever they say we know we´ll stay
We are indestructible
And no matter what happens we will rise above
We´re Blood Bound - We aim for the sun
The luminous moon will take us high over ground
We´re Blood Bound - Collecting the stars
We hold a power that is greater than all
We´re Blood Bound
Look into my eyes
Tell me what is hidden deep inside
Chains about to break
It´s the everlasting freedom for us all
We´re Blood Bound - We aim for the sun
The luminous moon will take us high over ground
We´re Blood Bound - Collecting the stars
We hold a power together
We´re Blood Bound - We aim for the sun
The luminous moon will take us high over ground
We´re Blood Bound - Collecting the stars
We hold a power that is greater than all
We´re Blood Bound"
Grattis Joacim på 40-årsdagen. I hope we're always blood bound!!!
A metal heart is hard to tear a part..........
torsdag 18 februari 2010
Att "låna" energi från glada minnen
Idag har det varit en riktigt usel dag. Vaknade med djävulsk huvudvärk och kraftigt illamående. Inte kul. Låg fram till halv tio och for sen till sjukgymnasten. Dagens utmaning till mig själv var att komma iväg dit trots att jag mådde så dåligt och det gick, men det var tungt.
Var skönt med massage trots att det gjorde rejält ont. Speciellt i nacken gjorde det jätteont, men jag bet ihop. Jag blir alltid illamående efter att hon masserat nacken, men jag har fått för mig att jag ska kunna göra nacken mer tålig genom att regelbundet utsätta den för lite otrevligheter. Vet inte än om det funkar. Tror dock inte att jag blir sämre annat än den där första halvtimmen efteråt då jag mår illa och ibland kräks.
Som tur var så hade jag en underbar dag igår som jag kunde ösa kraft och energi ur för att slippa deppa ihop totalt idag. Jag hälsade först på min vän och hennes lilla bebis och vi pratade och skrattade och tiden gick alltför fort. Det är så lätt att prata med henne och hon har en sån bra syn på livet.
Sedan på kvällen var det sossekör. Vi var bara sex sångare men det lät fantastiskt bra ändå. Det var hur coolt som helst att äntligen få sjunga "Ingen slipper undan politiken" som vi önskat så länge. Det var glädje och energi hela kvällen. Underbar känsla.
Så dom två glädjestunderna har jag som sagt tankat energi ur idag när allt känts tungt och på så vis har jag känt en viss glädje ändå.
På eftermiddagen passade jag på att åka in till Fyndlagret när Magnus var ledig och kunde köra mig. Sålde en påse med inbundna böcker och en med pocketar. Fick 250 kronor. Visst kunde det bli mer om man säljer dom själv men det är så mycket mer jobb att lägga ut på Blocket eller Tradera så det är inte värt det. Och nu har jag i alla fall 250 kronor att köpa Damernas detektivbyråserien för på årets bokrea. Dom böckerna vill jag verkligen ha!! Kommer att läsa om dom flera gånger, det är jag helt övertygad om.
Fastandet har gått jättebra idag. Jag har ätit frukt och bröd och 4 pannkakor. Visst är jag hungrig men inte så att det påverkar mig. Dessutom uppskattar jag den mat jag äter mycket mer. Hur ofta tycker man att fyra salta kex är en delikatess, eller att pannkaka utan socker eller sylt är festmat?? Och det är väl det fastan handlar om, att uppskatta allt man faktiskt har.
Har hittat en kanonbra matblogg med vegetarisk mat och så har jag lånat en jättebra bok på biblo idag, "Vegetariskt på 30 minuter". Massor med soppor och pasta-, ris- och nudelrätter som jag ska prova. Spännande!!! Linser, bönor, tofu och polenta är helt nya saker för mig men jag har bestämt mig för att i år ska jag inte fega utan testa sånt som är nytt. Det kan inte mer än smaka skit och då får jag väl ta en knäckemacka och ett äpple istället :0).
Imorgon är det våran Tandoorikväll. En gång i månaden köper vi hem mat från Indiska restaurangen tandoori i sundsvall. Övervägde att hoppa över det under fastan men kom fram till att det är ett perfekt tillfälle att faktiskt komma sig för med att prova deras vegetariska mat så imorgon blir det en rätt med linser och en med grönsaker i medelstark sås (vi köper alltid två rätter och delar på så att man får fler smakupplevelser varje gång).
Och istället för helggodis blir det vindruvor och päron som är gott som godis! Men i måttliga mängder. Fastan för mig innebär även att äta mindre! Ska man bara äta vegetariskt så kan man ju ägna 40 dagar åt att svulla i sig glass, godis, fikabröd mm och mängder med vegetarisk mat men det tycker inte jag är meningen. Det ska vara måttfullt.
Jag försöker även att göra andra saker, som att använda bilen mindre, lämna pengar till välgörenhet och inte titta lika mycket på TV. Datorn däremot har jag svårt att slita mig ifrån :s. Men det blir 9 datafria dagar när vi far på sportlov till stugan. Tänker inte ta med mig den fast jag har en bärbar nu. Stugan är datafri zon!! Jag försöker helt enkelt ta mig mer tid att finnas, reflektera och tänka. Det är skönt!!
Men nu är det dags att gå till nattvila. Imorgon är det brödbak och promenad med en god vän som står på programmet. Och så indisk mat då så klart!!
Hoppas ni har det bra och är rädda om er själva och varandra!!
/Annelie
"Busa Lina, snusa tummeliten
snart är det kärlek eller tjiv
när du slitit färdigt för profiten
är du inte längre attraktiv
Ingen kommer undan politiken, för att man är servil och snäll.
Inte ger man fan i polemiken fast man är trött varenda kväll"
Var skönt med massage trots att det gjorde rejält ont. Speciellt i nacken gjorde det jätteont, men jag bet ihop. Jag blir alltid illamående efter att hon masserat nacken, men jag har fått för mig att jag ska kunna göra nacken mer tålig genom att regelbundet utsätta den för lite otrevligheter. Vet inte än om det funkar. Tror dock inte att jag blir sämre annat än den där första halvtimmen efteråt då jag mår illa och ibland kräks.
Som tur var så hade jag en underbar dag igår som jag kunde ösa kraft och energi ur för att slippa deppa ihop totalt idag. Jag hälsade först på min vän och hennes lilla bebis och vi pratade och skrattade och tiden gick alltför fort. Det är så lätt att prata med henne och hon har en sån bra syn på livet.
Sedan på kvällen var det sossekör. Vi var bara sex sångare men det lät fantastiskt bra ändå. Det var hur coolt som helst att äntligen få sjunga "Ingen slipper undan politiken" som vi önskat så länge. Det var glädje och energi hela kvällen. Underbar känsla.
Så dom två glädjestunderna har jag som sagt tankat energi ur idag när allt känts tungt och på så vis har jag känt en viss glädje ändå.
På eftermiddagen passade jag på att åka in till Fyndlagret när Magnus var ledig och kunde köra mig. Sålde en påse med inbundna böcker och en med pocketar. Fick 250 kronor. Visst kunde det bli mer om man säljer dom själv men det är så mycket mer jobb att lägga ut på Blocket eller Tradera så det är inte värt det. Och nu har jag i alla fall 250 kronor att köpa Damernas detektivbyråserien för på årets bokrea. Dom böckerna vill jag verkligen ha!! Kommer att läsa om dom flera gånger, det är jag helt övertygad om.
Fastandet har gått jättebra idag. Jag har ätit frukt och bröd och 4 pannkakor. Visst är jag hungrig men inte så att det påverkar mig. Dessutom uppskattar jag den mat jag äter mycket mer. Hur ofta tycker man att fyra salta kex är en delikatess, eller att pannkaka utan socker eller sylt är festmat?? Och det är väl det fastan handlar om, att uppskatta allt man faktiskt har.
Har hittat en kanonbra matblogg med vegetarisk mat och så har jag lånat en jättebra bok på biblo idag, "Vegetariskt på 30 minuter". Massor med soppor och pasta-, ris- och nudelrätter som jag ska prova. Spännande!!! Linser, bönor, tofu och polenta är helt nya saker för mig men jag har bestämt mig för att i år ska jag inte fega utan testa sånt som är nytt. Det kan inte mer än smaka skit och då får jag väl ta en knäckemacka och ett äpple istället :0).
Imorgon är det våran Tandoorikväll. En gång i månaden köper vi hem mat från Indiska restaurangen tandoori i sundsvall. Övervägde att hoppa över det under fastan men kom fram till att det är ett perfekt tillfälle att faktiskt komma sig för med att prova deras vegetariska mat så imorgon blir det en rätt med linser och en med grönsaker i medelstark sås (vi köper alltid två rätter och delar på så att man får fler smakupplevelser varje gång).
Och istället för helggodis blir det vindruvor och päron som är gott som godis! Men i måttliga mängder. Fastan för mig innebär även att äta mindre! Ska man bara äta vegetariskt så kan man ju ägna 40 dagar åt att svulla i sig glass, godis, fikabröd mm och mängder med vegetarisk mat men det tycker inte jag är meningen. Det ska vara måttfullt.
Jag försöker även att göra andra saker, som att använda bilen mindre, lämna pengar till välgörenhet och inte titta lika mycket på TV. Datorn däremot har jag svårt att slita mig ifrån :s. Men det blir 9 datafria dagar när vi far på sportlov till stugan. Tänker inte ta med mig den fast jag har en bärbar nu. Stugan är datafri zon!! Jag försöker helt enkelt ta mig mer tid att finnas, reflektera och tänka. Det är skönt!!
Men nu är det dags att gå till nattvila. Imorgon är det brödbak och promenad med en god vän som står på programmet. Och så indisk mat då så klart!!
Hoppas ni har det bra och är rädda om er själva och varandra!!
/Annelie
"Busa Lina, snusa tummeliten
snart är det kärlek eller tjiv
när du slitit färdigt för profiten
är du inte längre attraktiv
Ingen kommer undan politiken, för att man är servil och snäll.
Inte ger man fan i polemiken fast man är trött varenda kväll"
onsdag 17 februari 2010
Askonsdagen=fasta
Det har hänt en del sedan sist jag skrev.
Det är klart med min arbetsprövning, det blev den jag ville ha!! Kyrkoherden ringde i måndags och till veckan börjar jag "jobba" på kyrkans cafe, In Between, inne i Timrå. Dom driver all möjlig verksamhet där som tex stickcafe, pensionärsträffar, ungdomsverksamhet, soppluncher och mogonböner mm.
Jag ska till att börja med jobba fyra dagar per vecka, 2,5 timme/dag. Det ska bli toppenkul!!
Igår började jag och en kompis på medicinsk yoga. Hur spännande och roligt som helst!! Jag var lite orolig för hur det skulle gå eftersom jag är så stel, men det gick över förväntan. Fram för allt var andningsövningen intressant. Vi fick räkna våra andetag i "normal" andning (det är ju svårt att få det exakt eftersom man börjar tänka på hur man andas när man helt plötsligt medvetet granskar sin andning, men det blir väl på ett ungefär i alla fall). Jag hade 11 andetag/minut vilket tydligen är helt okej och inte något tecken på stress.
Men när vi tränat klart på yogaandning så hade jag 2 andetag/minut. Och det tycker jag är häftigt!!! Att jag faktiskt rent fysiskt bara behöver andas två gånger/minut!! Och det bästa med andningsövningen är att man kan köra den var som helst, när som helst.
De övriga övningarna gick oxå relativt bra. Visst var det lite stelt ibland och vissa röresler fick jag göra den enklare varianten av, men på det stora hela är jag supernöjd!! Jag ska absolut fortsätta den här kursen som består av tio träffar.
Idag börjar fastan. Det blir tredje året på rad som jag fastar och i år ska jag lägga ner ännu mer energi på att lära mig laga god vegetarisk mat. Det har varit lite tufft föregående år att få ihop 40 vegetariska middagar.
Det finns många olika sätt att fasta, men min modell går ut på att jag dricker uteslutande vatten (nu oxå the eftersom jag börjat gilla det), äter frukt och bröd (utan smör och pålägg) på dagarna och vegetarisk middag. Inget godis och fikabröd och onyttigheter. Vi brukar köra det tillsammans hela familjen fast med den skillnaden att barna äter vanlig skollunch och får lördagsgodis.
Och som sagt, i år ska jag verkligen lägga krut på att lära mig laga vegetarisk mat. Ska på biblo imorgon och låna några kokböcker. Ska försöka ge mig på indisk mat som jag älskar. Linser och sånt är helt främmande för mig, men man måste ju prova!!
Nu ska jag iväg och hälsa på en kompis som nyss fått barn. Mysigt!! Och ikväll är det sossekören. Jag har bakat en jättesemla till körfikat (fast jag får ju inte äta av den :0)...).
Ha en härlig dag!!! Här snöar det!!!!
/Annelie
"Hearts on fire, hearts on fire, burning, burning with descire, burning for the steel, hearts on fire"
Det är klart med min arbetsprövning, det blev den jag ville ha!! Kyrkoherden ringde i måndags och till veckan börjar jag "jobba" på kyrkans cafe, In Between, inne i Timrå. Dom driver all möjlig verksamhet där som tex stickcafe, pensionärsträffar, ungdomsverksamhet, soppluncher och mogonböner mm.
Jag ska till att börja med jobba fyra dagar per vecka, 2,5 timme/dag. Det ska bli toppenkul!!
Igår började jag och en kompis på medicinsk yoga. Hur spännande och roligt som helst!! Jag var lite orolig för hur det skulle gå eftersom jag är så stel, men det gick över förväntan. Fram för allt var andningsövningen intressant. Vi fick räkna våra andetag i "normal" andning (det är ju svårt att få det exakt eftersom man börjar tänka på hur man andas när man helt plötsligt medvetet granskar sin andning, men det blir väl på ett ungefär i alla fall). Jag hade 11 andetag/minut vilket tydligen är helt okej och inte något tecken på stress.
Men när vi tränat klart på yogaandning så hade jag 2 andetag/minut. Och det tycker jag är häftigt!!! Att jag faktiskt rent fysiskt bara behöver andas två gånger/minut!! Och det bästa med andningsövningen är att man kan köra den var som helst, när som helst.
De övriga övningarna gick oxå relativt bra. Visst var det lite stelt ibland och vissa röresler fick jag göra den enklare varianten av, men på det stora hela är jag supernöjd!! Jag ska absolut fortsätta den här kursen som består av tio träffar.
Idag börjar fastan. Det blir tredje året på rad som jag fastar och i år ska jag lägga ner ännu mer energi på att lära mig laga god vegetarisk mat. Det har varit lite tufft föregående år att få ihop 40 vegetariska middagar.
Det finns många olika sätt att fasta, men min modell går ut på att jag dricker uteslutande vatten (nu oxå the eftersom jag börjat gilla det), äter frukt och bröd (utan smör och pålägg) på dagarna och vegetarisk middag. Inget godis och fikabröd och onyttigheter. Vi brukar köra det tillsammans hela familjen fast med den skillnaden att barna äter vanlig skollunch och får lördagsgodis.
Och som sagt, i år ska jag verkligen lägga krut på att lära mig laga vegetarisk mat. Ska på biblo imorgon och låna några kokböcker. Ska försöka ge mig på indisk mat som jag älskar. Linser och sånt är helt främmande för mig, men man måste ju prova!!
Nu ska jag iväg och hälsa på en kompis som nyss fått barn. Mysigt!! Och ikväll är det sossekören. Jag har bakat en jättesemla till körfikat (fast jag får ju inte äta av den :0)...).
Ha en härlig dag!!! Här snöar det!!!!
/Annelie
"Hearts on fire, hearts on fire, burning, burning with descire, burning for the steel, hearts on fire"
fredag 12 februari 2010
Inte alltid anträffbar
Det är fredag idag. Fredag här hemma är bakdag. Bra dagar bakar jag bröd som tekakor, gifflar och hönökakor, bröd som måste knådas och kavlas. Sämre dagar (som idag) bakar jag formbröd som bara är att daska ner i sin form och in i ugnen.
Baka är rena terapin. Man blir lugn och avslappnad och kan låta tankarna löpa fritt och idag löpte mina tankar kring ämnet sociala medier. Alltså, jag tillhör dom som nyttjar sociala medier relativt mycket. Jag gillar facebook och tycker det är ett bra sätt att hålla kontakt med folk och jag skriver två olika bloggar och läser en hel del bloggar som andra skriver. Men har det inte spårat ur????
På facebook till exempel, där kan man läsa "18:34 föddes våran prins/prinsessa. Ååååh va vi är lyckliga" Och det är väl jättekul att det föds barn och att folk är lyckliga, men så läser man tiden när meddelandet är upplagt, 18:35....... Människan har alltså inte ens krystat ur sig moderkakan innan hon slet fram mobiltelefonen och la upp ett meddelande på facebook.
Man kan ju se barnmorskan framför sig när hon glad efter ännu en lyckad förlossning ska lägga upp barnet på mammans mage, men blir bryskt iväg skjuten "vänta, jag ska faktiskt facebooka via mobilen nu".
Eller mamman i USA som fick höra sin femtonåring skrika att den yngste sonen (3-4 år) ramlat i poolen. Vad gör mamman då?? Ja naturligtvis, rusar ut och hoppar i och försöker rädda sin son för att sedan ringa efter ambulans. Men nääää, det var just det hon inte gjorde!! Det var den äldre sonen som gjorde både dessa saker, medan mamman...... Just det, twittrade om händelsen och bad om att folk skulle be för hennes son som höll på att drunkna. Hur sjuk är man då????
På facebook kan man även se hur folk uppdaterar med "sitter och ammar (men ägna dig åt det då för tusan)", "cyklar (skickligt att knappa på mobilen samtidigt)", "sitter på bio" eller klassikern "sitter på restaurang med goda vänner". Ja väldigt goda vänner, så goda vänner att man hellre sitter och blippar fram facebooksstatusar på mobilen än att umgås med dom. Fast det är klart, vad har man att prata om, man har ju redan läst om allting på facebook och bloggar plus att man chattade en timme på msn på morgonen.
Så egentligen skulle man kunna sitta hemma framför varsin dator och beställa hem mat från samma ställe bara och sen umgås via facebook. "Sitter och äter kanongoda friterade räkor". Och så trycker den andre på gillar och kommenterar att "Det gör jag med *smiley*".
Så skriver en av dom "Har precis öppnat en flaska rött, passar urbra till kinamat". Och nu är det inte bara "matkompisen" som gillar utan även 47 andra för alkohol det gillar vi ju lite till mans. Varje gång någon lägger upp att dom ska ta ett glas vitt/rött/starksprit/whiskey/öl så är det alltid många som gillar. Oavsett om det är en tisdag, torsdag, lördag eller måndag. Tidig kväll, sen kväll, mitt på dan, klockan 6 på morgonen. Vi gillar det!!
För det där med alkohol det tänder nånting i våra svenska hjärtan. "Titta där är en person som mår goooott och som kooooopplaaaar aaaaaav och njuuuuter av livet". Och så känns det så där gemytligt kontinentalt med någon som tar sig ett glas rött och vi trycker ivrigt dregglande på gilla, gilla, gilla, samtidigt som vi fumlar med kranen till bag-in-boxvinet.
Personligen skulle jag bli fly förbannad om mitt sällskap började skicka sms eller uppdatera sin facebookstatus när vi satt på restaurang eller i något annat socialt sammanhang. Jag tror till och med att det skulle kunna få mig att lämna stället.
Jag blir irriterad om jag sitter på ett fik med nån som sms:ar och pratar i telefon. Visst, man kan vänta på samtal om sin dödssjuka mamma eller se att det ringer från barnens skola, men hittills har jag aldrig varit med om att det varit den typen av samtal. Och jag är förmodligen en förlegad stenåldersdinosaurie, men jag tycker det är fruktansvärt oförskämt att prata i telefon eller sms:a om jag sitter mitt emot en verklig person.
Jag menar, man sitter mitt i ett samtal och så mitt i en mening så sliter den andre upp sin telefon som precis har pipit (gärna med nån helt vidrig sms-signal) och börjar knappa på den samtidigt som h*n kastar ett snabbt öga åt ens eget håll med jämna mellanrum för att visa att jo, jag lyssnar. In my ass!! Dokm har inte hört ett skit!! Och det kan vara anledningen till att folk missförstår varandra mer och mer, dom har inte ens lyssnat för dom har så fullt upp med att engagera sig i någon annan, någon annanstans. Varför är det alltid den som inte är där som är viktigast och inte den person som faktiskt sitter där framför oss??
Bara för att mobiltelefonen gjort det möjligt att alltid vara nåbar så betyder inte det att man alltid måste gå att nå. Hur horribelt den än kan låta så kan man faktiskt slå av den om man är på bio/restaurang/privata middagar osv. Och man kan t.o.m låta bli att svara........... Även om folk blir förbannade då oxå.
När jag var ung så var det så att man ringde och om ingen svarade konstaterade man bara att "nä h*n var inte hemma" och så ringde man igen efter nån timme om det var nått viktigt.
Idag ringer man upp efter två minuter och folk vrålar "jag ringde nyss, varför svarade du inte?". "Ursäkta mig så mycket, men jag satt och sket" "okej, ja jag förstår, skicka sms, jo det kunde jag ju ha gjort, jag ska tänka på det nästa gång och ta med mig mobilen på toa, förlåt!!"
Tar folk verkligen med sig telefonen på muggen?? Jag gör det inte. Inte när jag går ut på gården och rastar hundarna eller går ner i tvättstugan heller. Inte heller släpper jag allt om jag leker med barnen eller läser för dom eller ser nånting bra på TV bara för att det ringer. Jag har inte skrivit kontrakt på att gå att nå 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.
Jag väntar bara på facebookstatusen "har just nu sex, fan va skönt det är". Och jag tror säkert att den redan har skrivits nånstans på facebook, men inte bland mina vänner. Än.....
För det verkar vara så, att står det inte på facebook har det inte hänt. En händelse blir inte riktig förrän den har twittrats om. På nått sätt blir den där statusuppdateringen ett kvitto på att jag har verkligen fött barn, jag har verkligen ätit på restaurang, jag såg verkligen den där filmen. För om inte hela världen (eller åtminstone mina facebookvänner) vet om det så har det kanske aldrig hänt.
Bäst att jag lägger upp en ny status om att jag har bakat bröd, annars kanske jag inte har bakat och blir utan frukost!!!
/Annelie
"Jag dricker glögg med balkongdörren öppen i natt. Jag är så trött på alla mail och koder. Jag vill ha dig här på riktigt i natt och suga liv ur din halspulsåder" (Winnerbäck var lite före sin tid där med vampyrtemat ;0)....)
Baka är rena terapin. Man blir lugn och avslappnad och kan låta tankarna löpa fritt och idag löpte mina tankar kring ämnet sociala medier. Alltså, jag tillhör dom som nyttjar sociala medier relativt mycket. Jag gillar facebook och tycker det är ett bra sätt att hålla kontakt med folk och jag skriver två olika bloggar och läser en hel del bloggar som andra skriver. Men har det inte spårat ur????
På facebook till exempel, där kan man läsa "18:34 föddes våran prins/prinsessa. Ååååh va vi är lyckliga" Och det är väl jättekul att det föds barn och att folk är lyckliga, men så läser man tiden när meddelandet är upplagt, 18:35....... Människan har alltså inte ens krystat ur sig moderkakan innan hon slet fram mobiltelefonen och la upp ett meddelande på facebook.
Man kan ju se barnmorskan framför sig när hon glad efter ännu en lyckad förlossning ska lägga upp barnet på mammans mage, men blir bryskt iväg skjuten "vänta, jag ska faktiskt facebooka via mobilen nu".
Eller mamman i USA som fick höra sin femtonåring skrika att den yngste sonen (3-4 år) ramlat i poolen. Vad gör mamman då?? Ja naturligtvis, rusar ut och hoppar i och försöker rädda sin son för att sedan ringa efter ambulans. Men nääää, det var just det hon inte gjorde!! Det var den äldre sonen som gjorde både dessa saker, medan mamman...... Just det, twittrade om händelsen och bad om att folk skulle be för hennes son som höll på att drunkna. Hur sjuk är man då????
På facebook kan man även se hur folk uppdaterar med "sitter och ammar (men ägna dig åt det då för tusan)", "cyklar (skickligt att knappa på mobilen samtidigt)", "sitter på bio" eller klassikern "sitter på restaurang med goda vänner". Ja väldigt goda vänner, så goda vänner att man hellre sitter och blippar fram facebooksstatusar på mobilen än att umgås med dom. Fast det är klart, vad har man att prata om, man har ju redan läst om allting på facebook och bloggar plus att man chattade en timme på msn på morgonen.
Så egentligen skulle man kunna sitta hemma framför varsin dator och beställa hem mat från samma ställe bara och sen umgås via facebook. "Sitter och äter kanongoda friterade räkor". Och så trycker den andre på gillar och kommenterar att "Det gör jag med *smiley*".
Så skriver en av dom "Har precis öppnat en flaska rött, passar urbra till kinamat". Och nu är det inte bara "matkompisen" som gillar utan även 47 andra för alkohol det gillar vi ju lite till mans. Varje gång någon lägger upp att dom ska ta ett glas vitt/rött/starksprit/whiskey/öl så är det alltid många som gillar. Oavsett om det är en tisdag, torsdag, lördag eller måndag. Tidig kväll, sen kväll, mitt på dan, klockan 6 på morgonen. Vi gillar det!!
För det där med alkohol det tänder nånting i våra svenska hjärtan. "Titta där är en person som mår goooott och som kooooopplaaaar aaaaaav och njuuuuter av livet". Och så känns det så där gemytligt kontinentalt med någon som tar sig ett glas rött och vi trycker ivrigt dregglande på gilla, gilla, gilla, samtidigt som vi fumlar med kranen till bag-in-boxvinet.
Personligen skulle jag bli fly förbannad om mitt sällskap började skicka sms eller uppdatera sin facebookstatus när vi satt på restaurang eller i något annat socialt sammanhang. Jag tror till och med att det skulle kunna få mig att lämna stället.
Jag blir irriterad om jag sitter på ett fik med nån som sms:ar och pratar i telefon. Visst, man kan vänta på samtal om sin dödssjuka mamma eller se att det ringer från barnens skola, men hittills har jag aldrig varit med om att det varit den typen av samtal. Och jag är förmodligen en förlegad stenåldersdinosaurie, men jag tycker det är fruktansvärt oförskämt att prata i telefon eller sms:a om jag sitter mitt emot en verklig person.
Jag menar, man sitter mitt i ett samtal och så mitt i en mening så sliter den andre upp sin telefon som precis har pipit (gärna med nån helt vidrig sms-signal) och börjar knappa på den samtidigt som h*n kastar ett snabbt öga åt ens eget håll med jämna mellanrum för att visa att jo, jag lyssnar. In my ass!! Dokm har inte hört ett skit!! Och det kan vara anledningen till att folk missförstår varandra mer och mer, dom har inte ens lyssnat för dom har så fullt upp med att engagera sig i någon annan, någon annanstans. Varför är det alltid den som inte är där som är viktigast och inte den person som faktiskt sitter där framför oss??
Bara för att mobiltelefonen gjort det möjligt att alltid vara nåbar så betyder inte det att man alltid måste gå att nå. Hur horribelt den än kan låta så kan man faktiskt slå av den om man är på bio/restaurang/privata middagar osv. Och man kan t.o.m låta bli att svara........... Även om folk blir förbannade då oxå.
När jag var ung så var det så att man ringde och om ingen svarade konstaterade man bara att "nä h*n var inte hemma" och så ringde man igen efter nån timme om det var nått viktigt.
Idag ringer man upp efter två minuter och folk vrålar "jag ringde nyss, varför svarade du inte?". "Ursäkta mig så mycket, men jag satt och sket" "okej, ja jag förstår, skicka sms, jo det kunde jag ju ha gjort, jag ska tänka på det nästa gång och ta med mig mobilen på toa, förlåt!!"
Tar folk verkligen med sig telefonen på muggen?? Jag gör det inte. Inte när jag går ut på gården och rastar hundarna eller går ner i tvättstugan heller. Inte heller släpper jag allt om jag leker med barnen eller läser för dom eller ser nånting bra på TV bara för att det ringer. Jag har inte skrivit kontrakt på att gå att nå 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.
Jag väntar bara på facebookstatusen "har just nu sex, fan va skönt det är". Och jag tror säkert att den redan har skrivits nånstans på facebook, men inte bland mina vänner. Än.....
För det verkar vara så, att står det inte på facebook har det inte hänt. En händelse blir inte riktig förrän den har twittrats om. På nått sätt blir den där statusuppdateringen ett kvitto på att jag har verkligen fött barn, jag har verkligen ätit på restaurang, jag såg verkligen den där filmen. För om inte hela världen (eller åtminstone mina facebookvänner) vet om det så har det kanske aldrig hänt.
Bäst att jag lägger upp en ny status om att jag har bakat bröd, annars kanske jag inte har bakat och blir utan frukost!!!
/Annelie
"Jag dricker glögg med balkongdörren öppen i natt. Jag är så trött på alla mail och koder. Jag vill ha dig här på riktigt i natt och suga liv ur din halspulsåder" (Winnerbäck var lite före sin tid där med vampyrtemat ;0)....)
torsdag 11 februari 2010
Med mycket möten och stort besvär....
... som dotra sjöng förra julen när hon sjöng hej tomtegubbar :0).
Fast det har varit mer möten än stora besvär faktiskt. Men när jag har möten och åtaganden så kräver det en hel del planering. Jag kan inte slå på stora trumman och tro att jag kan köra järnet hela dan för att sedan sitta i ett tretimmars möte på kvällen utan jag måste ta det lugnt hela dan för att vara säker på att orka med (och ibland går det inte ändå).
I tisdags mailade jag en gång till för att trycka på lite på den plats jag helst vill arbetspröva på. Är så osäker på hur mycket jag ska skriva ut här om exakt vad det är, skulle gärna vilja ha ett besked först. I alla fall så fick jag ett nytt positivt svar så hoppet lever och vi ska höras via telefon och jag tänker göra allt för att få komma dit.
Till skillnad från FK/AF jobbar jag hela tiden mot att hitta en plats där det finns odds att kunna bli kvar. För hitta nånstans att vara en månad eller två det kan jag göra hur lätt som helst, men vad ger det på sikt?? Inte ett skit!! Utan jag tänker jobba mer långsiktigt. Och med det jag har på gång nu ser jag det väldigt långsiktigt och har även planer på viss utbildning. Och genom att lägga slutmålet så långt bort kan jag fortsätta känna en hoppfullhet och tro att det kan lyckas.
Tisdag kväll var det först s-grupp och sedan kyrkofullmäktige. Mycket intressant då vi fick info både om kyrkvärdsutbildning och om kyrkans internationella arbete. Dessutom inleddes fullmäktige med att prästen läste en bibeltext vilket jag tyckte var en mysig inledning. Jag anmälde även mitt intresse för att bli kyrkvärd, något som jag funderat över en längre tid och som även kan komma till pass för mina framtida planer. Och kyrkan ger väldigt mycket av frid och lugn till mig.
I gengäld har jag sagt av mig en del uppgifter som jag haft i hundklubben. När man har begränsad ork måste man prioritera och jag känner att politiken och kyrkan (inräknat kören) ligger mig varmare om hjärtat. Jag älskar mina hundar och vill inte alls leva utan hund men just jobbet kring föreningen känns inte riktigt som min grej. Jag kan inte uppbåda den energi och motivation som behövs för att engagera mig i utställningar eller om ifall det ena eller det andra sköts som det ska när det finns så många andra stora viktiga frågor i världen. Jag skiter väl i vad utställningsreglementet säger när det finns folk som svälter ihjäl...
Onsdag blev en halv vilodag. Var iväg till sjukgymnasten och fick massage och tens-behandling, men i övrigt låg jag mest och vilade för att orka med Barn och utbildningsnämnden. Jag skulle bara vara där och titta och lära men det var så många borta så jag fick gå in och tjänstgöra. Många intressanta diskussioner och frågor togs upp och jag tror att jag kommer att lära mig mycket av att vara med där.
Var dess värre helt slut när jag kom hem och när jag lyckats får middag på bordet så var orken helt väck och allting gjorde bara ont. Åkte mot bättre vetande på kören eftersom vi skulle få besök av en annan kör och jag så gärna ville vara med på det, men det blev ganska misslyckat.
Jag fick inte alls fram den vanliga energin och jag kunde inte klappa händer för jag fick inte upp armarna ovanför midjan och när vi skulle röra oss i sidled höll jag på att ramla omkull. Och ont gjorde det hela tiden och jag hade jättesvårt att koncentrera mig. Så helt plötsligt kändes det inte kul med en hel kör till utan det kändes bara påträngande och jobbigt.
Så jag åkte hem i förtid. Det gick bara inte längre. När jag kom hem hade jag svårt att relatera till att jag verkligen varit där. Det kändes overkligt, som en luddig dröm eller ett sedan länge bortglömt minne som flimrade fram. Dråsade i säng men kunde inte somna pga värken.
Därför fick dagen idag bli ännu lugnare. Jag har bara vilat och gått omkring här hemma och känt mig rastlös och uttråkad utan att kunna ta mig för nånting vettigt som jag skulle orkat med. Var länge osäkert om jag skulle komma iväg på kvällens repskap men det gjorde jag och det gick hyffsat att sitta där. Fullmäktigesalen har riktigt bra stolar och så hade jag preppat mig med mediciner.
Mycket intressant information och intessanta diskussioner precis som det ska vara i politiken tycker jag.
Men nu blir det bara lugnt resten av veckan. Ska ha en riktigt slö helg har jag tänkt mig, med hundpromenader och trevligt socialt umgänge. Till veckan börjar den medicinska yogan som jag ser fram emot att prova på. Har alltid velat prova yoga och nu när det finns en grupp som speciellt vänder sig till folk med smärta och medicinska hinder så måste jag ju bara prova!! Det är ju så svårt att hitta nån träning som fungerar för mig utan att jag blir sämre.
Nu är det sovdags!! Hoppas att ni oxå haft det bra under veckan och att ni kunnat må bra även om ni haft några besvär av nån anledning.
/Annelie
"Vilket underbart liv jag har haft. Jag önskar bara att jag hade insett det tidigare"
Fast det har varit mer möten än stora besvär faktiskt. Men när jag har möten och åtaganden så kräver det en hel del planering. Jag kan inte slå på stora trumman och tro att jag kan köra järnet hela dan för att sedan sitta i ett tretimmars möte på kvällen utan jag måste ta det lugnt hela dan för att vara säker på att orka med (och ibland går det inte ändå).
I tisdags mailade jag en gång till för att trycka på lite på den plats jag helst vill arbetspröva på. Är så osäker på hur mycket jag ska skriva ut här om exakt vad det är, skulle gärna vilja ha ett besked först. I alla fall så fick jag ett nytt positivt svar så hoppet lever och vi ska höras via telefon och jag tänker göra allt för att få komma dit.
Till skillnad från FK/AF jobbar jag hela tiden mot att hitta en plats där det finns odds att kunna bli kvar. För hitta nånstans att vara en månad eller två det kan jag göra hur lätt som helst, men vad ger det på sikt?? Inte ett skit!! Utan jag tänker jobba mer långsiktigt. Och med det jag har på gång nu ser jag det väldigt långsiktigt och har även planer på viss utbildning. Och genom att lägga slutmålet så långt bort kan jag fortsätta känna en hoppfullhet och tro att det kan lyckas.
Tisdag kväll var det först s-grupp och sedan kyrkofullmäktige. Mycket intressant då vi fick info både om kyrkvärdsutbildning och om kyrkans internationella arbete. Dessutom inleddes fullmäktige med att prästen läste en bibeltext vilket jag tyckte var en mysig inledning. Jag anmälde även mitt intresse för att bli kyrkvärd, något som jag funderat över en längre tid och som även kan komma till pass för mina framtida planer. Och kyrkan ger väldigt mycket av frid och lugn till mig.
I gengäld har jag sagt av mig en del uppgifter som jag haft i hundklubben. När man har begränsad ork måste man prioritera och jag känner att politiken och kyrkan (inräknat kören) ligger mig varmare om hjärtat. Jag älskar mina hundar och vill inte alls leva utan hund men just jobbet kring föreningen känns inte riktigt som min grej. Jag kan inte uppbåda den energi och motivation som behövs för att engagera mig i utställningar eller om ifall det ena eller det andra sköts som det ska när det finns så många andra stora viktiga frågor i världen. Jag skiter väl i vad utställningsreglementet säger när det finns folk som svälter ihjäl...
Onsdag blev en halv vilodag. Var iväg till sjukgymnasten och fick massage och tens-behandling, men i övrigt låg jag mest och vilade för att orka med Barn och utbildningsnämnden. Jag skulle bara vara där och titta och lära men det var så många borta så jag fick gå in och tjänstgöra. Många intressanta diskussioner och frågor togs upp och jag tror att jag kommer att lära mig mycket av att vara med där.
Var dess värre helt slut när jag kom hem och när jag lyckats får middag på bordet så var orken helt väck och allting gjorde bara ont. Åkte mot bättre vetande på kören eftersom vi skulle få besök av en annan kör och jag så gärna ville vara med på det, men det blev ganska misslyckat.
Jag fick inte alls fram den vanliga energin och jag kunde inte klappa händer för jag fick inte upp armarna ovanför midjan och när vi skulle röra oss i sidled höll jag på att ramla omkull. Och ont gjorde det hela tiden och jag hade jättesvårt att koncentrera mig. Så helt plötsligt kändes det inte kul med en hel kör till utan det kändes bara påträngande och jobbigt.
Så jag åkte hem i förtid. Det gick bara inte längre. När jag kom hem hade jag svårt att relatera till att jag verkligen varit där. Det kändes overkligt, som en luddig dröm eller ett sedan länge bortglömt minne som flimrade fram. Dråsade i säng men kunde inte somna pga värken.
Därför fick dagen idag bli ännu lugnare. Jag har bara vilat och gått omkring här hemma och känt mig rastlös och uttråkad utan att kunna ta mig för nånting vettigt som jag skulle orkat med. Var länge osäkert om jag skulle komma iväg på kvällens repskap men det gjorde jag och det gick hyffsat att sitta där. Fullmäktigesalen har riktigt bra stolar och så hade jag preppat mig med mediciner.
Mycket intressant information och intessanta diskussioner precis som det ska vara i politiken tycker jag.
Men nu blir det bara lugnt resten av veckan. Ska ha en riktigt slö helg har jag tänkt mig, med hundpromenader och trevligt socialt umgänge. Till veckan börjar den medicinska yogan som jag ser fram emot att prova på. Har alltid velat prova yoga och nu när det finns en grupp som speciellt vänder sig till folk med smärta och medicinska hinder så måste jag ju bara prova!! Det är ju så svårt att hitta nån träning som fungerar för mig utan att jag blir sämre.
Nu är det sovdags!! Hoppas att ni oxå haft det bra under veckan och att ni kunnat må bra även om ni haft några besvär av nån anledning.
/Annelie
"Vilket underbart liv jag har haft. Jag önskar bara att jag hade insett det tidigare"
måndag 8 februari 2010
Allt känns bättre om man är den som håller i rodret!!
Idag ringde min kontakt från FK igen. Givetvis precis när jag stod mitt ute i skogen med tre hundar att hålla reda på. Hon skulle rapportera tiden för mötet med FK och läkare och vem vet mer. Enda chansen för mig att komma ihåg var att upprepa det gång på gång, dag, datum och tid, dag, datum och tid. Undra om hon trodde det brunnit totalt :0).
Blir verkligen superkul att ha det där mötet med en läkare som jag aldrig träffat :s. Min husläkare har ju tydligen slutat fast det är tydligen inget som man på något vis upplyser hans patienter om. Så nu blir det en helt ny läkare som aldrig träffat mig och inte har en aning om situationen. Tröttsamt, fast inte lika otrevligt som jag skulle ha tyckt för ett år sen. Jag för min egen talan och sen får dom säga sitt.
Idag har jag skickat iväg mailet på FB med vädjan om hjälp att hitta en arbetsprövningsplats. Jag skickade till närmare 100 personer så kanske det kan ge resultat.
Har redan fått några ideer och förslag.
Så nu ska jag gå vidare med några ideer och sedan börja skriva ner det jag vill ha med mig till mötet så jag inte glömmer något. Jag har ju inte längre något att förlora, det tar ju ändå slut i årsskiftet, så nu tänker jag säga vad jag tycker om det här systemet.
Känns som om det är jag som har kontrollen och det gör faktiskt hela skillnaden. Känner man sig utlämnad åt andra så blir man lätt ett viljelöst offer. Har man makten över sitt eget liv så blir man stark.
Ikväll blir det lite filmmys. Gäller att ta vara på vardagstrevligheter.
/Annelie
"Ingenting försummar vi så ofta och oåterkalleligt som det tillfälle som erbjuds oss varje dag."
Blir verkligen superkul att ha det där mötet med en läkare som jag aldrig träffat :s. Min husläkare har ju tydligen slutat fast det är tydligen inget som man på något vis upplyser hans patienter om. Så nu blir det en helt ny läkare som aldrig träffat mig och inte har en aning om situationen. Tröttsamt, fast inte lika otrevligt som jag skulle ha tyckt för ett år sen. Jag för min egen talan och sen får dom säga sitt.
Idag har jag skickat iväg mailet på FB med vädjan om hjälp att hitta en arbetsprövningsplats. Jag skickade till närmare 100 personer så kanske det kan ge resultat.
Har redan fått några ideer och förslag.
Så nu ska jag gå vidare med några ideer och sedan börja skriva ner det jag vill ha med mig till mötet så jag inte glömmer något. Jag har ju inte längre något att förlora, det tar ju ändå slut i årsskiftet, så nu tänker jag säga vad jag tycker om det här systemet.
Känns som om det är jag som har kontrollen och det gör faktiskt hela skillnaden. Känner man sig utlämnad åt andra så blir man lätt ett viljelöst offer. Har man makten över sitt eget liv så blir man stark.
Ikväll blir det lite filmmys. Gäller att ta vara på vardagstrevligheter.
/Annelie
"Ingenting försummar vi så ofta och oåterkalleligt som det tillfälle som erbjuds oss varje dag."
söndag 7 februari 2010
Oj, va dagarna gått fort.
Tyckte nyss jag skrev här och så ser jag att det var i onsdags. Är inne i en svacka med mycket värk och yrsel och trötthet så allting går på lite halvfart.
Dessutom har allting jäklats sista dagarna, mest småsaker, men nog så irriterande när man redan känner sig lite ur slag.
Det har varit kalasfint väder i helgen, massor med vit härlig snö och strålande sol. Kan inte bli mycket bättre. Passade på att gå ut med Lill-Troll idag och hjälpa henne bygga på snökojan. Var inte alls i form men jag kände att jag kunde inte förneka henne att vara ute i det underbara vädret och med storebror hos mormor och morfar hade hon ingen annan att leka med.
Så vi grävde lite koja och busade i snön. Skönt att vara ute och få lite luft.
Sen klockan två for jag på körträning inför uppträdandet i kyrkan. Började inte så bra med att jag blodade ner min enda vita tröja precis när jag skulle fara så det fick bli en beigegrå tröja med vita blommor istället. Sen stoppade jag på mig min röda scarf men tänkte inte på att jag stoppade den i ficka där jag alltid har hundgodis så sen luktade den frolic.......
Blev sedan pinsamt uppenbart att ALLA utom jag äger flera scarfar i olika färger för det var bara jag som hade tomteröd slips även idag :s. Alla andra var så fina med grönt och blått osv.
Helt underbart att få sjunga igen. Jag missade ju onsdagens träning pga möte så nu var jag sjungsugen!!
Kom inte så mycket folk till kyrkan idag, troligen tack vare det fina vädret. Det var synd för det var riktigt bra drag, jättefina psalmer och en bra predikan. På sista låten stod församlingen upp och stampade takten och klappade händer. Det var mäktigt!!!
Jag provade att inte ta nån medicin idag annat än morgonmedicinen för att se om det funkar med bara sången eftersom jag känner att jag mår bättre när jag sjunger. Och det funkade!! Jag fixade hela Gudstjänsten och har fortfarande nu kl 18:54 inte tagit nån medicin, men nu börjar det dra ihop sig. Har rejält ont nu.
Synd att det är svårt att göra ett vetenskapligt blindtest på sig själv. Jag kan ju inte direkt lura mig själv att jag tagit medicinen eller inte och sen jämföra hur jag mår vid olika tillfällen. Men helt klart, vetenskap eller inte, körsång har smärtlindrande effekt!!!!
Nu ska jag sudda runt en stund och sen blir det Damernas detektivbyrå och sedan nattis!!!!
/Annelie
"Vandra med oss för vägen är lång"
Dessutom har allting jäklats sista dagarna, mest småsaker, men nog så irriterande när man redan känner sig lite ur slag.
Det har varit kalasfint väder i helgen, massor med vit härlig snö och strålande sol. Kan inte bli mycket bättre. Passade på att gå ut med Lill-Troll idag och hjälpa henne bygga på snökojan. Var inte alls i form men jag kände att jag kunde inte förneka henne att vara ute i det underbara vädret och med storebror hos mormor och morfar hade hon ingen annan att leka med.
Så vi grävde lite koja och busade i snön. Skönt att vara ute och få lite luft.
Sen klockan två for jag på körträning inför uppträdandet i kyrkan. Började inte så bra med att jag blodade ner min enda vita tröja precis när jag skulle fara så det fick bli en beigegrå tröja med vita blommor istället. Sen stoppade jag på mig min röda scarf men tänkte inte på att jag stoppade den i ficka där jag alltid har hundgodis så sen luktade den frolic.......
Blev sedan pinsamt uppenbart att ALLA utom jag äger flera scarfar i olika färger för det var bara jag som hade tomteröd slips även idag :s. Alla andra var så fina med grönt och blått osv.
Helt underbart att få sjunga igen. Jag missade ju onsdagens träning pga möte så nu var jag sjungsugen!!
Kom inte så mycket folk till kyrkan idag, troligen tack vare det fina vädret. Det var synd för det var riktigt bra drag, jättefina psalmer och en bra predikan. På sista låten stod församlingen upp och stampade takten och klappade händer. Det var mäktigt!!!
Jag provade att inte ta nån medicin idag annat än morgonmedicinen för att se om det funkar med bara sången eftersom jag känner att jag mår bättre när jag sjunger. Och det funkade!! Jag fixade hela Gudstjänsten och har fortfarande nu kl 18:54 inte tagit nån medicin, men nu börjar det dra ihop sig. Har rejält ont nu.
Synd att det är svårt att göra ett vetenskapligt blindtest på sig själv. Jag kan ju inte direkt lura mig själv att jag tagit medicinen eller inte och sen jämföra hur jag mår vid olika tillfällen. Men helt klart, vetenskap eller inte, körsång har smärtlindrande effekt!!!!
Nu ska jag sudda runt en stund och sen blir det Damernas detektivbyrå och sedan nattis!!!!
/Annelie
"Vandra med oss för vägen är lång"
onsdag 3 februari 2010
Djupdykningen
Jaha, nästan skönt att dippen kom nån gång. Det var ju för bra för att vara sant att känna sig så där uppåt. Observera att jag bara försöker intala mig att det är skönt (ifall någon nu var korkad nog att tro att jag verkligen tycker det).
Började redan igår kväll med att någon av hundarna (tur för dom att dom är tre och kan skylla på varandra) pissade i sängen. Inte rikitgt normalt att pissa där man ska sova, men vad vet jag vad som rör sig i deras små hjärnor (jag vet ju knappt vad som rör sig i min egen, men pissar i sängen gör jag åtminstone inte). Båda våra duntäcken var tvungen att gå till tvätt i alla fall vilket resulterade i att jag blev tvungen att ha ett jättetunt gammalt skruttäcke.
Och jag är frusen. Inte frusen som i frusen utan som i FRUSEN!! Extremt och nästan löjeväckande frusen. Jag har raggsockor från augusti till maj. I natt sov jag följdaktligen i långärmad tröja, pyjamasbyxor och raggisar.... Och jag frös..... Inte så kul.
Sedan hade jag fått mail om min senaste ide om framtiden och allt lät så bra tills sista raderna. Man måste vara friskskriven till att kunna jobba minst 75% för att bli godkänd att söka utbildningen. Aaaaaarggghhhhhhhh!!!
Det är bara att inse att det nog är Fredde som har rätt. Det finns ingen plats för oss handikappade i samhället. Bli frisk eller dö!
Det är nog lika överallt. Så som i himmelen, så ock på jorden........... "Ursäkta men det är lite trångt här just nu, det är fullt av friska personer här, du får vänta. Men lämna gärna namn och nummer så ringer vi om någon här inne skulle bli sjukare än du. Men ha inga stora förhoppningar, det här är trots allt himlen och här blir folk sällan sjuka"
Så försöker man en trappa ner "Handikappad sa du. Nja, då har vi nog ingen nytta av dig. Inte kan du dra kvarnhjulet och inte heller skyffla kol in i ugnarna. Vänta ett ögonblick så ska jag kolla. Jo men du, här finns en arbetsprövning på tortyravdelningen. Du ska slipa knivarna och vässa sylarna."
Jag erkänner. Just idag känner jag ett visst mått av uppgivenhet och frustration.
Sen ikväll hade jag fått mail om att en annan sak jag ville åka på var uppbokat sedan länge. Så där gick hela planeringen för det här året åt pipsvängen. Tillbaka på ruta ett igen då. Nån som har ett meningslöst och själsdödande 10 timmar-i-veckan vändapappersjobb åt mig??? I så fall nås jag lättast på Tortyravdelningen, en trappa ner.....
För att lyfta fram någonting positivt så har jag varit på s-gruppsmöte inför Barn och utbildningsnämnden och det var jätteintressant. Och imorgon är det nya tag. Mer än en dags hänga läpp har jag varken tid eller lust med.
/Annelie
"Det är inte hur man har det utan hur man tar det"
Började redan igår kväll med att någon av hundarna (tur för dom att dom är tre och kan skylla på varandra) pissade i sängen. Inte rikitgt normalt att pissa där man ska sova, men vad vet jag vad som rör sig i deras små hjärnor (jag vet ju knappt vad som rör sig i min egen, men pissar i sängen gör jag åtminstone inte). Båda våra duntäcken var tvungen att gå till tvätt i alla fall vilket resulterade i att jag blev tvungen att ha ett jättetunt gammalt skruttäcke.
Och jag är frusen. Inte frusen som i frusen utan som i FRUSEN!! Extremt och nästan löjeväckande frusen. Jag har raggsockor från augusti till maj. I natt sov jag följdaktligen i långärmad tröja, pyjamasbyxor och raggisar.... Och jag frös..... Inte så kul.
Sedan hade jag fått mail om min senaste ide om framtiden och allt lät så bra tills sista raderna. Man måste vara friskskriven till att kunna jobba minst 75% för att bli godkänd att söka utbildningen. Aaaaaarggghhhhhhhh!!!
Det är bara att inse att det nog är Fredde som har rätt. Det finns ingen plats för oss handikappade i samhället. Bli frisk eller dö!
Det är nog lika överallt. Så som i himmelen, så ock på jorden........... "Ursäkta men det är lite trångt här just nu, det är fullt av friska personer här, du får vänta. Men lämna gärna namn och nummer så ringer vi om någon här inne skulle bli sjukare än du. Men ha inga stora förhoppningar, det här är trots allt himlen och här blir folk sällan sjuka"
Så försöker man en trappa ner "Handikappad sa du. Nja, då har vi nog ingen nytta av dig. Inte kan du dra kvarnhjulet och inte heller skyffla kol in i ugnarna. Vänta ett ögonblick så ska jag kolla. Jo men du, här finns en arbetsprövning på tortyravdelningen. Du ska slipa knivarna och vässa sylarna."
Jag erkänner. Just idag känner jag ett visst mått av uppgivenhet och frustration.
Sen ikväll hade jag fått mail om att en annan sak jag ville åka på var uppbokat sedan länge. Så där gick hela planeringen för det här året åt pipsvängen. Tillbaka på ruta ett igen då. Nån som har ett meningslöst och själsdödande 10 timmar-i-veckan vändapappersjobb åt mig??? I så fall nås jag lättast på Tortyravdelningen, en trappa ner.....
För att lyfta fram någonting positivt så har jag varit på s-gruppsmöte inför Barn och utbildningsnämnden och det var jätteintressant. Och imorgon är det nya tag. Mer än en dags hänga läpp har jag varken tid eller lust med.
/Annelie
"Det är inte hur man har det utan hur man tar det"
måndag 1 februari 2010
Creepy feeling :0)
Nu börjar den här upprymda bestämda känslan nästan kännas obehaglig. Alltså, hur länge ska detta fortgå?? För visst har jag förrut fått sånna här kickar, men det har alltid gått om sig. Visst, jag ska bli så smal och den här gången kommer det att funka (bara jag har ätit upp den där chokladkakan i skåpet). Jag kommer aldrig mer att hamna i en sån där svacka igen för den här gången känner jag mig så stark och jag kommer hinna stoppa i tid (fast nu ligger jag här igen och har så ont att jag bara vill dö).
Jag ska bli bra!!! Fast inte idag, IMOOOORGOOON, IMOOOORGOOON.........
Men inte den här gången. Den starka övertygelsen bara biter sig fast och har tydligen för avsikt att gå från önskedröm till att bli en sanning. Nånting kanske har förändrats, nånting har faktiskt hänt.
Igår kväll var jag jättetrött, men jag kunde inte somna. Jag var uppe och stuffade i flera omgångar, fikade, hämtade varma riskuddar, nynnade gospellåtar och petade navelludd, men ingenting hjälpte. Klockan två la jag mig för sista gången och sen låg jag vaken ett tag efter det oxå. Klockan sex ringde klockan........... Jag var inte vacker då. Inte glad heller. Men nästan vaken i alla fall.
Och vet ni varför jag inte kunde somna? Jo, pga en oerhört starkt drivande känsla av att jag hade en massa saker att göra. Bland annat (och detta är helt sjukt) drabbades jag av plötslig vämjelse över mina böcker. Inte över alla, men över vissa. Jag är en sån som älskar böcker och helst skulle ha ett helt rum med bara bokyllor och böcker och jag vill gärna äga böcker istället för att låna dom (även om jag blivit avsevärt mycket bättre sista åren).
Men nu fick jag helt plötsligt en stark avsmak för alla dessa deckare och deras morbida, våldsamma handling. Som att världen skulle behöva fiktivt våld när det finns så mycket våld i verkligheten!! Jag kunde med nöd och näppe bemästra impulsen att kliva upp och låta Jungstedt, Läckberg, Deaver, Cornwell, Mankell, Larsson mfl möta bottnen på en svart sopsäck.
Känslan har funnits kvar även idag, om än i något blekare form. Om den fortfarande finns kvar i slutet av veckan tänker jag packa ihop böckerna och fara på Fyndlagret med dom och hellre få lite pengar för dom.
Men konstigt är det. Jag älskar ju deckare. Eller tänk om jag numera är en sån som älskaDE deckare. Vem är jag då nu?????
Har skaffat ett till Fadderbarn idag oxå. Vi har en fyraårig flicka i Malawi sedan några år tillbaka och nu tyckte vi det var läge att skaffa en till. Har vi råd med två egna barn har vi råd med två fadderbarn. Ska bli så spännande att se vem det blir och vart i världen h*n bor. Jag har läst på och lärt mig en del om Malawi och nu får jag chansen att lära mig om någon mer plats.
Varit i Birsta idag och köpt en bärbar dator. Vill ni läsa mer ingående om det så finns ett inlägg på http://www.blogtown.se/blog.php?id=trollglitter. En compaq blev det, med 17" skärm. Jag ville så gärna ha en stor skärm. Har startat upp den och jag är jättenöjd. Den är precis som jag drömt om. Saknas lite program och sånt bara. Nu ska jag bara lyckas koppla in allt med router och shit, men det ska nog gå det oxå. Med lite tid och tålamod så.
Nu ska jag sova. Hoppas ni får en underbar natt med vackra drömmar!!
/Annelie
"Hold on, just a little while longer, everything is gonna be alright"
Jag ska bli bra!!! Fast inte idag, IMOOOORGOOON, IMOOOORGOOON.........
Men inte den här gången. Den starka övertygelsen bara biter sig fast och har tydligen för avsikt att gå från önskedröm till att bli en sanning. Nånting kanske har förändrats, nånting har faktiskt hänt.
Igår kväll var jag jättetrött, men jag kunde inte somna. Jag var uppe och stuffade i flera omgångar, fikade, hämtade varma riskuddar, nynnade gospellåtar och petade navelludd, men ingenting hjälpte. Klockan två la jag mig för sista gången och sen låg jag vaken ett tag efter det oxå. Klockan sex ringde klockan........... Jag var inte vacker då. Inte glad heller. Men nästan vaken i alla fall.
Och vet ni varför jag inte kunde somna? Jo, pga en oerhört starkt drivande känsla av att jag hade en massa saker att göra. Bland annat (och detta är helt sjukt) drabbades jag av plötslig vämjelse över mina böcker. Inte över alla, men över vissa. Jag är en sån som älskar böcker och helst skulle ha ett helt rum med bara bokyllor och böcker och jag vill gärna äga böcker istället för att låna dom (även om jag blivit avsevärt mycket bättre sista åren).
Men nu fick jag helt plötsligt en stark avsmak för alla dessa deckare och deras morbida, våldsamma handling. Som att världen skulle behöva fiktivt våld när det finns så mycket våld i verkligheten!! Jag kunde med nöd och näppe bemästra impulsen att kliva upp och låta Jungstedt, Läckberg, Deaver, Cornwell, Mankell, Larsson mfl möta bottnen på en svart sopsäck.
Känslan har funnits kvar även idag, om än i något blekare form. Om den fortfarande finns kvar i slutet av veckan tänker jag packa ihop böckerna och fara på Fyndlagret med dom och hellre få lite pengar för dom.
Men konstigt är det. Jag älskar ju deckare. Eller tänk om jag numera är en sån som älskaDE deckare. Vem är jag då nu?????
Har skaffat ett till Fadderbarn idag oxå. Vi har en fyraårig flicka i Malawi sedan några år tillbaka och nu tyckte vi det var läge att skaffa en till. Har vi råd med två egna barn har vi råd med två fadderbarn. Ska bli så spännande att se vem det blir och vart i världen h*n bor. Jag har läst på och lärt mig en del om Malawi och nu får jag chansen att lära mig om någon mer plats.
Varit i Birsta idag och köpt en bärbar dator. Vill ni läsa mer ingående om det så finns ett inlägg på http://www.blogtown.se/blog.php?id=trollglitter. En compaq blev det, med 17" skärm. Jag ville så gärna ha en stor skärm. Har startat upp den och jag är jättenöjd. Den är precis som jag drömt om. Saknas lite program och sånt bara. Nu ska jag bara lyckas koppla in allt med router och shit, men det ska nog gå det oxå. Med lite tid och tålamod så.
Nu ska jag sova. Hoppas ni får en underbar natt med vackra drömmar!!
/Annelie
"Hold on, just a little while longer, everything is gonna be alright"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)