Jag har varit drabbad av datavirus och varit utan dator i en vecka. Det var väl oxå typiskt bara för att jag verkligen kommit igång och skrivit i bloggen varje dag.
Hade dock tur som en tokig som fick hjälp av en vän att fixa datorn och hon lyckades dessutom rädda över alla kort och textfiler till en extern hårddisk innan min gamle trotjänare formaterades om. Jag är oändligt tacksam för detta!!! Och har lärt mig en läxa att bli bättre på att säkerhetskopiera och sköta om min dators säkerhet.
Känns dock lite förvirrande eftersom jag tappat en vecka av min planering eftersom datorn är i högsta grad inblandad när jag använder mail till den mesta kontakten med omvärlden.
Och jag hittar inte heller igen det utkast till mailet som jag tänkte skicka ut via Facebook angående arbetsprövningen. Fattar inte vad jag hade lagt det i för udda mapp. Ska börja skriva om det under veckan och siktar på att skicka ut det nästa måndag.
I övrigt känns det en aning nedåt idag efter en artikel i Lokalblaskan om en hjärtsjuk kille i 30-årsåldern som trots att han genomgått ett flertal operationer, har ett söndertrasat hjärta och bedömts ha 100% medicinsk invaliditet har kastats ut från sjukförsäkringen och skickats till AF.
Då känns det som om mitt fall är avgjort redan på förhand. Det enda jag har att hoppas på är ett regeringsskifte till hösten och en humanare politik. Men å andra sidan kan man inte ge upp i förtid utan kamp utan kanske är det nu det startar. Det handlar inte längre bara om mig och min framtid utan nu handlar det om att börja engagera sig mot de nya reglerna i allmänhet och för alla de människor som dagligen drabbas av dom. Vet inte hur jag ska kunna bidra med något, men jag kan inte bara sitta stillatigande och se detta pågå!!
Veckan som gick var en trevlig vecka genom att jag träffade en del folk och även om jag saknade datorn så gav dess frånvaro mig mer tid och ork över till annat. På torsdagen var jag dock totalt slut och låg hela dan. Och när jag låg där så tänkte jag att jo, men jag har ju verkligen haft fullt upp den här veckan så det är inte så konstigt att jag är helt utmattad.
Sedan gjorde jag en sammanställning över vad jag hade presterat under veckans tre första dagar och fick bara lust att ringla ihop mig som en snok under en väl vald soffkudde och aldrig mer komma fram för resultatet var nedslående. Det som på tre dagar knäckt mig gör normala friska människor på en halv dag utan att ens tänka på det. Så knäckande!!!
Och när jag säger helt slut och utmattad så menar jag alltså inte sovtrött. Språkförbistring är en stor del i alla missförstånd när man är sjuk. Alla har sin egen måttstock för ords innebörd och om man då använder fel ord blir man missförstådd. När jag tar slut är jag både fysiskt slut, kroppen fungerar inte, och mentalt utmattad. Ingenting fungerar, jag har svårigheter att följa med i ett samtal, hitta ett sammanhang och tänka logiskt.
Jag kommer att återkomma till det här med ordens betydelse och vilka negativa effekter det kan få när man pratar med läkare för sjukintyg bland annat.
Nu är jag för trött för att skriva mer, men jag är åtminstone tillbaka på banan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar