Inte alltid anträffbar

Det är fredag idag. Fredag här hemma är bakdag. Bra dagar bakar jag bröd som tekakor, gifflar och hönökakor, bröd som måste knådas och kavlas. Sämre dagar (som idag) bakar jag formbröd som bara är att daska ner i sin form och in i ugnen.

Baka är rena terapin. Man blir lugn och avslappnad och kan låta tankarna löpa fritt och idag löpte mina tankar kring ämnet sociala medier. Alltså, jag tillhör dom som nyttjar sociala medier relativt mycket. Jag gillar facebook och tycker det är ett bra sätt att hålla kontakt med folk och jag skriver två olika bloggar och läser en hel del bloggar som andra skriver. Men har det inte spårat ur????

På facebook till exempel, där kan man läsa "18:34 föddes våran prins/prinsessa. Ååååh va vi är lyckliga" Och det är väl jättekul att det föds barn och att folk är lyckliga, men så läser man tiden när meddelandet är upplagt, 18:35....... Människan har alltså inte ens krystat ur sig moderkakan innan hon slet fram mobiltelefonen och la upp ett meddelande på facebook.

Man kan ju se barnmorskan framför sig när hon glad efter ännu en lyckad förlossning ska lägga upp barnet på mammans mage, men blir bryskt iväg skjuten "vänta, jag ska faktiskt facebooka via mobilen nu".

Eller mamman i USA som fick höra sin femtonåring skrika att den yngste sonen (3-4 år) ramlat i poolen. Vad gör mamman då?? Ja naturligtvis, rusar ut och hoppar i och försöker rädda sin son för att sedan ringa efter ambulans. Men nääää, det var just det hon inte gjorde!! Det var den äldre sonen som gjorde både dessa saker, medan mamman...... Just det, twittrade om händelsen och bad om att folk skulle be för hennes son som höll på att drunkna. Hur sjuk är man då????

På facebook kan man även se hur folk uppdaterar med "sitter och ammar (men ägna dig åt det då för tusan)", "cyklar (skickligt att knappa på mobilen samtidigt)", "sitter på bio" eller klassikern "sitter på restaurang med goda vänner". Ja väldigt goda vänner, så goda vänner att man hellre sitter och blippar fram facebooksstatusar på mobilen än att umgås med dom. Fast det är klart, vad har man att prata om, man har ju redan läst om allting på facebook och bloggar plus att man chattade en timme på msn på morgonen.

Så egentligen skulle man kunna sitta hemma framför varsin dator och beställa hem mat från samma ställe bara och sen umgås via facebook. "Sitter och äter kanongoda friterade räkor". Och så trycker den andre på gillar och kommenterar att "Det gör jag med *smiley*".

Så skriver en av dom "Har precis öppnat en flaska rött, passar urbra till kinamat". Och nu är det inte bara "matkompisen" som gillar utan även 47 andra för alkohol det gillar vi ju lite till mans. Varje gång någon lägger upp att dom ska ta ett glas vitt/rött/starksprit/whiskey/öl så är det alltid många som gillar. Oavsett om det är en tisdag, torsdag, lördag eller måndag. Tidig kväll, sen kväll, mitt på dan, klockan 6 på morgonen. Vi gillar det!!

För det där med alkohol det tänder nånting i våra svenska hjärtan. "Titta där är en person som mår goooott och som kooooopplaaaar aaaaaav och njuuuuter av livet". Och så känns det så där gemytligt kontinentalt med någon som tar sig ett glas rött och vi trycker ivrigt dregglande på gilla, gilla, gilla, samtidigt som vi fumlar med kranen till bag-in-boxvinet.

Personligen skulle jag bli fly förbannad om mitt sällskap började skicka sms eller uppdatera sin facebookstatus när vi satt på restaurang eller i något annat socialt sammanhang. Jag tror till och med att det skulle kunna få mig att lämna stället.

Jag blir irriterad om jag sitter på ett fik med nån som sms:ar och pratar i telefon. Visst, man kan vänta på samtal om sin dödssjuka mamma eller se att det ringer från barnens skola, men hittills har jag aldrig varit med om att det varit den typen av samtal. Och jag är förmodligen en förlegad stenåldersdinosaurie, men jag tycker det är fruktansvärt oförskämt att prata i telefon eller sms:a om jag sitter mitt emot en verklig person.

Jag menar, man sitter mitt i ett samtal och så mitt i en mening så sliter den andre upp sin telefon som precis har pipit (gärna med nån helt vidrig sms-signal) och börjar knappa på den samtidigt som h*n kastar ett snabbt öga åt ens eget håll med jämna mellanrum för att visa att jo, jag lyssnar. In my ass!! Dokm har inte hört ett skit!! Och det kan vara anledningen till att folk missförstår varandra mer och mer, dom har inte ens lyssnat för dom har så fullt upp med att engagera sig i någon annan, någon annanstans. Varför är det alltid den som inte är där som är viktigast och inte den person som faktiskt sitter där framför oss??

Bara för att mobiltelefonen gjort det möjligt att alltid vara nåbar så betyder inte det att man alltid måste gå att nå. Hur horribelt den än kan låta så kan man faktiskt slå av den om man är på bio/restaurang/privata middagar osv. Och man kan t.o.m låta bli att svara........... Även om folk blir förbannade då oxå.
När jag var ung så var det så att man ringde och om ingen svarade konstaterade man bara att "nä h*n var inte hemma" och så ringde man igen efter nån timme om det var nått viktigt.

Idag ringer man upp efter två minuter och folk vrålar "jag ringde nyss, varför svarade du inte?". "Ursäkta mig så mycket, men jag satt och sket" "okej, ja jag förstår, skicka sms, jo det kunde jag ju ha gjort, jag ska tänka på det nästa gång och ta med mig mobilen på toa, förlåt!!"

Tar folk verkligen med sig telefonen på muggen?? Jag gör det inte. Inte när jag går ut på gården och rastar hundarna eller går ner i tvättstugan heller. Inte heller släpper jag allt om jag leker med barnen eller läser för dom eller ser nånting bra på TV bara för att det ringer. Jag har inte skrivit kontrakt på att gå att nå 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Jag väntar bara på facebookstatusen "har just nu sex, fan va skönt det är". Och jag tror säkert att den redan har skrivits nånstans på facebook, men inte bland mina vänner. Än.....

För det verkar vara så, att står det inte på facebook har det inte hänt. En händelse blir inte riktig förrän den har twittrats om. På nått sätt blir den där statusuppdateringen ett kvitto på att jag har verkligen fött barn, jag har verkligen ätit på restaurang, jag såg verkligen den där filmen. För om inte hela världen (eller åtminstone mina facebookvänner) vet om det så har det kanske aldrig hänt.

Bäst att jag lägger upp en ny status om att jag har bakat bröd, annars kanske jag inte har bakat och blir utan frukost!!!

/Annelie

"Jag dricker glögg med balkongdörren öppen i natt. Jag är så trött på alla mail och koder. Jag vill ha dig här på riktigt i natt och suga liv ur din halspulsåder" (Winnerbäck var lite före sin tid där med vampyrtemat ;0)....)