torsdag 21 januari 2010

344 dagar kvar

Har haft en bra dag idag trots ganska kraftig värk. Fick ju som sagt en helt otrolig energiboost av kören igår och den höll liksom i sig. Jag kunde knappt somna för jag var så upprymd. Fylld av positiv energi och den samlade kraften från alla mina underbara medkörare så tog jag tag i en jobbig grej som jag gruvat mig för jättelänge. Känns vansinnigt skönt att ha gjort det. Att prata ut med människor som man verkligen behöver rensa luften med är bland det jobbigaste jag vet men så skönt när det är gjort!!

Känns även som att funderingarna inför framtiden börjar falla på plats. Jag vet vad jag vill. Nu beror det på om jag kan få den hjälp som behövs för att förverkliga det eller om FK ska tramsa som vanligt.

Började morgonen idag med att baka muffins med chokladglasyr vilket resulterade i att min frukost bestod av överbliven smet (med överbliven menas den smet som var kvar när alla tolv muffinsformarna var fyllda, vilket blev en liten (ganska stor) klick.........). Men sen ryckte jag upp mig och kokade min sedvanliga gröt. Även förfall får ha sina gränser.

Klockan tio fick jag besök av en ny person i mitt liv vilket var mycket glädjande och inspirerande och gav mig mycket ny kraft och energi. Det påminde mig oxå om vikten av att möta andra människor. Att det är när vi möts och samtalar som det händer nått. Tänk vad många människor som vi bara går förbi och inte förstår hur mycket dom har att ge oss!! Människor som vi delar saker med och människor som kan ge oss helt nya infallsvinklar.

Har alltså mått påfallande bra idag. Att må bra och att ha ont behöver inte följas åt efter något givet innebördes förhållande. Jag kan må jättebra och ha skitont eller inte ha så himla ont och ändå må skit. Det är så mycket annat som påverkar hur man mår. Och när man har en kronisk åkomma tror jag att det är en vinst att kunna ha ett "må bra" och ett "må dåligt" som inte inkluderar smärtan och symtomen. Som bara står i relation till den människa jag är med mitt handikapp.

Det finns så många handikapp och sjukdomar men den värsta begränsing som man kan utsätta en människa för är att ta bort hennes möjlighet att kommunicera och interagera med andra människor. Och jag har många fantastiska människor omkring mig som jag tänker bli bättre på att se.

Nu blir det the, hembakat rostat bröd och ett avsnitt av Morden i Midsomer.

/Annelie

"So stand up and be counted
In the solar glance in the desert sand
No longer the hunted
United we are ´till the day we fall

A chain unbreakable
Every link is allied to our mighty vow

We´re Blood Bound - We aim for the sun
The luminous moon will take us high over ground
We´re Blood Bound - Collecting the stars
We hold a power that is greater than all
We´re Blood Bound

Watch out, the heathen´s all around us
Always watch your back
We´ve got a lust for freedom
Whatever they say we know we´ll stay

We are indestructible
And no matter what happens we will rise above"
/Hammerfall

1 kommentar:

Prettomorsan sa...

"Smärtan är olidlig, men lidandet är valfritt".