Idag är det -25 grader här så det vete tusan om det blir någon prommis idag. Även cockrarna börjar visa ett visst obehag i tassarna nu när dom är ute. Får bli lite gömma godis inne kanske.
Seg och dålig dag idag. Väldigt ont i både nacken, ryggen och skallen så det tog tid att starta upp idag. Ville helst bara gå och lägga mig igen när barna klivit upp men om jag råkar sova lite på dan så är det stört omöjligt att somna på kvällen så jag försöker låta bli.
Hann däremot inte ringa sjukgymnasten på deras halvtimmes telefontid eftersom det tog sån tid att komma upp ur sängen och komma igång. Får ställa klockan tidigare imorgon så jag har garderat mig ifall det blir en liknande start då.
I våran lokaltidning, Sundsvalls tidning, stod det för några dagar sedan på ledarsidan att det är oppositionen som lurar dom sjuka till självmordstankar genom att förvränga de nya reglerna i sjukförsäktingen och intala folk att dom ska bli stående helt utan ersättning.
Jag har grunnat på det där och gång på gång läst de utskick jag fått från min kontakt på FK och Mona Sahlin må vara bra på dupering men hur hon kan få mig att läsa annat än det som står svart på vitt det vet jag inte....
Det första steget är formuleringen att för att man ska kunna få sjukersättning måste man ha nedsatt arbetsfömåga "för all överskådlig framtid". Jag är 34 år och bör om jag inte träffas av blixten eller råkar ut för några andra små förtretligheter,leva åtminstone 30 år till, kanske ännu mer. Ingen, inte ens Saida om hon hade levt, skulle kunna sia om min framtid och påstå att min arbetsförmåga kommer att vara nedsatt på exakt samma sätt om 30 år.
Däremot ändras inte det faktum att jag just idag och elva år bakåt i tiden och ganska troligt flera år framåt i tiden inte har arbetsförmåga. Åtminstone inte på mer än 10% i ett anpassat arbete (dit jag har som mål att nå inom de närmaste åren).
Alltså faller jag mellan stolarna. Men då har snälle Fredrik virkat en liten skyddskudde för mig att landa på, introduktionsprogrammet hos AF, men det är bara det att han glömde stoppningen........ För att få ersättning under introduktionsprogrammet måste man vara med i A-kassan. Jag har varit sjukskriven sedan februari 1998 och blev upsagd från mitt arbete en tid därefter. Jag var sängliggande och helt okapabel att göra nånting alls under lång tid och såg då ingen aledning att betala för nånting jag inte hade nytta av, alltså gick jag ur både facket och A-kassan.
Nu finns det dock en regel som säger att om man går med i A-kassan igen nu så får man tillgodoräkna sig arbete 10 år bakåt i tiden. Jag slutade som sagt arbeta februari 1998 och faller således utanför även detta. Då hamnar jag i kategorin personer som får lägsta möjliga ersättning under introduktionsprogrammet, 225 kronor per dag vilket väl per månad ger nånstans runt 3000 kronor att leva på. Och visserligen, det är mer än ingenting, men bara marginellt.
Dessutom är det så att om man "av någon anledning" måste hoppa av från programmet hos AF (att man inte klara det fysistk tex vilket för mig inte alls är otroligt då jag haft enorma problem att klara 10 timmars lätt arbetsprövning/dag och jag har svårt att se att detta skulle pågå mindre än 10 timmar/vecka) så har man inte rätt till sjukpenning igen förrän efter 3 månader. Alltså tre månader med ingenting. Och vad ska hända efter dessa tre månader? Tja, jag kan inte tolka det som annat än att man återigen måste ha nedsatt arbetsförmåga för all överskådlig framtid. Och då är vi tillbaka på ruta ett igen. Ingen ersättning alls.
Om det är på något annat sätt skulle ingen bli gladare än jag!!
Ikväll har vi körträning med gospelkören. Det är verkligen veckans höjdpunkt!! Det är otroligt hur bra man mår när man sjunger tillsammans med andra. Rena mirakelmedicinen!!
/Annelie
"Jag är ingen soldat. Har inga vapen att ta till. Inga korståg jag vill gå. Ställ mig inte i ett led, du fårmig aldrig att stå still, jag fungerar inte då. Jag är ingen soldat. Jag tänker inte så." /Lars Winnerbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar