Djupdykningen

Jaha, nästan skönt att dippen kom nån gång. Det var ju för bra för att vara sant att känna sig så där uppåt. Observera att jag bara försöker intala mig att det är skönt (ifall någon nu var korkad nog att tro att jag verkligen tycker det).

Började redan igår kväll med att någon av hundarna (tur för dom att dom är tre och kan skylla på varandra) pissade i sängen. Inte rikitgt normalt att pissa där man ska sova, men vad vet jag vad som rör sig i deras små hjärnor (jag vet ju knappt vad som rör sig i min egen, men pissar i sängen gör jag åtminstone inte). Båda våra duntäcken var tvungen att gå till tvätt i alla fall vilket resulterade i att jag blev tvungen att ha ett jättetunt gammalt skruttäcke.

Och jag är frusen. Inte frusen som i frusen utan som i FRUSEN!! Extremt och nästan löjeväckande frusen. Jag har raggsockor från augusti till maj. I natt sov jag följdaktligen i långärmad tröja, pyjamasbyxor och raggisar.... Och jag frös..... Inte så kul.

Sedan hade jag fått mail om min senaste ide om framtiden och allt lät så bra tills sista raderna. Man måste vara friskskriven till att kunna jobba minst 75% för att bli godkänd att söka utbildningen. Aaaaaarggghhhhhhhh!!!

Det är bara att inse att det nog är Fredde som har rätt. Det finns ingen plats för oss handikappade i samhället. Bli frisk eller dö!

Det är nog lika överallt. Så som i himmelen, så ock på jorden........... "Ursäkta men det är lite trångt här just nu, det är fullt av friska personer här, du får vänta. Men lämna gärna namn och nummer så ringer vi om någon här inne skulle bli sjukare än du. Men ha inga stora förhoppningar, det här är trots allt himlen och här blir folk sällan sjuka"

Så försöker man en trappa ner "Handikappad sa du. Nja, då har vi nog ingen nytta av dig. Inte kan du dra kvarnhjulet och inte heller skyffla kol in i ugnarna. Vänta ett ögonblick så ska jag kolla. Jo men du, här finns en arbetsprövning på tortyravdelningen. Du ska slipa knivarna och vässa sylarna."

Jag erkänner. Just idag känner jag ett visst mått av uppgivenhet och frustration.

Sen ikväll hade jag fått mail om att en annan sak jag ville åka på var uppbokat sedan länge. Så där gick hela planeringen för det här året åt pipsvängen. Tillbaka på ruta ett igen då. Nån som har ett meningslöst och själsdödande 10 timmar-i-veckan vändapappersjobb åt mig??? I så fall nås jag lättast på Tortyravdelningen, en trappa ner.....

För att lyfta fram någonting positivt så har jag varit på s-gruppsmöte inför Barn och utbildningsnämnden och det var jätteintressant. Och imorgon är det nya tag. Mer än en dags hänga läpp har jag varken tid eller lust med.

/Annelie

"Det är inte hur man har det utan hur man tar det"