Idag har vi påbörjat arbetet med att vända tillbaka dygnet igen. Barna har lov en vecka till men det brukar ju ta några dagar att komma i fas igen så det är lika bra att börja lite försiktigt. Sov jättedåligt i natt så det var inte allt för kul att kliva upp vid nio när klockan ringde.
Försökt få tag i min sjukgymnast under deras telefontid men det lyckades inte och nu får man inte längre be att dom ringer upp om en ny tid utan nu måste man boka nya tider under telefontiden. Får göra ett nytt försök imorgon. Vill gärna ha en tid redan till veckan så att träningen startar upp samtidigt som barna börjar skolan. Visserligen tränar jag hemma flera gånger i veckan men hos sjukgymnasten får jag massage oxå och det är så skönt!!
Ringt vc och lämnat ett meddelande till min kurator oxå. Var tvungen att avboka en tid i höstas och försökte ringa henne för en ny tid men fick inte tag i henne. Sen försökte hon ringa mig, men fick inte tag i mig och jag fick hennes mobilnummer där jag inte heller fick tag i henne och sen lyckades jag tappa lappen med numret. Sen kom julen och jag blev ganska dålig och tiden gick, men jag känner att jag behöver henne.
Hamnade hos henne efter bedömning av psykolog på rygginstitutet. Han tyckte inte att jag hade "accepterat" olyckan och mitt handikapp. Denna slutsats drog han av att jag sa att jag inte kunde se nånting positivt med att olyckan hänt eller med mitt handikapp. Och det vidhåller jag. Jag önskar 110% att olyckan inte hänt och den har inte tillfört nånting bra till mitt liv utan bara berövat mig massor, massor. Fast visst, om olyckan inte hänt skulle jag kanske påföljande dag befunnit mig någonstans där jag skulle få ett flygplan i skallen och dö, men eftersom det är svårt att veta så anser jag i alla fall att mitt handikapp är rakt igenom en dålig händelse.
Min kurator däremot anser att jag är mycket balanserad och har hanterat följderna av olyckan så bra man kan och att jag dessutom klarar pressen med all osäkerhet osv bra. Så av den remitterade anledningen har jag ingen anledning att gå dit, men det finns mycket annat som är skönt att få prata med någon om. Helst nu när precis allt är osäkert.
I övrigt har jag läst ut "Den förlorade symbolen" (som var mycket bra) och gått en 45minuters prommis med hundarna i iskylan. Har haft oerhört ont idag men det var skönt att komma ut en sväng ändå, men nu är jag rätt mör. Det knäcker och knakar och stramar i nacken. Funderar på att lägga mig på sängen och titta på Miss Marple på fyran-plus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar